Ulf Lönnberg har kommenterat på:
ARTIKELFÖRFATTAREN ULF LÖNNBERGS KOMMENTAR: Min fundering om att skattefinansierad kulturverksamhet i bred bemärkelse ska granskas, följas upp och utvärderas som all annan skattefinansierad verksamhet sparkade igång kommentarer om adekvata frågeställningar och avvägningar bortom min utgångsfråga. Självklart ska också frågor om kvalitetsbegrepp och åsikter om vad som ens är möjligt (och önskvärt?) att mäta tåla genomlysning. Längs den vägen välkomnar jag de försök som initierats inför årets upplaga av Stockholms kulturförvaltnings egen redovisning. Den kommer förhoppningsvis väcka större uppmärksamhet än den vanligen gör. Inte minst för att mätmetoderna kommer att ifrågasättas. Jag ser det som första steget mot en ett större medborgarintresse för kulturpolitik i allmänhet och en uppmaning till professionen att bidra med sakkunskap om hur och varför kulturpolitiken kan och ska vidareutvecklas.
”ALL kultur kan sättas i ett politiskt sammanhang. Det är först när man inser detta som man också förstår varför det är viktigt att förnya kulturlivet - det för oss framåt som samhälle. Allting slår inte väl ut, men somligt gör det. Att vara kulturarbetare är delvis en fråga om att treva i mörkret, att göra utkast”, skriver Mattias Irving.
-OK, bara vi är överens om att de som tar på sig omaket ”att treva i mörkret, att göra utkast” men som inte kan leva på det utan lönearbete vid sidan också stärker kulturlivet och för oss som samhälle framåt. Det är ju inte sällan samhällsnyttig förnyelse av kulturlivet ser dagens ljus från det hållet.
”Ingen skall vara tvungen att betala pengar till kultursverige, att det ska vara valfritt --- Du har ju själv [Mattias Irving, min anm] demonstrerat på vilken ociviliserad grottmänniskonivå era demokratiska värderingar befinner sig på”, skriver Martin A
-Men hallå - demokrati innebär även inom kulturpolitiken att politiska mål och verksamheter ständigt utvecklas i enlighet med det som rådande majoritet beslutar med respekt för – och inte sällan i samförstånd – med rådande opposition (minoritet). Visst finns det berättigade krav på att begränsa politikens och det offentligas ingrepp i allas vår vardag men också motiverade påtryckningar för ökad politisk styrning. Det är bara en av flera ideologiska skiljelinjer.
När det gäller kulturpolitik ska vi vara särskilt varsamma. Utvärdering ska inte sammanblandas med kontroll eller påtvingat utbud. För totalitära styrelseskick har det genom historien varit logiskt att ta kontroll över kulturens okuvliga krafter/påtvinga medborgarna ”sina” kulturutryck. Modet att inte låta sig kuvas stimulerar och engagerar i dessa samhällen medborgarna att se, förstå och kräva utrymme och rätt för de uttryck(sformer) som de förvägras. Ett samhälle som avhänder sig, hindrar, detaljstyr eller stryper kulturens behov stagnerar och faller tillbaka. Martin A får acceptera att via skatten vara medfinansiär till kulturen liksom till annat som han kanske hellre vill tillgodogöra sig. Martin A: Släpp nyfikenheten loss glädjas åt att inte bli påtvingad en av överheten påbjuden kultur.