Staffan Wadström har kommenterat på:
Bra artikel av Jacob Rudolfsson. Man häpnar över den ton som man möter i en del kommentarer – ja, även från ledarskribenter t ex i Skånskan. Som innehåller så mycket hat, fördomar och personlig aggressivitet. Man undrar vad som är så farligt i det Birro skriver. Eller är det helt enkelt så att Birro – som kristen, heterosexuell och man – representerar det som faller helt utanför ramen i dagens Sverige – de lättkränktas och intolerantas rike.
Man kan tycka vad man vill om Birro – delar inte alls allt han skriver. Men han är onekligen en intelligent och insiktsfull person som skriver med hjärtat – kanske ibland utan att hinna grunna klart. Men även Birro ska respekteras som människa, oavsett vad hans står för.
I grunden är det lätt att urskilja åtminstone två sorters reaktioner: Dels de ständiga kristofoberna som alltid tar första tillfälle i akt att spy galla över kristendomen (mindre sällan om andra religioner, av någon anledning.) Dels HBT-personer som aldrig tål någon form av kritik – trots att de själva ständigt kritiserar heteropersoner, heteronormer. Hur kan det f.ö vara intolerant att anse att Gud inte är vare sig läderbög eller flata. Eller att Gud inte heller är är pedofil, missbrukare eller kommunist. Nej, missbruka inte begreppet intolerans. Ordet kommer från latinets tolerantia, som betyder tålighet. Enligt Svensk ordbok är tolerans ”respekt för andras åsikter eller beteenden trots att man egentligen ogillar dem”. Begreppet utgår alltså från en fast ståndpunkt: den som har en övertygelse accepterar och respekterar andras övertygelser utan att dela dem. Det är faktiskt så att bara den som har en övertygelse kan vara tolerant. Det blir dessutom extra parodiskt när en del kommentatorer anklagar i stort sett alla kristna för att vara intoleranta – i en ton som verkligen är intolerant.
Tänk om vi kunde leva i Voltaires anda som förespråkade "… jag håller inte med dig om det du säger. Men med mitt liv skulle jag försvara din rätt att säga det…"?
