Rätt av Reinfeldt att tala om ras
Huvudpoängen som TH gör kommer i slutet av artikeln, när han skriver att "deras (dvs icke-vita svenskars) svenskhet ständigt uppskjuts och att deras erfarenheter och perspektiv osynliggörs och tystas." Vad artikelförfattaren vill, om jag läser hans bidrag rätt, är att slå ett slag för så kallad identitetspolitik i Sverige, som vi sett i USA sedan 1970-talet. Och att en av konfliktlinjerna ska gå vid hudfärg. För någon som följer akademisk diskurs i USA är detta välbekant, men också oroande. Jag har själv nära vänner som började med högre studier av 'critical race studies', och ser nu väldigt mycket som händer dem i termer av ras (de är 'icke-vita'). När något går dem emot, tolkar de genast detta som ett bevis på samhällets rasförtryck. Ibland kan de mycket väl ha rätt, men ofta har precis samma saker drabbat mej (som är 'vit'). Det farliga med identitetspolitik som grundar sig i hudfärg är att detta reproducerar en samhällelig konfliktlinje som baseras på hudfärg, snarare än att lösa upp denna konfliktlinje. Min erfarenhet är att personer som ofta känner sig drabbade av orättvisor söker sig till 'ciritical race studies', för att få sin offerpsykologi bekräftad. Utan tvekan har dock TH en poäng: det finns en korrelation mellan hudfärg och ekonomiskt välstånd i Sverige, vilket är något vi alla måste motverka. Men korrelation är inte det samma som kausalitet; det som orsakar ekonomiska klyftor är inte hudfärg (lika lite som långa fingrar, fetma eller vilken konstruerad variabel som helst), det som orsakar detta är materiella förutsättningar. Ett Marxistiskt grundperspektiv på samhällskonflikt är så oändligt mycket mer produktivt en THs rastänkande. Jag hoppas att THs synsätt inte sprider sig, då detta slår sönder samhällen, leder till själv-segregering, och att det mellanmänskliga förtroendekapital som är nödvändigt för en livskraftig demokrati undermineras. Och det gynnar inte någon som tror på politisk reform, oavsett hudfärg. Tack för mej - hoppas någon läser detta inlägg.
