Stefan Eriksson har kommenterat på:
Ursäkta min sena kommentar, artikeln gick mig förbi då den först publicerades. Jag tycker att Ulf Lönnberg tycks ha en balanserad om än kritisk syn på våldsamma tv-spel, vilket inte är dåligt i sig. Ett par saker skulle dock vara lite roligt att spinna vidare på.
"Dagen efter (14 nov i TV4) berättade Regina Lund i morgonsoffan att hon i sin konstutövning gärna vill undvika råa våldscener. Hon menade att handlingens dramatik kan förmedlas mer subtilt och att det inte sällan också höjer den konstnärliga kvaliteten."
Jag är själv ingen konstvetare och har på sin höjd hörtalas om Regina Lund ryktesvägen. Men resonemanget känns igen. Jag läser en del manga (japanska serier) och en av de saker som de har gjort väldigt bra är att de har lyckat utveckla det mediet till att nå alla målgrupper och att de tydligt har definierat vad som utmärker dessa målgrupper. Målgrupperna har i de facto blivit genrer. (Om än ganska könsstereotypa sådana.) Och det är här som en "subtilt förmedlad dramatik" kommer in och måste stå sig emot konflikters natur i berättelser i förhållande till målgrupp. Alla kan inte ta till sig en allt för subtilt berättad historia, alla har inte tillräcklig empatisk förmåga för att plocka upp alla nyanser och förstå varför karaktärerna handlar som de gör. En förenklad berättelseform har lättare att nå ut till större massor då känslor och konflikter har en tydlig form, ett tydligt medium. Kamp.
Detta gäller som i huvudsak för berättelser, i handlingar, i hur man skildrar konflikter, både inre och yttre, det är en berättar teknik som inom manga ofta är tydligt riktat till män (shounen/seinen). Tv-spel är fortfarande en hobby som domineras utav män. Detta troligen för män började och spelen fortsätter att vända sig till män med kamp temat som en central del, som fortsätter att i huvudsak dra män till mediet.
Tv-spel har ju också den egenheten att berättelsen berättas igenom dig som karaktär och det är inte alltid spelaren har ett val vi vad ens karaktär kan eller ska göra då detta är begränsat i spelet kod och ingen kan än så länge programmera tillräckligt nära verkligheten för att alla möjliga val ska gå att genomföra. Man kan se det som att man köper en upplevelse med begränsat handlingsutrymme.
Själv har jag inte tagit del utav de mest råa spel där våld sker utan anledning. Det är inte en upplevelse jag strävar efter att få uppleva.
Jag menar alltså mest bara att subtilitet är svårt att överföra till tv-spels mediet och att det troligen är dåligt anpassat de breda målgrupperna men säkert kan passa många bra ändå. De mörka och våldsamma temana kommer man nog inte ifrån i alla fall, då den mörkare sidan utav människans natur ständigt kommer att fascinera folk. (Jag har själv inte spelat det men tänker mig att spelet Heavy Rain passar in på beskrivningen subtilt men mörkt och våldsamt, det är vad jag har hört om det i alla fall.)
"Kanske Per Strömbäck på kommande TV-spelsmässor ska testa att ge mer utrymme för konstkritiska seminarier i ämnet och därmed öppna dörren för en kvalitetsdebatt med andra ingångsvärden än svulstiga splattereffekter och teknikavancerad dataprogrammering."
Jag erkänner att jag inte är helt säker på vad ett "konstkritiskt seminarium" innebär men utrymmet borde redan finnas. Inom tv-spels branschen pågår det diskussioner om bland annat berättarteknik och digitala värdars estetik. Man kommer dock aldrig ifrån att tv-spel är ett teknikdrivet medium.
Sen som avslutande not vill jag bara tillägga att det inte bara är våldsamma tv-spel som borde granskas konstkritiskt. Ska man granska tv-spel bör man granska alla spel, även de fredligare typerna. =)
