Solveig Ternströms aktiviteter 
"Även kvinnliga chefer sextrakasserar. Att det för det mesta är män som begår överträdelserna inom kulturvärlden beoror på att det för det mesta är männen som har makten. Kvinnliga skådespelare som säger att de aldrig blivit utsatta för sextrakasserier ägnar sig åt förnekelse. Det är inte ovanligt att kvinnor inom teatern förtränger sextrakasserier för att få arbeta med...
Sexuella trakasserier? Det visste inte vi unga debutanter vad det var när vi kom till Dramatiska Teatern. Men vi lärde oss snabbt! Gamla berömda charmörer som dreglade och tafsade på oss. Testosteronstinna ynglingar som stod bakom dörrarna och kastade sig över oss. Vi fick parera och springa gatlopp i teaterkorridorerna så gott vi kunde. Vi var villebråd och lovliga - det var inte mer med det. Det fick man ta när man var vid teatern. Också på scenen utnyttjade manliga motspelare situationen för då kunde man inte springa sin väg eller uttrycka sin avsky. Man var fast! Det skriver skådespelerskan och riksdagsledamoten Solveig Ternström (C).
Sextrakasserier! Vilket fruktansvärt ord! Det gör mig illamående och jag vill helst tänka på något annat.
Förtränga - ignorera - inte låtsas om. Och ändå damp hela skiten rakt ner i politiken där jag nu befinner mig. Jag har precis kommit från kulturutskottets offentliga utfrågning i Riksdagens förstakammarsal. Ämnet är jämställdhet och maktstrukturer inom kulturens område. Utskottets parlamentariker har ställt frågor till inbjudna talare.
SR Ekot har skickat mail till medlemmar i Teaterförbundet och bett dom svara på frågor om sexuella trakasserier. Resultatet på enkäten baserar sig på 1672 svar. Och det har blivit ett himla liv både i skådespelarkåren, i media och i politiken. Därför detta blixtinkallade möte i Riksdagen med genusforskare, teaterchefer, teaterförbund och filminstitut och skådespelare. Vad är sexuella trakasserier?
Diskrimineringsombudsmannen, DO, skriver att ett trakasseri är ett uppträdande som gör att den som utsätts för det känner sig förolämpad, hotad, kränkt eller illa behandlad.
Sexuella trakasserier är helt enkelt trakasserier av sexuell natur. Det kan handla om beröringar, tafsningar, skämt, förslag, blickar, jargong eller bilder som är sexuellt anspelande.
Enligt diskrimineringslagen är sexuella trakasserier som kränker någons värdighet förbjudet.
Men på teatern - vad händer där? Vad händer i detta hemliga teatrala gömställe? Där alla förbjudna, oönskade, dolda och förtryckta - inte minst sexuella - känslor ska jagas upp ur skådespelarna för att sedan repeteras och hamras in till en föreställning som ska ta andan ur publiken. Ingen djävul ska få veta hur det går till och vad man gör innan den färdiga premiären. Så är traditionen!
Jag deltog i den välkända repetitionen med Ingmar Bergman när han rasande körde ut en ickebehörig från repetitionssalen med orden: Hörre,hörre du.. Det färdiga "barnet" är du välkommen att se, men du ska ge fan i att titta på när vi gör "barnet"!
Ja, vad hände under alla dessa repetitioner? Jag sitter här i mitt arbetsrum och minnen rusar runt i kroppen. Sexuella trakasserier? Det visste inte vi unga debutanter vad det var när vi kom till Dramatiska Teatern. Men vi lärde oss snabbt! Gamla berömda charmörer som dreglade och tafsade på oss. Testosteronstinna ynglingar som stod bakom dörrarna och kastade sig över oss. Vi fick parera och springa gatlopp i teaterkorridorerna så gott vi kunde. Vi var villebråd och lovliga - det var inte mer med det. Det fick man ta när man var vid teatern. Också på scenen utnyttjade manliga motspelare situationen för då kunde man inte springa sin väg eller uttrycka sin avsky. Man var fast!
Jag minns när jag spelade med i en storartad och uppskattad föreställning på Dramatens Stora scen. Vid ett tillfälle skulle jag bli hårt famntagen av en ytterst framgångsrik och begåvad skådespelare. Han skulle stå länge stilla i tystnad och hålla mig tätt intill sig. En kväll började han viska i mitt öra att han hade en älskarinna och så började han viska obehagliga slipprigheter hur han behandlade henne. Denna sataniska förolämpning pågick under de 40 föreställningar som spelades.
Det känns svårt att riva upp minnen som handlar om sexuella trakasserier, men kanske det är nödvändigt. Vi kvinnor vill ju så gärna släta över, vara till lags och försöka glömma.
Och vad hände idag under utfrågningen? Ja, man kan se på webben och SVT 24 hur
det gick. Själv frågade jag Lena Endre som har gått ut med att hon inte känner till denna problematik på teatern. Jag frågade om hon verkligen inte har upplevt nånting av sexuella trakasserier på teatern men jag vet inte hur jag ska tolka hennes svar. Denna fråga är kanske alltför svår att komma i beröring med. Fortsättning följer!
För denna sida ansvarar Solveig Ternström
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
