Vilhelm Konnanders aktiviteter #15 @Urban Persson: Ingen fara, Urban. Kunde själv inte låta bli att skoja lite med det, inte minst då Annika Nordgren Christensens rysslandsartikel genererat en del kommentarer som gått över gränsen. Det blir ju lite komiskt när jag i stort delar hennes åsikter, hon övervägande utmålas som rysskramare och jag själv som ryssätare. Förhoppningsvis betyder det att inläggen ligger ganska rätt.
#12 @Folke Larsson: Tack själv för uppenbart initierade synpunkter! Vad gäller Putin och civilsamhället har det varit en stor grej under senare år bland annat med bildandet av "Samhällskammaren" (общественная палата). Insatser på detta område har åtminstone inte jag sett märkbara resultat av, utan det har snarare haft en obehaglig sovjetisk känsla över sig. Återhämtning? Ja, det blir inte lätt och om han lyckas skulle det uppvisa en skicklighet långt utöver det vanliga. (Putin är en mycket slipad politiker - trots att han ibland utmålas som det motsatta. Annars hade han inte överlevt rysk politik i så många år). Förändringar av detta slag är dock både ofrånkomliga och oerhört riskfyllda. Maktpartiet "Enade Ryssland" tycks alltsedan parlamentsvalen i december stå på randen av kollaps och det har spekulerats i om det ska skrotas till förmån för ett nytt parti. Det är tydligt att många maktstrukturer är i gungning och lojalitet främst betingad av rädsla för förändring. Kanske är det ändå "den lätta vägen" som kommer att gälla. Vad det närmare skulle innebära vågar nog varken jag eller någon annan riktigt sia om idag. Finns det exempelvis någon medelväg att gå mellan reformer och reaktion eller är det kanske just det som Putin misslyckats med i alla år? Reformutrymmet bestäms ju av politiska och ekonomiska maktrelationer och ju hårdare pressat systemet är, desto mindre utrymme lär det väl finnas. Svårt att veta vilken väg landet kommer att gå alltså, men förhoppningsvis kan något som liknar ett civilsamhälle i alla fall växa fram och påverka åtminstone vardagspolitiken i positiv riktning, med potentiella effekter uppåt i systemet. Visst, det kan kanske ses som naivt, men något har ändå skett i Ryssland under senare år och vilken betydelse denna utveckling får kan nog endast framtiden utvisa.
#11 @Urban Persson: I egentlig mening tycker jag att min artikel pekar på en positiv utveckling, nämligen att ett ökat antal ryssar engagerar sig i samhälle och omgivning. En framväxt av ett civilt samhälle ser åtminstone jag som något i grunden positivt, om än mot en mörk bakgrund. Borde jag därför undersöka mig för aspbergers syndrom eller mentalsjukdom om jag ser även positiva tendenser i det ryska samhället?
#9 @Nils Jansson: Jag är inte het säker på att jag riktigt kan följa med i ditt resonemang. Låt mig därför genomgående skippa perspektivet "Hitler & Stalin" som jag inte vet vart du vill komma med. Hursom, Alexej Navalnyj uppfattar inte jag heller som en person med särskilt sunda åsikter. Dock har ju de västmedier du kritiserar rapporterat väl om hans nationalistiska åsikter samt hur han uteslutits ur det liberala partiet "Jabloko" på grund av dessa. Jag förstår inte riktigt din passus om att väst vill förstöra Ryssland, men det är ju ett återkommande argument, som stammar från kalla kriget och 1990-talets "chockterapi". Denna argumentation har alltid framstått som märklig för mig. Om du i alla fall vill fördjupa dig i färgade revolutioner och dylikt rekommenderar jag Mark McKinnons bok "The New Cold War" som förtjänstfullt skildrar västligt stöd. Vad gäller 90-talskrisen tror jag emellertid dels ryska egenintressen i huggsxan över ryska resurser dels "de oavsedda konsekvensernas lag" hade större betydelse. För att citera Tjernomyrdin: "Vi ville det bästa och det blev som vanligt". Avseende Julia Latynina och Masha Gessen - som jag antar du åsyftar med "DN:s mordmagasin" - har de ju en roll och nisch i ryska medier precis som andra debattörer gör sig kända för andra profilfrågor. Själv roas jag ofta av Andrej Kolesnikovs kolumn i "Kommersant", men det är ju mycket en fråga om smak. För egen del skulle jag gärna se fler ryska debattörer i översättning till åtminstone engelska, men det är ju också en fråga om västlig efterfrågan och hur ryska skribenter skulle kunna begripliggöra sina resonemang för en västlig publik. Tyvärr är vi nog ganska få i väst som faktiskt läser rysk samhällslitteratur. Flerhundrasidiga volymer på ryska är nog för mäktigt för många som samtidigt måste smälta mer lätttillgänglig västlitteratur i ämnet. Intressant med avskaffandet av skogsskyddslagstiftningen 2006. Tål att tittas mer på. Protesterna mot avverkningarna i Tjimkiskogen häromåret har jag själv flera gånger framhållit som oerhört viktiga, inte minst eftersom man nådde framgång med dem. Man kan också göra en tankemässig koppling till miljörörelsens vikt under sensovjetisk era.
Det är lite lustigt med svensk rysslandsdebatt. Jämte Annika har jag själv givits tillfälle att skriva några artiklar i ämnet i detta forum. Låt mig därför anföra att jag instämmer i stort med vad Annika skriver. Visumfrihet för ryssar vore ett stort steg framåt och snarare känns det som onaturligt att så inte skett för åtminstone ett decennium sedan. Ett ryskt WTO-medlemskap är också mycket glädjande, inte minst då det ömsesidigt öppnar upp ekonomier, främjar handel och tillväxt. Båda parter får i högre utsträckning konkurrera på lika villkor. Annika anklagas i flera kommentarer här för att vara en naiv vän av Ryssland. För egen del tycks kommentatorerna på mina artiklar tvärtom se mig som negativa till vår östra granne. Ändå har vi samma åsikt i dessa frågor. Kanske är det så att bilden av Ryssland i Sverige stundtals trots allt är ganska nyanserad.
@Lars Kronqvist: Håller med dig i stora drag. Det finns dock sedan ett par år tillbaka dock en tendens mot minskad politisk stabilitet. Jag tror tyvärr att rysk politik får tänka om härvidlag och svaret står nog snarare att söka i ökad liberalisering än i mer auktoritär politik. Vad gäller oppositionen framstår den, som jag i tidigare artiklar framhållit, för närvarande inte som något seriöst politiskt alternativ.
@Dragan Maximovic: "Majoriteten i Ryssland stödjer Putin - även om västerländsk media försöker förstora upp oppositionen och förminska majoriteten". Ja, men visst. Jag kan mycket väl tänka mig att en majoritet av den ryska valmanskåren kunde ställa sig bakom Putin i fria och rättvisa allmänna val, även om 64% stöd verkar osannolikt. Vad gäller västmedia är de ju inte annorlunda än någon annanstans. Man befinner sig på en marknad och dramatik skapar rubriker, säljer tidningar och drar tittare. Positiva nyheter har helt enkelt sällan större nyhetsvärde. Som nyhetskonsument påverkar du ju själv medieinnehållet genom dina val att köpa, läsa, etc eller inte. Så om du är missnöjd med Rysslandsrapporteringen har du ju faktiskt själv ett val.
@Seven Topics: Det är intressant att detta perspektiv ständigt ska komma fram i västdebatten om Ryssland. I praktiken betyder det: "Är du inte ryss, har du ingen rätt att uttala dig om Ryssland." Det är lika absurt som att ifrågasätta någons rätt att uttala sig om exempelvis amerikansk politik och ekonomi på grundval att personen i fråga inte är amerikan. Lika illa har jag tyvärr ibland upplevt att det blir när en del - tack och lov bara en bråkdel - ryssar som bott utomlands i många år ska diskutera rysk politik, ekonomi och samhälle med sina landsmän, som bor kvar i hemlandet. Åsikterna och uppfattningarna om vardag och verklighet går för vitt isär för att få till stånd en god och konstruktiv diskussion. (Detta är alltmer ett undantag i en globaliserad värld där det blir normalt att flytta fram och tillbaka mellan länder och därmed skapa sig skilda identiteter och åsikter). Att som här ifrågasätta och försöka undergräva en debattörs trovärdighet är tyvärr liktydigt med personangrepp och förtjänar egentligen inte något svar. Det är ju en ganska lång lista av rätt spretiga krav du ställer upp för att jag inte ska vara en "bluff". Om jag till exempel inte har barn, har jag alltså ingen rätt att uttala mig om Ryssland... Vore det inte mer konstruktivt att bemöta argumenten i sak istället för att bara avfärda dem på lösa grunder? Jag ser därför ingen anledning att närmare besvara dina frågor annat än med: Да, владею русским языкком. Я жил в России. У меня много русских друзей, с которыми я часто обсуждаю русскую политику. I övrigt tror jag att din kommentar talar för sig själv.
@Ina Höst: Tack för fortsatt roliga och intressanta kommentarer! En slutkommentar på denna tråd från min sida. Till skillnad från hur det ofta framställs i västmedia finns en rätt öppen och livlig debatt i Ryssland om framförallt framtidsfrågorna. Det är denna oerhört spännande diskussion jag här delvis försöker återge. Att det sedan finns många andra områden där mediefriheten är inskränkt är en annan sak. Några punkter: 1. Det är viktigt att alltid sätta politik och ekonomi i ett bredare sammanhang samt att jämföra. Absoluta tal är till exempel sällan intressanta i jämförelse med relativa tal på ekonomins område. Vad gäller staten behöver så kallad "governance" ställas i relation till de uppgifter man ställs inför. 2. Min artikel handlar huvudsakligen om staten och det jag uppfattar som dess negativa inverkan på Rysslands stora ekonomiska potential. 3. Jag behandlar huvudsakligen personer och inte politik. Från mitt eget perspektiv kan jag inte spontant komma på någon enskild rysk politiker jag skulle lita till eller rösta på om jag vore ryss - helt oavsett om det rör sig om regim eller opposition. Det inbegriper även Kasianov. Att Putin - på gott och ont - ständigt står i rampljuset beror på att han i så hög grad personifierar det maktsystem han själv byggt upp, utifrån den tolkning av konstitutionen som blivit förhärskande sedan de färgade revolutionerna. Detta sagt är det politiken i sig som bör stå i fokus. 3. På samma sätt som personfixering kring exempelvis Putin, enligt min mening, får för stort utrymme, finns även en tendens att minska komplexiteten i rysk politik, exempelvis genom att förenkla skeenden till en maktkamp mellan bland annat liberaler och så kallade "siloviki". Förenklingar kan ibland vara motiverade, men jag känner ständigt att man då riskerar att missa mycket i analysen och att det är motiverat att gå mer på djupet. 4. Vad gäller statens effektivitet och förmåga - "governance" - behöver denna stärkas. Orsaken är de stora utmaningar Ryssland står inför framöver, vilka varit föremål för omfattande offentlig diskussion. Det räcker alltså inte bara med att sakers tillstånd består, utan de måste förbättras om man ska klara av framtidens växande uppgifter. Det är här uppseendeväckande att 40% ökning av byråkratin inte gett positiv effekt utan snarare tvärtom. Bekymmersamt är kanske framförallt den ökade korruptionen samtidigt som möjligheterna till ansvarsuttagande minskat. Kanske står vi nu ändå inför ett glädjande trendbrott på korruptionens område, då bland annat Transparency International ser en viss ljusning under 2011, men kanske är det att hoppas på för mycket. Som exempelvis RIA-Novosti här framhåller är korruptionsnivån i Ryssland "extremt hög" och dessutom den högsta bland världens större ekonomier. Ett område där det ändå skett vissa förbättringar är "rule of law" och det överensstämmer även med den bild jag får. Även om förtroendet för rättssystemet kanske inte är så stort ökar det och folk går i allt högre grad till domstol med sina tvister. Det är bara att hoppas att denna utveckling fortsätter. Något alarmerande är en negativ tendens för Rysslands politiska stabilitet - det område som prioriterats politiskt - sedan ett par år tillbaka och nuvarande politiska utveckling lär inte förbättra situationen. 5. Vad gäller ekonomi är det alltid viktigt att sätta den i sitt sammanhang - i relation till världskonjunkturen och andra jämförbara länder liksom hur tålig ekonomin är mot oväntade "chocker". I Rysslands fall är beroendet av oljepriset den kanske viktigaste faktorn, men också därmed förenade frågor som investeringar i och underhåll av energisektorn. liksom storleken på landet gas- och oljereserver samt förmågan att utvinna dem. Som den ryska ekonomiska krisen 2008-2009 visar är beroendet av oljepriset stort (ett fall från USD140 till USD40 visade sig katastrofalt). Här är frågan också hur mycket av tillväxten som drivs av energisektorn samt hur mycket denna tränger undan tillväxt i andra sektorer av ekonomin liksom ökad ekonomisk diversifiering. Som exemplet 2008-9 visar behöver Ryssland mer diversitet och inte mindre för att stå emot framförallt externa ekonomiska chocker. Då tillväxt också beror på den internationella konjunkturcykeln behöver rysk ekonomi och dess tillväxt även sättas in i detta sammanhang. Här jämförs Ryssland ofta inom en grupp länder (Brazilien, Ryssland, Indien och Kina - BRIC), vars förutsättningar för snabb ekonomisk tillväxt bedöms som goda. Om jämförelsen är rättvisande kan visserligen tvistas om, men Ryssland har i alla fall lägst BNP-tillväxt av BRIC-länderna, vilket ofta brukar anföras när man diskuterar rysk ekonomi. Poängen är att Ryssland har betydligt högre potential för ekonomisk tillväxt än hur det ser ut idag. Som du ser är det många trådar att dra i och stort utrymme för vidare diskussion. Det får dock göras i andra fora än detta, då bara denna kommentar faktiskt är längre än artikeln i sig. Jag hoppas i alla fall att ovanstående besvarar en del av dina frågor.
Rysslandskännare: Putins oförmåga att infria sina löften sår fröet till det civilsamhälle som kan bli hans undergång. Det räcker inte längre bara med att kasta ut lite köttben till medelklassen.
För denna sida ansvarar Vilhelm Konnander
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
