Sophie s aktiviteter Tack för denna välformulerade artikel! Jag hoppas att islam kan påbörja sitt välbehövliga reformarbete och släppa hela den politiska agendan om motstånd mot västvärlden (samhällskritik kan få finnas på andra arenor) och börja handla om själen och de yttersta tingen, om erfarenheter av det gudomliga, inte om rätt och fel. Tror att artikelförfattaren har helt rätt i sin analys!
För övrigt - att säga att en fattig indisk kvinna har ett val är som att säga att en homosexuell man kan välja att bli heterosexuell och träffa en kvinna han kan skaffa barn med istället...i bägge fallen är det orimligt att hänvisa till val. Eller?
Citerar Johanna #23 "Kvinnors frihet och självbestämmande tas nästan bara upp av manliga debattörer när det handlar om surrogatmödraskap eller prostitution, är det inte lustigt?" Kunde inte ha sagt det bättre själv! Och i övrigt: Barnperspektivet. Barnperspektivet. Barnperspektivet.
Jag ser två led i denna diskussion. 1 "Omyndigförklara inte vuxna kvinnor, man får göra vad man vill med sin kropp." Ok. Då gäller det i så fall prostitution också. Och om man vill ta livet av sig? En tjugoåring som vill prostituera sig och en tjugoåring som vill dö. Eller en tjugoåring som vill tatuera "hora" i pannan på sig själv? Eller knarka? Man _kan_ ju argumentera att den personen inte mår bra. Nej, just det - prostitution är ju en fråga om fria val, inte mental ohälsa, och man måste ju få göra som man vill. 2. Det är orättvist att singlar/homosexuella inte kan få barn. Av jämlikhetsskäl bör staten gå in och reglera detta eftersom man ju hjälper barnlösa heterosexuella par. "Att få barn är en mänsklig rättighet" som en insemination av singlar-förespråkare hävdade i Agenda. Ok. Mänskliga rättigheter kan ju inte upphöra pga av att man uppnått en viss ålder, eller? Det är dessutom groteskt orättvist att män kan få barn när de är 70-80 och t o m 90 år. Detta borde då staten gå in och reglera! Omedelbart! Om man är 60-70 år och vill ha barn så måste man kunna få det även som kvinna. Att man kan dö ifrån barnet är inget argument, även unga personer kan dö, och många idag lever och blir både 85 och 95 år. Och skaffar man barn som ensamstående 70-åring så har man ju säkert ett fantastiskt nätverk, för det har ju alla i de här sammanhangen. Dessutom finns redan dessa barn som är skaffade mha beställda könsceller och hyrda livmödrar. Är det verkligen ett drömscenario att få bebisfabriker med polska och ryska kvinnor i Sverige? Att unga människor hamnar i en handel med sina könsceller och reproduktiva organ? Kan ni inte se maktbalansen här? Sverige har varit en oas i en värld där allt är till salu.
Hej Lisa - nej jag tycker att det måste gå betydligt längre tid än så, i alla fall ett år, annars kan man ju knappast helamma ett halvår. Men bor föräldrarna grannar är inte detta ett jätteproblem, och det får man vara beredd att göra anser jag! Barnet i centrum! Och Ja, det gäller även vid separation - heja de som flyttar ut och in i lägenheten själva och låter barnet ha en plats som sitt hem!! Visst kan man tala för någon annan - men jag tycker ändå att det är viktigt att lyssna på de donatorsbarn som nu är vuxna - livsberättelser är ett starkt komplement till forskning. Det bildas Facebookgrupper och föreningar för dessa barn, och de vittnar om hur osynliggjorda de känner sig. "Barnen har ingen pappa, de har en donator" "barnen har ingen mamma de har en äggdonator och ett surrogat" upprepas likt mantran i denna debatt. Men om barnen känner sig vilsna, känner att det biologiska arvet är viktigt och att detta är något de går och tänker på hela tiden, så kanske man får väga in det. Eller? Föräldrarna till donators- och surrogatbarnen tycker ju att det biologiska arvet är viktigt - så varför förvägras barnen denna koppling? Att säga som Andreas att barn behöver vuxna som vill ha dem, är trygga och kärleksfulla stämmer så klart - men det är en helt ANNAN fråga at känna till sitt ursprung och ha rätt till en relation med sin biologiska pappa/mamma/den som födde en. Att köra förklaringsmodellen "mamma ville så gärna ha dig så att jag beställde bebisfrön och så hjälpte doktorn mig att få dig" är att bagatellisera ett barns behov av att känna hälften av sig själv. Det är också en tung roll att bli någons hela familj, stort ansvar för en liten människa. Ett nätverk kan inte ersätta en familj. Dessutom - de unga killar som donerar i 18-årsåldern - vad händer när de blir vuxna och skaffar familj? Är man mogen att donera så ung eller borde det vara ett krav att man har egna barn och att man har uppnått en viss ålder? Det finns de donatorer som vittnar om att de som unga tyckte att de kunde ju lika gärna få betalt - onanerar gjorde de ju ändå. Så gick åren, de mognade och fick egen familj. Då kom oron för de ev barn man fått - har de det bra? Detta gnager i de biologiska föräldrarna lika mycket som i barnen. Eftersom detta kommer att bli verkligeht i Sverige hoppas jag att det kommer att regleras så ansvarsfullt det går. Kanske borde det också finnas en nedre gräns för att få emot också - säg 30 år som gräns både för att donera och ta emot. Och sedan är frågan om det borde finnas en övre gräns - (fast det är ju åldersdiskriminering....)om man är 50 -60 år och har gjort karriär, inte haft tid med relationer och nu börjar längta efter barn ska staten ställa upp med ägg och spermier då? Det finns ju de som blir mamma när de är både över 60 och 70, och eftersom man ändå kan åka till Italien/rumänien och bli ivf:ad så kanske det är lika bra att tillåta det i Sverige?
Lisa - i min familj har jag ett bögpar som har fått barn med ett lesbiskt par. barnen har bott enbart hos mammorna första månaderna pga av amning osv, men de har träffat papporna väldigt mycket. eftersom mammorna och papporna har bosatt sig bredvid varandra för att barnen ska få trygghet med daglig kontakt med alla föräldrar och att det ska bli smidigt med dagis osv. Det kallar jag barnens bästa i fokus!
Lyssna på Katrina, ett donatorbarn, ni som tar er rätten att tala för dessa barn! "I was angry at the idea that where donor conception is concerned, everyone focuses on the "parents" -- the adults who can make choices about their own lives. The recipient gets sympathy for wanting to have a child. The donor gets a guarantee of anonymity and absolution from any responsibility for the offspring of his "donation." As long as these adults are happy, then donor conception is a success, right? Not so. The children born of these transactions are people, too. Those of us in the first documented generation of donor babies -- conceived in the late 1980s and early '90s, when sperm banks became more common and donor insemination began to flourish -- are coming of age, and we have something to say. I'm here to tell you that emotionally, many of us are not keeping up. We didn't ask to be born into this situation, with its limitations and confusion. It's hypocritical of parents and medical professionals to assume that biological roots won't matter to the "products" of the cryobanks' service, when the longing for a biological relationship is what brings customers to the banks in the first place. We offspring are recognizing the right that was stripped from us at birth -- the right to know who both our parents are. And we're ready to reclaim it." Hela artikel är här http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/12/15/AR2006121501820.html
När jag hösten -99 skulle opponera på ett paper upptäckte jag att min kurskamrat som hade skrivit papret hade kopierat stora delar från olika håll. Jag påpekade detta för vår handledare och han blev rasande - på mig. Målet var att studenterna skulle "strömma igenom". En liten charmig detalj var också att studenten i fråga skrev på dialekt, hela papret vimlade av stav- och syftningsfel samt saknade notapparat.....men godkänd blev den. Det har varit så här länge, och jag känner mig inte så säker på att det går att ordna upp. De som har makt i det här systemet vinner på att det är som det är, som artikelförfattaren nämner, genom bisysslor och väldigt fria tider. Studenterna vet inget annat och har otroligt mycket tid att fika, supa och utforska sin sexualitet eller vad man nu gör när man är 20 år, försörjd och inte vågar tänka på att det inte finns några jobb...
Kolla in de länkar till forskning som är postade här http://www.newsmill.se/node/34875#comment-251486 Det finns visst forskning som visar att donatorsbarn inte mår bra, att de undrar över sitt biologiska ursprung, känner sig ratade, köpta/sålda osv. Tycker att hela idén med att barn är en mänsklig rättighet är helt barock. Men surrogat/donatorslobbyn kommer nog fortsätta ignorera forskning och livsberättelser från vuxna donatorsbarn - här är det de vuxnas behov i centrum. Jösses, singeltjejer - det vimlar ju av bögpar som vill ha barn. Slå er ihop! Så slipper de köpa och utnyttja fattiga kvinnokroppar i tredjevärlden. Att slå sig ihop är en win-win-win - mamma får barn, papporna får barn och barnet får både sina biologiska föräldrar och dessas partners.
Hej! Om du vill övertyga omskärelsemotståndarna så är det nog effektivare att INTE jämföra ett kirurgiskt ingrepp med skilsmässa eller ensamhushåll. Det är liksom lite far fetched.... man bara suckar och rycker på axlarna. Jag ser inte ner på judendomen. Inte på kristendomen heller. Däremot så tycker jag att barn har rätt att hinna bli vuxna innan man döper eller omskär dem. Religion handlar till syvende och sist om en privat upplevelse, en erfarenhet. Ingen annan kan rimligtvis bestämma åt någon annan i dessa frågor.
För denna sida ansvarar Sophie
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
