Uno Hansson

Prenumerera Uno Hanssons aktiviteter

Uno Hansson har kommenterat på:

När arbetsmarknaden möter asfalten

Ett problem är väl; Vem och vilka skall i så fall under hot om våld varje månad tvingas betala (mer än en får tillbaka) för att det skall finnas pengar på vars och ens månadskonto utan att bara - såsom nu sker - trycka nya och skriva ut mer och mer och mer lånepengar mot ränta. Här är ett litet delalternativ som jag nu funderat på under ett par timmar med anledning av vad som skrivs här: http://cornucopia.cornubot.se/2011/11/det-stora-svaret-pa-allt.html "... När samhället skulle industrialiseras så gick det helt enkelt inte att få tag på arbetskraft. Folk hade ju jobb och inkomst. Saker som klockan var okänd, man gick upp när det ljusnade och lade sig när det mörknade. Hade man inte lust att jobba en viss dag så tog man "ledigt"..." Även om det är vanskligt att försöka sia om vad som med tiden kan tänkas hända om alla som vill tilläts utträde ur statens territoriella våldsmonopol, och helt i frihet bodde kvar inom landet, och levde helt befriade från statliga monopol-, korporatism-, morallagar och skatter. Att liksom ta över de infra- och sociotekniska systemförutsättningar som fanns före industrisamhället. Men där nuvarande tekniska förutsättningar och mänskligt ömsesidiga samordningsmöjligheter kunde tillämpas helt fritt. Här är bara ett enkelt tänkbart scenario när det gäller matförsörjning av ”arbetslösa” utan nämnvärd utbildning: Någon avtalar dels med "arbetslösa" och dels med grönsaks-, rotfrukts-, frukt-, bär-, kryddväxtodlare... nära stadsgränsen om att mognadsmässigt optimalt ta hand om all skörd (varje dag från ca juli - oktober). (Sannolikt sker odlarnas jordbearbetning, gödsling, sådd, bevattnig, ogräsrensning (mekanisk/biologisk ej kemisk) osv. i stort sett gps-styrt och fjärrövervakat utan direkt mänsklig medverkan.) Scenarioexempel (småskaligt överlevnadsbehov): Bostaden för varje ”arbetslöst skördarteam” (exempelvis 5 –10/team) finns nära odlingen till försumbar kostnad (juli – oktober). De förser sig själva med ”gratis” mat från odlingen. Ca 300 hushåll nära varje ”arbetslös” vinterbostad inom stadsområdet, har avtalat om leverans av flexibel ”säsongsmatkorg” 2 – 4 ggr/vecka. Leveranserna till varje stadshushåll (restauranger osv.) samordnas med andra skördarteam på bästa sätt. I slutet på oktober eller kanske senare så seglar samordnade skördarteam längs strandlinjen söderut. De seglar vid rätt vind under kanske två månader, och har ”konserverad” och fryst odlingsmat, plus gådsslakt och ev. jaktbyte som de säljer eller byter i hamnarna på vägen mot sin södra odlingsområde (kanske Afrika, Nya Zeeland…). Där de då deltar i skördearbetet på liknande sätt under kanske januari – maj. För att under maj och juni segla norrut igen. Om bara skatten på arbete och det territoriella och majoritetsdemokratiska våldsmonopolet slopas, så finns det rimligen och alldeles säkert möjligheter att med nuvarande möjlighetsutrymme glömma industri-, våldsmonopol och den statligt demokratiska majoritetsslavepoken. Detta är bara ett litet men mångfaldigt varierbart exempel.

Uno Hansson har kommenterat på:

Bristen på principer blir demokratins undergång

... våldsmonopol... alltså inte med å...

Uno Hansson har kommenterat på:

Bristen på principer blir demokratins undergång

#15 Mister J: "Civilsamhällets roll är därför att stå för nya idéer. Civilsamhället behöver inte jaga efter makten för maktens egen skull. Det vill påverka och öppna politiken och näringslivet för nya idéer. Dess enda lojalitet är idén. Vem som helst kan ansluta sig till idén och den civilsamhällesorganisation som får många anhängare har också makt att påverka makthavare." Det enklaste och bästa är väl då att det finns ett valfritt "civilsamhälle" som är helt oberoende av statens demokratiska system. Därför bör statens (och staternas) territoriella jurisdiktion med våldsmonopol och beskattningsrätt avskaffas helt för alla dem som inte väljer att vara statens medlemmar. Men även alla dem som inte vill vara medlemmar har förstås samtidigt sin mäskliga rättighet att inte på något sätt hindras från att valfritt bo, arbeta och vistas inom landet (ett territorierium). De som inte är medlemmar har naturligtvis inte någon som helst del av välfrärdsamhällets positiva rättigheter, utan får då helt privat betala och försäkra sig när det gäller "vård, skola, omsorg", beskydd och allt annat som betalas med medlemmarnas skattemedel. Alla som anmält sig som medlemmar av staten, dess våldsmonopål och beskattningsrätt lever naturligtvis då kvar under den befintliga och medlemsbaserade representiva demokratin in det statliga territoriet. De som inte är medlemmar inom staten kan naturligtvis då vara medlemmar inom, och fritt bilda vilka sammanslutningar och föreningar som helst.

Uno Hansson har kommenterat på:

De Grönas framgångar i Tyskland beror mer på grön teknik än rädsla för kärnkraft

#1 Min uppfattning om grön teknik är exempelvis "Cradle to Cradle" http://en.wikipedia.org/wiki/Cradle_to_Cradle_Design

Uno Hansson har kommenterat på:

Man måste inte vara hungrig för att vara fattig

#23 Nisse Jösse; "... Du är helt osammanhängande, Uno Hansson, vad är det du vill säga?..." Jag har nu skrivit en lite mer sammanhängade kommentar som svar på "Inga barn går hungriga i Sverige" Alltså kommentar #32 till Helena Rivière om Barnfattigdom "Inga barn går hungriga i Sverige"

Uno Hansson har kommenterat på:

Inga barn går hungriga i Sverige

Med fria "operativsystem" som successivt gör det enklare och enklare och enklare, bör det gå att sänka levnadskostnaderna för maten och boendet. Exempelvis genom att så långt som det bara går göra ”alla” mer eller mindre oberoende av andras dyrt betalda arbetsinsatser. Alltså många, många onödiga arbetskostnader, som sedan ändå bara via skatter, arbetsgivaravgifter, moms och de från "jord till bord" ackumulerade räntorna blir mer och mer och mer astronomiska. Upplevelsen av fattigdom kan rimligtvis inte lösas på något effektivt, rationellt och progressivt sätt med transfereringar och omfördelning mellan rika och fattiga. Dem som har avsevärt högre inkomster än medianinkomsten (exempelvis yrkespolitiker m.fl.), kan i inte ringa mån påverka sina egna inkomster. Ökas deras skatter så kompenseras detta med råge med ökade inkomster, bonusar och fringisar. Stolligheten med progressiv skatt påvisades övertydligt med Astrid Lindgrens Pomperipossautsaga som faktiskt medförde 102 % i skatt! Flinande försökte Gunnar Sträng urskulda med "Men det drabbar ju ingen fattig…!" Det som då återstod, blev försök med omfördelning mellan medianinkomsttagare och låginkomsttagare, omotiverat ökade löner och idéer om löntagarfonder! Följden blev återkommande devalveringar, inflation och vad jag minns 14 % ränta på topplånet mm.! Just när det sociotekniskt var dags att automatisera bort de omotiverat ökande lönerna (som leder till priser som medianinkomsthushållen in mäktar med), så flyttades tillverkningen till låglöneländer och där är vi fortfarande. Det som då måste stanna kvar på hemmaplan var försörjning och förnyelse med de tunga och skrymmande systemen som rimligen inte kan flyttas långväga. Det medför bl.a. att byggande och förvaltande av bostäder, anläggningar och infrasystem blir såsom "skyddade verkstäder" inom varje litet land och varje liten region för sig! Hyran för min omoderna etta i centrala Gbg som 1960 kostade trettiofemtedelen av vår disponibla månadsinkomst, blev efter rivningsraseri och miljonprogramhysteri till en nybyggd trea på Hisingen till kostnaden av nästan halva inkomsten . Det som bör kunna underlätta för låg- och medianavlönade är kanske en folkrörelse där "alla" hjälps åt för att drastiskt försöka minska boendeutgifterna. Successivt och steg för steg bör kostnaderna kanske kunna minskas till kanske tiondelen av hushållsinkomsterna. Kanske kan det då ske med enträgna och målmedvetna och progressiva automatiseringar, rationaliseringar och produktivitetsökningar. Byggnadsarbeten mm. för boende mm., kan kanske då ske som medhjälpande extraknäck då och då. Fortlöpande byggs det ju knappast hela tiden inom samma områden, utan mera pö om pö vid behov och önskemål. Bibehållbarheten utan nämnvärda uppdateringar hos bostäder bör kunna ökas rejält. Men med välplanerad projektering så bör det så småningom kunna bli tillräckliga överskott på bostäder så att priserna successivt kommer att sänkas mer och mer och mer även på de befintliga bestånden inom de större städerna. Som exempel på att det bör gå att bygga och bo nästan lika billigt som före 1960-talsprogrammet, hittade jag här ett litet utvecklingsbart embryo till mer och mer "självbygge". http://www.byggstommar.se/prog/ Som kanske kan bli något som liknar ett uppdaterat IKEA-möbelkoncept. Där ”alla” kan hjälpas åt att enkelt kunna "skruva ihop" vars och ens egna bostäder längs tillfartslederna till städerna (med egen odlingsmark eller gårdsbutiker). Där det så småningom finns nära "hämtställen" av byggmaterial inom varje region. För att låginkomsttagare skall kunna få det bättre så är det framför allt de basala levnadskostnaderna som ganska "enkelt" bor kunna sänkas om "alla" lever enligt devisen ´sharing is caring´. Då gäller det inte att via 102 % i sammanlagda skatter, representativt via staten fåfängt försöka omfördela allas disponibla inkomster (ingen kan eller bör väl t.ex. ”slavledes” kunna hindras från att rösta ”fotförflyttningsledes”). Det progressiva etablissemangets möjligheter att med råge kompensera för ökande skatter mm., leder ju bara till en exponentiellt uppåtgående spiral som ganska snart kommer att förstöra hela planeten. Istället bör ”alla” dela med sig av kunskaper för att via internet skapa ett eller fler IRL och AFK fria "operativsystem" som successivt gör det enklare och enklare och enklare att sänka levnadskostnaderna för maten och boendet, genom att så långt som det bara går göra sig oberoende av andras dyrt betalda arbetsinsatser, som sedan via skatter, arbetsgivaravgifter, moms och från "jord till bord" ackumulerade räntor blir nästan astronomiska.

Uno Hansson har kommenterat på:

Man måste inte vara hungrig för att vara fattig

#19, ojojoj, att det nästan alltid råkar bli tvärtom som avses... naturligtvis var det menat som... "... genom att så långt som det bara går göra sig oberoende av andras dyrt betalda arbetsinsatser, som sedan via skatter, arbetgivaravgifter, moms och från "jord till bord" ackumulerade räntor blir nästan astronomiska.

Uno Hansson har kommenterat på:

Man måste inte vara hungrig för att vara fattig

Förtydligande; Den kommentar som jag lämnar i #18 är avsedd som en fortsättning på #14. Jag tänkte inte på de många kommentarer som kom emellan. För att låginkomsttagare skall kunna få det bättre så är det framför allt de basala levnadskostnaderna som ganska "enkelt" bor kunna sänkas om "alla" lever enligt devisen ´sharing is caring´. Då gäller det inte att via 102 % i sammanlada skatter först och främst dela med sig av disponibla inkomster. Det leder ju bara till en exponentiellt uppåtgående spiral so förstör hela plantern. Utan dela med sig av konskaper för att via internet skapa ett eller fler IRL och AFK fria "operativsystem" som succesivt gör det enklare och enklare och enklare att sänka levnadskostnaderna för maten och boendet, genom att så långt som det bara går göra sig beroende av andras dyrt betalda arbetsinsatser.

Uno Hansson har kommenterat på:

Man måste inte vara hungrig för att vara fattig

Här hittade jag ett litet embry till en början av "självbygge" på motsvarande sätt som ett uppdaterat IKEA-möbelkocepthjälpas åt att enkelt kunna "skruva ihop" sina egna bostäder längs tillfartsledena till städerna (med egen odlingsmark eller gårdsbutiker). Där det så småningom finns nära "hämställen" av byggmaterial inom varje region. http://www.byggstommar.se/prog/

Uno Hansson har kommenterat på:

Man måste inte vara hungrig för att vara fattig

Fattigdomsproblemen kan rimligtvis inte lösas på något effektivt och rationellt sätt med omfördelning mellan rik och fattig. En stor del av dem med högre inkomster än medianinkomsttagaren (exempelvis yrkespolitiker m.fl.) kan ju i viss mån personligen påverka sina egna inkomster. Ökas då skatterna så kompenseras detta ganska omgående med råge med ökade inkomster. Detta påvisades övertydligt med Astrid Lindgerens Pomperipossasagas 102 % i skatt, som gjorde att Gunnar Sträng flinande försökte med "Men det drabbar ju ingen fattig!"... utan att skrattade eller var med på de makalösa galenskaperna. Det som då återstod var försök med omfördelning mellan medianinkomsttagare och låginkomsttagare och omotiverat ökade löner, med följd att det orsakade devalveringar, inflation och 14 % ränta mm.! Istället för att automatisera bort de ökande löner, så flyttades tillverkningen då till låglöneländer och där är vi fortfarande. Det som stannade kvar på hemmaplan var försörjning och förnyelse med de tunga och skrymmande systemen som knappast flyttas långväga. Det som då medför att. byggande och förvaltande av bostäder, anläggningar och infrasystem blir "skyddade verkstäder" inom varje land och varje region för sig! Då blev hyran för min omoderna etta i centrala Gbg som 1960 kostade trettiofemtedelen av av dispoibel månadsinkomt, omvandlad via miljonprogram till nybyggd trea på Hisingen till kostnaden av nästan halva inkomsten 1961. Det som borde kunna underlätta för låg- och medelinkomstare är förstås då en folkrörelse där "alla" hjälps åt för att drastiskt försöka minska boendeutgifterna mm. för medel- och låginkomsttagarna successivt till kanske tiondelen av hushållsinkomsterna. Detta bör kanske kunna ske genom enträgna och målmedvetna automatiseringar, rationaliseringar och produktivitetsökningar. Byggnadsarbete mm. för boende mm. blir kanske då som ett exraknäck då och då, eftersom det i en fortlöpande framtid knappast kommer att byggas bibehållbara bostäder i samma takt som under miljonprogrammet. Men med välplanderad projektering så bör det så småningom konna bli överskott på bostäder så att priserna sussesivt måste sänkas mer och mer och mer även på det befintliga beståndet inom större städer.