Välfärd och miljö två viktiga konservativa frågor
Är det tillräckligt konservativt att hävda att graderad rösträtt behövs om demokratin alls ska behållas när statsledningen inte längre kan undvika att hantera hållbar utveckling frågor om energiförsörjning och liknande? Det måste ha varit enklare att vikta intressen mot varandra under en tid då alla röstberättigade med självklarhet företrädde sina egna intressen, innan allmän och i än högre utsträckning kvinnlig rösträtt införts, och de enda svårigheterna gällde att hantera försvar och andra gemensamma institutioner. Numera företräder fortfarande alla egentligen bara sina egna intressen, men de som inte tillför resurser kommer undan med att benämna sina andelar av andras tillgångar som rättigheter. Även om man antar att det är möjligt att behålla garantier om mat och husrum åt alla under den omstrukturering av samhället som snart måste till, så kommer ändå majoriteten att sätta sig till motvärn eftersom de inte inser nödvändigheten i t. ex nedläggningen av en industri eller förvaltning. Tyvärr måste nog krismedvetandet öka en hel del för att få gehör för sådant som ser ut att bli nödvändigt. Men viktigare ändå är nog att dagens svenska samhällsmodell i vilken alla spänningar och motstående intressen placeras in i en stor uppochnedvänd tratt och hanteras inom ramen för lönebildning inte mer än indirekt är styrd av valda politiker. Den som velat få till samhällsförändring i Sverige under 1900-talet har haft lättare att få sin vilja igenom via fackombud än genom att gå via en politiker.
