William Jonsson

Dagens sommarskribent Annika Dahlqvist: Det är inte fettets fel, dumbom

För att höja nivån på debatten. Denna artikel i Dagens Medicin är skriven av personer som delar Annikas ideér. Namn och titlar längst ned. Livsmedelsverket har ännu inte idag kunnat besvara den stora frågan i artikeln, dvs om naturliga mättade fetter är något vi fortfarande ska varnas för. Artikeln, som också finns här: http://www.dagensmedicin.se/asikter/debatt/2009/04/08/livsmedelsverket-bor-omede/index.xml Livsmedelsverket bör sluta med kostråd till allmänheten 2009-04-08 Varningarna mot det mättade fettet saknar all trovärdighet, skriver Uffe Ravnskov med flera. En huvudpunkt i dagens kostråd är att undvika mättat fett därför att det sägs öka risken för hjärt-kärlsjukdom, övervikt och cancer. Flera av oss har frågat Livsmedelsverket vilka vetenskapliga studier man använt som stöd. Det vanliga svaret har varit att ”det finns tusentals”, eller så hänvisar man till nordiska och internationella konsensusrapporter. Men huvudargumentet i dessa är att mättat fett höjer kolesterolet. Det är vad vetenskapen kallar ett surrogatutfall, därför att högt kolesterol inte i sig är en sjukdom. Varför bry sig om kolesterolet stiger en smula, när i stort sett alla studier har visat, att högt kolesterol inte är en riskfaktor för kvinnor eller äldre människor, trots att mer än 90 procent av alla kardiovaskulära dödsfall förekommer efter pensionsåldern. Det är inte heller en riskfaktor för diabetiker, och minst 20 studier har visat att äldre människor med högt kolesterol lever längre än de med lågt. Nyligen offentliggjorde Livsmedelsverket en lista på 72 studier, som påstås stödja dess varningar mot det mättade fettet, och en annan lista på åtta studier som talar emot. Vi har nu studerat dessa listor och är bestörta. Antingen saknar de ansvariga basala kunskaper inom medicinsk vetenskap, eller också försöker de av olika skäl att vilseleda oss. Tabellen under den här debattartikeln är en sammanfattning av vår analys. I den löpande texten hänvisas med siffror inom parenteser till studierna. Av tabellen framgår att det finns två studier, som kan ses som ett stöd; resten kan det inte. Elva studier handlar över huvud taget inte om mättat fett. Det är i synnerhet anmärkningsvärt att en artikel av psykologen Foreyt (16) har medtagits. Några av oss har tidigare påpekat att den är irrelevant, och trots detta har man uppenbarligen inte brytt sig om att läsa den. Vidare finns åtta multifaktoriella experiment som inte säger något om effekten av de enskilda åtgärderna; och elva studier ger endast stöd i en undergruppsanalys eller inget stöd alls. I många studier saknas en redovisning av och korrektion för intag av transfett, som bevisligen både höjer kolesterolet och har många hälsovådliga effekter. Några få pekar på att mättat fett är hälsosamt. Troligen har de medtagits därför att Livsmedelsverkets ”experter” inte förstått innebörden av deras resultat. Att mättat fett höjer kolesterolet eller någon annan markör en smula är, som nämnts, inte detsamma som att det är ohälsosamt. Man har också i de flesta surrogatstudier samtidigt ökat kostens innehåll av fleromättat fett. Då denna ökning tveklöst sänker kolesterolet är det naturligtvis omöjligt att avgöra vad kolesteroländringarna beror på. I många studier har man dessutom noterat att mättat fett höjer HDL och minskar triglyceriderna. Om riskfaktorändringar har betydelse för hälsan borde dessa fynd naturligtvis neutralisera den kolesterolhöjande effekten. I tolv studier visas att ett högt intag av mättat fett är förenat med en lätt ökad insulinresistens. Författarnas tolkning är att det mättade fettet är diabetogent och kan vara en orsak till den ökande frekvensen av typ 2-diabetes. Allt talar emellertid för att detta är en normal övergående fysiologisk respons för att spara på glukos vid ett lågt kolhydratintag. Det finns inga hållpunkter för att mättat fett skulle ge upphov till diabetes. Dels har konsumtionen sjunkit i de flesta länder parallellt med diabetesökningen, dels har ett tiotal kontrollerade experiment visat att en minskning av kolhydraterna med bibehållet högt eller med ett ökat intag av mättat fett resulterar i en snabb förbättring eller till och med bot av typ 2-diabetes. Det påstås också att mättat fett är carcinogent. En studie på listan visade ett samband med enkel- och fleromättat fett, men inte med mättat fett (18). Ett experiment med lågfettskost åberopas som stöd (50), trots att sambandet var icke-signifikant. I några studier har man funnit en obetydlig riskökning, men en gemensam brist för alla är att man inte analyserat eller korrigerat för intag av transfett. Detta är ett allvarligt fel därför att transfett är carcinogent hos försöksdjur. I en översiktsartikel från World Cancer Research Fund och American Institute of Cancer (71) är författarnas konklusion att det saknas övertygande evidens för att mättat fett är cancerframkallande, och att man inte kan dra några slutsatser angående dess roll i fetmaepidemin heller. Ett av de främsta bevisen på det mättade fettets oskuld är Ronald Krauss upptäckt att den starkaste riskmarkören bland lipiderna är en hög halt av små, täta LDL-partiklar. och att deras antal ökar när man minskar intaget av mättat fett och därmed ökar mängden kolhydrater, och tvärtom. Innebörden av denna upptäckt har man tydligen inte förstått på Livsmedelsverket, eftersom två dylika studier (30,41) har uppfattats som stöd för kostråden. En beprövad metod inom kolesterolforskning är att ignorera stu-dier som talar emot. Till exempel har man i metaanalyser av randomiserade, unifaktoriella koststudier lyckats få ett positivt resultat genom att utesluta studier med ökad dödlighet (20, 22) och inkludera multifaktoriella studier eller studier, som inte tillfredsställer de mest basala krav på vetenskap (22). Samma metod återfinns hos Livsmedelsverket och de internationella konsensuskommittéerna. Verkets lista över åtta studier som sägs tala emot kostråden (I-VIII) ger en prägel av vetenskaplig öppenhet, men är minst sagt ofullständig. Till exempel har man ignorerat de många studier som visat att människor som frossar i mättat fett inte har högre kolesterol och inte är mer åderförkalkade än andra. Och var finns de talrika studier som visat att infarkt- och strokepatienter inte har ätit mera mättat fett än andra? Listorna hänvisar till sju dylika studier; en ger stöd (28), två ger stöd i en undergrupp (8, 25), och fyra ger inget stöd alls (69,III,V,VI). Men det finns minst 30 fler, däribland sex som visat att strokepatienter har ätit mindre mättat fett än andra. Översiktsartiklarna betraktas av Livsmedelsverket som speciellt viktiga. Ett gemensamt drag är även här, att författarna till dessa har ignorerat alla studier som talar emot. Och var kommer de många till tals, som på goda grunder ifrågasätter dagens kostråd. Allmänheten bör upplysas om att varningarna mot det mättade fettet saknar all trovärdighet. Det är dags för ansvariga makthavare att besluta om att Livsmedelsverket omedelbart bör upphöra med att ge kostråd till allmänheten och överlåta frågan till folk med klinisk erfarenhet och adekvat vetenskaplig utbildning. Uffe Ravnskov är docent, Lund. Karl E Arfors är professor. Andreas Eenfeldt är ST-läkare, Karlstad. Christer Enkvist är överläkare, Trollhättan. Björn Hammarskjöld är överläkare och fil lic i biokemi, Mora. Johan Hedbrant är forskningsingenjör, Linköping. Tore Persson är läkare, Karolinska universitetssjukhuset. Göran Petersson är professor, Chalmers. Tore Scherstén är professor och före detta sekreterare i Medicinska forskningsrådet. Ralf Sundberg är docent, Malmö. Lars Werkö är professor och före detta ordförande i Statens beredning för medicinsk utvärdering. Jørgen Vesti-Nielsen är överläkare, Karlshamn.