Stefan Sturesson

Kristdemokraterna behöver en tydlig profil.

Vi behöver en tydlig profil

Jag är kristdemokrat ända in i själen. Min mor var med och startade lokalavdelningen i Kalmar på 60-talet. Jag är uppvuxen med kristdemokratiskt tänkande och idédebatt. Vårt parti grundades för att motverka det etiska sönderfallet i vårt land, det handlade om avkristningen i skolorna, det handlade om värnet för det ofödda livet, det handlade om en kristen etik applicerad på varje samhällsproblem. Min mor, som var en hängiven och kärleksfull kristen, insåg den illavarslande utvecklingen i vårt land och ville göra något.

Kompromiss eller svek?

Kristdemokraterna har aldrig blivit något stort parti, vårt inflytande har därför inte varit så stort som det skulle kunna ha varit. Men det finns exempel på små partier som utnyttjat sin vågmästarställning, trots sin litenhet, och kunnat få ett mycket större inflytande än vad deras röstetal i sig skulle givit. Kristdemokraterna valde en annan väg. Vi ville inte vara politikens gossen Ruda, utan ett samarbetets och kompromissernas parti. När vi som har varit kristdemokrater länge blickar tillbaka ser vi ett parti som förändrats så långt, att de ursprungliga kristdemokraterna i en del frågor inte känner sig hemma längre. Det känns tungt att av ledande kristdemokrater bli beskylld för att vara en fundamentalist, som bör söka sig ett annat parti, när det enda man vill är att värna livet hela vägen från att det uppstår till att det upphör. Det okränkbara människovärdet borde vara något som vi aldrig kompromissar om.

Väljarnas flykt

Vi har backat på många områden, det är ingen tvekan om det. Inte bara i opinionssiffrorna, utan i de stora etiska frågorna. Konsekvenserna av ett etiskt sönderfall ser vi i den minskade hederligheten i samhällslivet, i ålderssegregationen, i våldet som kryper oss in på huden genom teven i våra vardagsrum, i oförmågan att ge vidare goda värderingar till våra barn, i den skrämmande brottsutvecklingen. Kristdemokraterna har en gigantisk uppgift i att bygga ett land baserat på goda normer och värderingar. Istället har vi backat därför att vi velat bli ett brett och allmänt accepterat parti, ett parti som kan få många väljare. Är det då inte konstigt, att väljarna tänker precis tvärtom? Nu när partiet har ett program som mer än 50 % av svenska folket skulle kunna ställa upp på, då sviker väljarna. Vi är för lika de andra borgerliga partierna, och då tycker väljarna att det är bättre att rösta på det största partiet. Dvs de som överhuvudtaget röstar. Många av kristdemokraternas kärnväljare kommer kanske inte att rösta alls, för de har inte något annat parti att gå till.

Orubblighet eller anpasslighet

Jag vågar påstå att jag är beredd att vara obekväm för de utsattas, de små, de svagas skull. Kristdemokraternas berättigande ligger i att våga stå för de obekväma frågorna. Självklart ska vi inte vara fyrkantiga i onödan. Kristen etik är inte sådan. Det handlar inte om att peka finger åt människor i svårigheter. Men vi ska vara orubbliga i vår grundinställning om livets helighet. Vägen till nya segrar för kristdemokraterna går genom att våga vara radikala, och lite besvärliga, för livets skull.

Min värdegrund - den kristdemokratiska

Ledande kristna startade kristdemokraterna i Sverige. Bland dem fanns pingstledaren Lewi Pethrus och prästen Birger Ekstedt. Båda såg den snabba sekulariseringen som ett hot mot den kristna värdegrunden. De reagerade inte bara mot avlägsnandet av kristendomsundervisningen i skolorna, utan också mot devalveringen av människovärdet, som följde i avkristningens spår. De etablerade partierna svek när det gällde att föra de ofödda barnens talan, och införandet av fri abort blev det yttre symptomet på denna devalveringsprocess. Därför startades det parti, som först hade svårt att bryta igenom, men som nu blivit allmänt accepterat och respekterat.

Idag har partiet blivit rumsrent, men också mindre tydligt i sin profil. På sikt kan det vara en vansklig väg för ett värdeorienterat idéparti. Den judisk-kristna etiken behöver lyftas fram, eftersom det är den värdegrund som format det västerländska samhället, med demokratin som grundbult och de lagstadgade friheterna (religionsfrihet, församlingsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet) som hörnstenar. Det är ingen tvekan om att det judisk-kristna idégodset här har haft en avgörande betydelse. Om man jämför med områden där andra religioner dominerat blir det ännu tydligare. Det är exempelvis svårt att finna ett enda land dominerat av Islam som kan uppvisa en demokrati värd namnet.

Grunden i den kristdemokratiska ideologin är människosynen. Vi anser att den också är grunden för en sann demokrati. Att varje människa, fattig eller rik, sjuk eller frisk, man eller kvinna, ung eller gammal, oavsett etnisk eller religiös tillhörighet, har samma höga värde. På detta bygger demokratin, att varje röst är lika mycket värd, och att varje röst behövs för att spegla folkviljan.

Människans personliga värdighet är intimt sammanvävd med människolivets okränkbarhet och att varje människa är en unik varelse med ett unikt värde. Därför kan inte medborgare i ett kristdemokratiskt samhälle behandlas enbart som ett objekt för olika ingrepp. Den enskilda människan är i stället ett subjekt, vilket innebär rätt till delaktighet i de beslut som rör den egna personen. Aktuella exempel på detta är om föräldrar ska ha rätt att välja skola för sina barn eller om gamla ska ha rätt att bestämma vem som ska utföra den omvårdnad de behöver när de blir gamla.

Kristdemokraterna har inte ensamrätt till den judisk-kristna värdegrunden. I själva verket styr den värdegrunden allas vårt tänkande vare sig vi kallar oss höger eller vänster. Inom socialdemokratin fokuseras den svages rätt, jämställdhet, kamp mot förtryck och orättvisor. Allt detta har sina rötter i en kristen idétradition. Inom moderaterna fokuseras individen, valfrihet och ansvar. Också detta ryms väl inom den kristna idétraditionen. Båda riktningarna ansluter sig till folkviljan som den avgörande domaren i kampen mellan olika intressen. Både vänster och höger tillför viktiga aspekter i en levande demokrati.

Kristdemokaterna är både radikala och konservativa. Konservativa i en mening, nämligen när det gäller att slå vakt om de grundläggande värdena för vårt samhälle. Detta blir särskilt tydligt i synen på familjen. Här har en del andra partier närmast som vindflöjlar ändrat ståndpunkter i takt med tidsandan. På sextiotalet anslog sexradikalerna tonen och resultatet blev ett krackelerat samhälle på grund av splittrade familjer och vilsna barn. När sex blev en rättighet frikopplad från familj och anvarstagande sköljde en störtflod av bråte över landet, vars konsekvenser vi nu ser med skrämmande tydlighet. Skyhöga aborttal, svårbemästrade könssjukdomar, köer av barn på ungdomsmottagningar och vuxna som behöver psykhjälp för att reda ut sina smärtsamma barndomsupplevelser, sextrakasserier, våldtäkter, kvinnomisshandel... Uppräkningen kan fortsätta länge till. Att vara konservativ i grundläggande värdefrågor, är att ta ett ansvar både för individen och samhället. Hade samhället lyssnat på kristdemokraterna på sextiotalet hade vi undvikit mycket elände. Den viktigaste gemenskapen i ett samhälle är familjen. Om familjen är trygg, stabil och kärleksfull kan barnen utvecklas, formas och mogna till trygga, stabila människor, som i sin tur kan ge kärlek. I familjen får människan sitt djupaste behov tillgodosett - behovet att bli sedd, att vara en person som inte är utbytbar.

I sökandet efter en värdegrund borde alla demokratiska partier kunna enas om den som har den kristna kulturtraditionen som inspirationskälla. Bland s.k. vanligt folk finns en bred uppslutning bakom denna. Det betyder inte att man måste vara kristen. Läroplanen för den svenska skolan betonar ju generellt betydelsen av bl.a. den kristna traditionen. Bland kristdemokraternas sympatisörer finns också judar, muslimer och människor som inte bekänner sig till någon tro alls. Det är människosynen det handlar om. Kristdemokraterna slår vakt om den människosyn som varit Sveriges och de demokratiska ländernas viktigaste värdegrund. Den människosynen är värd att försvara.

Stefan Sturesson

Kandidat till Riksdagen, Västmanland