Skolans krav på föräldranärvaro knäcker oss yrkeskvinnor
Vart är männen som är pappor till dessa barn vars mammor framställs som de enda som gör något relaterat till barnen och deras förskole- resp. skolverksamhet? Eller är samtliga mammor som refereras till ensamstående? Ensamstående föräldrar gör ett otroligt jobb som klarar det själva, ofta med hjälp av stöttande socialt nätverk. Jag känner inte igen mig i den "skolan" som beskrivs, trots att den tidvis är min arbetsplats (och snart kommer att vara min enda arbetsplats). Men kanske är det för att mina elever passerat en magisk åldersgräns vid ca 12? Och för att man får bokstavligt jaga föräldrar för att få tag i dem på det nummer de lämnat som kontakt. Eller för att föräldrarna ringer hem till privatbostaden efter 22? Privatliv och arbetstid som lärare, vart går gränsen?
