Tomas Lindgren har kommenterat på:
Är en död pensionär pensionär?
LH skriver: "Livet slutar inte vid 60 eller 65, ".
Från Statistiska Centralbyrån, www.scb.se/Pages/ProductTables____25795.aspx , kan man hitta statistik som belyser detta.
Av den ålderskull av män som blev 65 år 2010 var 12% redan döda. Av 70-åringarna var 18% döda, av 75-åringarna 27% döda och av 83-åringarna 52% döda. Så livet har redan slutat för 12% vid 65 års ålder.
LH skriver: "I gårdagens Sverige blev pensionärslivet sällan långt. "
Statistiken över återstående medellivslängd för 65-åringar säger något om detta.
Under sista hälften av 1700-talet var återstående livslängd 10 år. 1920 var den 13 år. Under perioden 1940-1980 14 år och 2010 18 år.
Så pensionärslivet hade inte varit så kort om det funnits någon pension på 1700-talet.
I debatten talar man om pensionärerna som ett likformigt kollektiv och nämner ofta hur länge "vi" kan räkna med att leva. Men fakta är ju att hälften av de som är 65 år kan räkna med att dö inom 18 år. Och det beslutsproblem som varje människa måste ta ställning till när man når pensionsåldrarna måste räkna med detta. Och med den årliga dödsrisken som redan för en 65-åring är tio gånger så hög som för en 40-åring.
LH skriver också om "dagens omoderna och oflexibla reglering av pensioneringsåldern." Vad menas? Pension kan man ta ut när som helst från 61 år ålder. Stupstocksåldern då anställningskontraktet automatiskt löper ut är 67 år vilket naturligtvis skulle kunna ökas till 100 år utan att nämnvärt påverka något. Så vad skulle kunna göras mer flexibelt?
I själva verket finns inga legala hinder för att fortsätta att arbeta så länge man lever. Att anställningskontraktet löper ut vi 67 år hindrar ju inte företagen från att förlänga anställningen.
LH skriver korrekt om "vårt ungdomsfixerade Sverige ". Vad kan vi då vänta oss för äldrepolitik i framtiden.
Alliansens politik visar vägen. Alliansens största uppfinning och reform var det som kallas Arbetslinjen och som man avser hålla fast vid för framtiden. Denna reform innebar bla att man införde olika skatteskalor för löneinkomster och inkomster från sjukförsäkring, akassa och pensioner. Den högre skatt man tar ut av icke-löneinkomster syftar till att tydligt inkomstsegregera mellan arbetande och icke arbetande individer. Idén till denna konstruktion är hämtad från lokala löneförhandlingar där icke-önskvärda individer får tydligt lägre löneökningar än övriga. Detta är den moderna ekonomiska husagan som är en form av lönemobbning som både utgör en uppmaning att dra och fungerar som en signal till omvärlden att individen är lågproduktiv.
Så ska man naturligtvis uppfatta Arbetslinjen. Extremt tydligt framstår detta när man betänker att Arbetslinjen drabbar alla 80+are som lever på pension. Det påstådda syftet med arbetslinjen, att få pensionärerna att söka jobb, kan ju omöjligt förverkligas i denna åldersgrupp. Så vad har den då för funktion? Och var är den politiker som törs gå ut och förklara politiken på äldreboenden, sjuk- och demensboenden? Syftet är förstås att ge en signal till pensionärerna: Dra åt helvete eller ta ett jobb!
Att avskaffa LAS är något som diskuteras. Detta kommer arbetgivarna naturligtvis att kunna utnyttja för att avskeda äldre som man tröttnat på. Avskaffas LAS kommer arbetgivarna förstås att godta ett avskaffande av stupstocksåldern eftersom man lätt kan bli av med äldre ändå.
Problemet är Alliansen grundideologi som för övrigt är den dominerande politikens i EU att människovärdet tydligt ska knytas till individens produktivitet. Trots allt tal om äldres erfarenhet och kunskaper så är verkligheten att de flesta blir mindre produktiva i pensionärsåldrarna.
En dikt från 50-talet av Alf Henrikson beskriver situatione för de äldre.
Farfar gick i stufvan, han blängde skyggt i vrån.
Där stod en ätteklubba, den tycktes vänta på’n.
Till bords satt odalbonden och drack sin sura drick.
Han sneglade på farfar med eftertänksam blick.
På huk satt husafrugan, på sländan argt hon spann.
Hon blängde än på farfar och ömsom på sin man.
Så gick ett år, så gick väl tu allt i den frusna nord.
Farfar gick i stufvan, och ingen sa ett ord.
Byt ut odalbonden mot Fredrik Reinfeldt och husfrugan mot Filippa Reinfeldt så har vi dagens situation.
