Widar Andersson har kommenterat på:
Sofia F Andersson skriver att Friskolors vinster framförallt uppkommer eftersom friskolorna selekterar bort resurskrävande (och dyra) elever. Sofias bild av verkligheten är alltför svart-vit. Fristående grundskolor har lika lite som kommunala skolor rätt att välja bort elever. Kötid, syskonförtur och ibland närhetsprinciper styr intagningen. I sällsynta fall - elever med speciella funktionshinder mm - kan kommunen ha en ordning där dessa elever hänvisas till en särskild och specialinredd skola. Det är i dessa fall inte friskolan som säger nej utan kommunen som av ekonomiska skäl inte vill betala de pengar som behövs för att anpassa skolans lokaler och bemanning. Det är heller inte helt ovanligt med tvister om pengar mellan friskolor och kommuner när det t ex gäller elever med s k diagnoser som kräver assistenthjälp mm för att kunna klara skolgången. Kommuner är inte annorlunda än andra; om någon annan kan fås att betala så blir de glada. Undantagen ovan borträknade så gäller alltså precis samma antagningsregler för friskolor och kommunala skolor. Under de första åren - från 1994 och framåt - var det ofta väldiga strider i kommuner som försökte förhindra friskolors etablering. Många friskolor valde därför att starta i mer positiva kommuner vilket ofta var synonymt med borgerligt styrda och mer välmående kommuner. I dag är situationen annorlunda. Friskolor finns nästan överallt även om det ligger i sakens natur att de flesta är koncentrerade till störrde städer med stort elevunderlag. Ingen elev kan ju kommenderas till en friskola. Därför krävs en kritisk massa elever för att ett utbildningsföretag ska våga satsa stora pengar och arbete på att starta en skola. Sofia bortser dessutom från att de allra flesta kommuner har resurstilldelningssystem som ger en avsevärt högre skolpeng för elever i socialt tunga områden. Det finns därför goda ekonomiska förutsättningar för att bedriva grundskolor i dessa områden. Jag är enig med Sofia i hennes önskan om att fler friskolor skulle satsa i problematiska områden. Men som sagt; många friskolor är redan aktiva på detta fält.
Gymnasieelever tas in på betyg. Populära skolor får högre intagningspoäng. Detta gäller lika för kommunala och fristående skolor. Det finns flera fristående gymnasieskolor som specialiserat sig på elever med uttalat teoretisk inriktning. Jag har varit på besök på flera sådana skolor. Senast var jag t ex på Teoretiska gymnasiet på Lindholmen i Göteborg. Genom att kommunerna i Stor-Göteborg har infört valfrihet för alla elever och ger alla elever fria resor i kollektivtrafiken så har Teoretiska Gymnasiet elever från "hela världen" i Göteborg. Teoretiskt begåvade och intresserade elever finns i hela stan; i Angered och på Hisingen likaväl som i Örgryte och Askim. På dessa skolor pågår en klassblandning som många inte uppmärksammar. Tänker man alltför stereotypt och 70-tals sociologiskt så missar man den sociala rörlighet som friskolor och valfrihet bidrar till. Till saken hör också att väldigt många frigymnasier har en praktisk inriktning som vänder sig till elever med arbetslivslängtan snarare än universitetssuktan.
