Ulf Nordholm har kommenterat på:
GG har fel på så många sätt och plan att det är svårt att veta var jag skall börja, men jag skall göra ett försök. Om det jag skriver framstår som osammanhängande ber jag om ursäkt, men påpekar på att det beror på chocken av att ha läst ovanstående artikel.
Om jag får börja med stycket
"På det sättet binds matematiken - trots att den själv givetvis är oskyldig till det - samman med en gammal, hierarkisk människosyn. Några är begåvade, andra inte. Det finns en elit och det finns alla vi andra."
har jag en kommentar: matematik skiljer sig inte nämnvärt från något annat ämne i detta avseende. I en genomsnittlig skolklass kommer det att finnas några elever som är bra på matematik och några som är dåliga. Men det samma gäller idrott: vissa kan skjuta mål från halva planen, medan vissa missar från två meters håll. Andra åter kan utan vidare få till Boeuf Bourgoingon på hemkunskapen medan vissa kämpar för att inte bränna makaronerna de skall koka. Vissa elever kan lära sig hur diverse religioner ser på saker, vad de predikar, vad deras gudar heter och så vidare medan samma saker förefaller helt omöjliga att komma ihåg för andra elever.
GG skriver vidare:
"Elever som står inför dessa ändlösa militärkolonner av övningstal kroknar lätt och det är svårt att i läroböckerna urskilja vare sig den praktiska nytta man kan ha av matematik eller - vilket är ännu värre - den filosofiska nytta vi kan ha av matematiken."
Till viss del kan jag hålla med honom här: matteböcker har av tradition mängder med tal för eleverna att räkna. Och det tar tid att räkna alla dessa tal. Så långt är jag beredd att hålla med GG. För min fråga är: om eleverna inte får öva på det de skall lära sig, hur skall de kunna bli bra? Är det någon här som tror att Zlatan hade varit lika bra fotbollsspelare om han inte övat flera timmar varje dag? Vilket proffslag hade anställt honom om han latjat lite med bollen, i en kvart eller så, och sedan deklarerat att "Det här är tråkigt!" innan han satt sig framför TV:n?
Vad gäller nyttan med matte kan jag upplysa om att den finns överallt i samhället idag. Du behöver inte se matematiken direkt, men utan den skulle dagens samhälle inte fungera alls. Inte bara det att ingenjörerna behöver matematik för att kunna räkna ut tex hur stora balkarna skall vara i broar, den behövs också för att tex styra trafiken på internet. Eller för att se till att när du betalar dina räkningar på internetbanken så kan ingen utomstående tolka trafiken din dator genererar. Den behövs till lite mer handfasta saker också: räkna ut hur ofta mediciner skall doseras, och i hur stora doser. Eller låta banken räkna ut hur mycket du är skyldig dem i ränta på huslånet. Eller hur mycket (oftast lite) du själv skall ha i ränta på dina bankkonton.
GG fortsätter:
"Mycket riktigt betonar Björklund att matematiken har sitt berättigande för att rädda Sverige i den globala ekonomiska kampen. Så är det med hans kunskapssyn: matematik är en hammare att slå med, ett slags vapen, inget annat. Men det kommer inte att väcka ungars nyfikenhet."
Hans liknelse med hammaren är inte helt fel, men ändå långt ifrån rätt: matematik är inget vapen att slå med, utan ett verktyg för att lösa problem. Om du har ett problem, som kan uttryckas med det matematiska språket, så kan du också räkna ut svaret på problemet. Det behöver inte vara svårare än "Vad kostar 3 kg potatis om varje kilo kostar 8:50?" Det kan dock vara avsevärt svårare (googla tex Fermats sista sats).
Och vad gäller att väcka ungars nyfikenhet tror jag inte man kan använda matematiken för att väcka intresse för matematiken själv, jag tror att man måste gå omvägen via något annat ämne: genom att visa på något intressant vardagsproblem som kan lösas med hjälp av matte tror jag ungarna kan tycka att matte är ganska kul.
Om jag får spåna på mina förutfattade meningar så kan du inte få grabbarna (för det är ju "bara" grabbar) som går fordon på gymnasiet att tycka att derivator är kul. Inte innan du visar hur man kan använda derivator för att räkna ut hur mycket man kan plana toppen innan det är risk att motorn sprängs i bitar när man gasar för fullt. Och det samma gäller all annan matematik: det gäller att hitta någon inkörsport i ett annat ämne, ett ämne som berör eleverna i fråga.
Vad gäller avsnittet
"Jag har då och då suttit sena kvällar med min dotter som alltså på fritiden - långt från varje lärare - ställts inför matteproblem som det inte finns en chans i världen att lösa om inte en lärare är där."
så tycker jag inte att felet ligger i ämnet matematik, utan i antingen i undervisningsmaterialet eller något annat. Kanske undervisningsmaterialet och läraren går för fort fram för eleven i fråga, men det är inte matematikens fel. Dessutom har jag svårt att tänka mig att det skulle förekomma räkneuppgifter eller problem i skolböcker som förutsätter mer kunskap än eleverna skall ha inhämtat när de kommer till uppgiften/problemet i fråga.
