Yngve Frey har kommenterat på:
"it's not about men hating women, it's about monotheistic religions hating women," says Joumana Haddad, a Lebanese author and journalist. "They continually reinforce patriarchal standards and patterns that have existed long before. There is no harmony possible between monotheism and women's rights. The teachings deny women their dignity and rights." (Guardian 27th April 2012)
Efter många års boende och arbete i muslimska länder tror jag att konceptet med moneteism, dvs att det bara finns en gud som man skall lyda och behaga, som är problemet. Alla andra religioner har en säkerhetsventil; kristendomen har en sträng faderlig gud och en antiauktoritär Jesus som vill vända andra kinden till, hindusmen har massa gudar så man kan välja efter tycke och behag, buddhismen lägger mera vikt på känsla och hur vi förhåller oss till varandra – att gå före med ett gott exempel. I muslimska länder är jag ständigt påmind om att Islam är den ända rätta läran och dessutom okritiserbar. Kan ej förstå annat än att detta skapar ett mentalt förhållningssätt till auktoriteter som utnyttjas av folk som vill ha politisk makt. Sigmund Freud beskrev fenomenet i boken; ”Moses and moneteism”. Eftersom Freud ser sambandet mellan än människas tidiga fadersgestalt och ens uppfattning om gud, innebär monoteismen att det blir svårt att utveckla någon fadersuppgörelse under puberteten. Kravet är att underkasta sig (gud – fadern).
Inom Islam är det ju inte bara en motsätning mellan konservativa och reformister. Vi har de starkt monoteistiska huvudriktningarna som lägger mycket vikt på ens förhållande till makt, och sen Sufismen som lägger vikt på känsla och kärlek mellan människor, men denna riktningen som man framförallt hittar i Indien har fått utstå mycket förakt från huvudriktningarna.
Eftersom knappast några ledande muslimer är villiga till att revidera sin moneteistiska världsbild, blir det en ganska svår uppgift att reformera Islam så att dessa inre spänningar kan minskas, men lycka till.