Sture Åström har kommenterat på:
Vård lämpar sig sämre för offentlig drift än biltillverkning
Först en fundamental precisering: Ingenting blir automatiskt bättre eller sämre, för att det "privatiseras". När en kommun lägger ut ett kontrakt på övertagande av äldrevård, samtidigt som den ser till att det inte finns någon "överkapacitet" i kommunen, vilket betyder att den enskilde inte har något att välja på, är det ett exempel på "planekonomi", inte på "marknadsekonomi". Ofta ingår krav på att entreprenören skall överta all personal och ta emot alla vårdtagare, som kommunen hänvisar dit. Därmed stryps möjligheterna till reell förändring. Vård handlar ytterst om att välja lämplig personal, d.v.s. avlägsna de som är olämpliga.
Då har politikerna inte privatiserat på allvar utan skaffat sig en "budgetgaranti". Det blir entreprenören som står risken för oförutsedda kostnadsökningar, ex.vis p.g.a. att vårdtagarna blir äldre och kräver mera vård. Politikerna slipper röda siffror.
Det är den reella möjligheten att välja bland flera vårdgivare, som utgör den viktiga skillnaden !
Att centralt bedöma kvalitet objektivt är relativt enkelt om det är massproducerade "saker" som bilar och TV-apparater det handlar om: Man låter en kvalificerad institution testa dem. Det råder stor enighet om att offentlig drift är ineffektiv för sådana verksamheter. Det är en självklarhet, eftersom jag som väljare inte kan se vilka politiska kandidater, som begriper sig på företagande och har tillräcklig kreativitet.
Att den enskilde sedan har svårare att bedöma kvaliteten av sådana produkter, eftersom de är så komplicerade, är en annan sak. Den enskilde bedömer dem efter deras attraktivitet. Det privata företagandet har drivit upp kvaliteten till en för alla acceptabel nivå.
Central kvalitetsbedömning är helt omöjlig, när det gäller vård. Det bör också vara en självklarhet, eftersom alla personer är olika och uppskattar olika förhållanden olika högt. Kommunens kvalitetskriterier kan bara specificera mätbara storheter. Leenden, bemötande, omtänksamhet går inte att mäta. Kommunen griper in bara då något gått fel, riktigt mycket fel. Små fel och positiva avvikelser från standard noteras inte. Det är människorna som skapar kvaliteten, inte rutinerna.
De äldre vet bäst själva hur bra de trivs. Man anför att det är så svårt för dem att välja vårdgivare, eftersom det är så svårt att utvärdera kvaliteten hos olika vårdgivare. Men det är utomordentligt lätt för dem som bor där. De behöver bara känna efter. De som skall välja har alltid möjlighet att göra besök och höra hur de boende trivs. De kan själva direkt eller genom släkt, vänner och bekanta höra sig för vilka erfarenheter de boende har. Och det som Andersson gillar, det ogillar Pettersson, som därför bör få välja ett annat boende.
