Tege Tornvall har kommenterat på:
Lars Lindgren/Fredrik Fyhr: Jag förnekar varken att människan påverkar klimatet eller att jorden värmts upp de senaste 150 åren. Ids ni inte läsa? Ni tycks särskilt vilja eller njuta av att hävda att människan farligt värmer jorden. Visst värmer främst vattenånga och även CO2 och andra "växthusgaser" jorden, nämligen från minus 18 till dagens plus 14,5-15 grader. Ungefärliga/troliga hållpunkter i jordens historia:
- 4,5 miljarder år: glödande klot med begynnande skorpa
- 4 miljarder: våldsamma vulkanutbrott, ishaltiga meteornedslag, atmosfär med 80 % CO2, kanske 60 grader varmt
- 2,3 miljarder: global istid
- 730-625 miljoner: två globala istider
- 600 miljoner: varmt, 7-8.000 ppm CO2
- 480 miljoner: 4.000 ppm, 22 grader varmt
- 450 miljoner: 4.500 ppm men bara 11 grader varmt
- 438 miljoner: 3.000 ppm, 22 grader varmt
- 380-350 miljoner: rikt biologiskt liv, syrehalt som nu (?)
- 315 miljoner: 1.500-2.000 ppm, ca 13 grader varmt
- 250 miljoner: ca 1.500 ppm, 22 grader varmt
- 250-65 miljoner: varmt, rikt växt- och djurliv
- 230 miljoner: 35 % syre, stora djur, växter och insekter
- 100-45 miljoner: varma poler
- 65 miljoner: meteor Yucatán, kallare, massdöd
- 2 miljoner: snabba istider
- 900.000-20.000: åtta istider med mellanliggande varmare
- 13.000: snabb uppvärmning
- 12.800-11.500: snabbt kallare
- 10.000: snabbt varmare
- 9.000-nu: växlande kallare/varmare
- 7-4.000: varmare än nu
- 750-200 f. Kr.: 12-13 grader
- Romartiden: varmare, kanske 16 grader
- 500-1.000 e. Kr.: kallare, 12-13 grader
- 1000-1250: varmare, 15-16 grader
- 1250-1850: Lilla istiden, 12-14 grader
- 1900-talet: återhämtning, 14-15 grader.
Under de senaste 600 miljoner åren sjönk CO2-halten från 8.000 till dagens 390 ppm med växlande globala medeltemperaturer inom spannet 8-22 plusgrader med rikare biologiskt liv under varmare perioder.
Klimat- och temperaturväxlingarna samvarierar nära med växlande solmagnetism och dess samspel med kosmisk strålning med effekt på hav, moln och nederbörd.
Eftersom varma hav och rik växtlighet släpper ut och med atmosfären omsätter mer CO2, kylde istiderna haven med lägre CO2-halt och mindre biologiskt liv som följd. Mellan istiderna värmdes haven och höjde rimligen CO2-halten. Lilla istiden med tre solminima kylde haven. Sedan började de värmas igen och anses av IPCC sedan ca 150 år ha höjt CO2-halten från ca 280 till dagens ca 390 ppm. Men bl. a. Beck och Jaworowski har påvisat växlande halter på 300-400 ppm de senaste 150 åren. CO2-halten steg även när temperaturen periodvis sjönk. Den steg även under flera kriser med minskade mänskliga utsläpp. Även andra planeter har värmts. Av atmosfärens ca 800 Gton kol (3.000 Gton CO2) omsätter hav, växtlighet och atmosfär årligen ca 200 Gton. Utsläppen från mänsklig aktivitet är 8-9 Gton kol. Det är 1 procent av atmosfärens totala halt och drygt 4 procent av den årliga omsättningen. Stora vulkanutbrott släpper ut liknande mängder. Människans andel är alltså liten. Det finns ingen "god" eller "dålig" CO2. All CO2 är växtlighetens livsnödvändiga näring. Mer värme och mer CO2 får det att växa mer. Meteorologiprofessorn Lennart Bengtsson och andra påpekar att extremväder inte blir vanligare men rapporteras mer och drabbar fler. Han och andra kvalificerade forskare menar att klimathoten är överdrivna och att det bästa vi kan göra är att fortsatt studera och anpassa oss till växlande klimat. Satelliter på 3 km höjd har visat hälften så stor uppvärmning som vid marknivå, tvärtemot påstpådd förstärkt effekt, Minskad solmagnetism och ökad kosmisk strålning får främst ryska och japanska solarforskare att varna för kommande kallare klimat. Det är inget att se fram emot. Vem älskar is?
De flesta som får bra betalt för att skriva klimatlarmande texter är ingalunda forskare utan inhyrda PR-skribenter. Det skulle jag också kunna vara - men avstår alltså.
