sara mohammed har kommenterat på:
Jag började skriva till min arbetsförmedlare som är en kille med ovanlig nyfikenhet i samhällsfrågor, han röstade inte på SD och ifrågasätter mitt val. Då han också har ett rörligt intellekt och har ett intresse av att verkligen förstå olika människors tankar, har vi mailat mycket fram och tillbaks och lärt av varann på så sätt. Alltid nyttigt att kunna byta åsikter och tankar med en oliktänkande som trots olikheterna också möter med respekt och förståelse och inte bara kommer med floskler. Eller hur? Jag ser att mitt svar till honom utlöpte i ett ganska bra personligt brev där jag förklarar varför jag valde som jag gjorde. Jag tänkte att mitt mail kunde funka i ett annat sammanhang också och mailar därför över det i förhoppning om att kunna publicera det nånstans. Jag har försökt nå ut med mitt budskap till allmänheten men inga tidningar tar emot mina åsikter eller erfarenheter som de faktiskt är. Jag tror Sverige är en bra bit på väg till ett tysklands arbetsmarknad där vissa yrken är öronmärkta åt vissa nationaliter. En skrämmande utveckling!
Klistrar in det ganska så långa mailet här under och usäktar för vissa stavfel och outtänkta benämningar. Jag har hela tiden fokus på min son som sittar bakom och har långa "bråk" och utläggningar i fantasins värld som den snart 4-åring han är och extra aktiv...
Jag kan faktiskt inte fatta hur det kan ha blivit så svårt för just min grupp att få jobb. Lyssnade på p1 i går och en muslimsk kvinna i min ålder beklagade sig över att hon som kvinna 40+ och nyligen utbildad till undersköterska fick nej överallt. Hon var övertygad om att det var pga sitt namn och sin slöja (man skickar väl inte med bild i sitt cv?) som hon fick idel nej. Hon hade sökt i 2 år. Jag vet ju att så inte är fallet. Jag är svensk kvinna 40+ med adekvat utbildning och dessutom över 2 decenniers vårderfarenhet. Jag har sökt jobb sedan 2006... Sedan dess har jag hoppat runt som timmis lite här och lite där. Ungefär en vecka sammanlagt per månad. Jag återknyter till en del av dessa erfarenheter senare i min berättelse.
Jag har ju märkt hur man systematiskt utesluter just kvinnor över en viss ålder inom vården oavsett ursprung då man vet att det händer en massa i en kvinnas kropp efter 40 år särskilt om man nämner att man har barn. Förslitningsskador och vab. Det är därför som man bara anställer unga och eftersom det inte har funnits ngt omvårdnadsprogram rent allmänt som AF bjuder på på länge eftersom AF också vet om den höga arbetslösheten så utbildar ju inte AF till arbetslöshet. So far soo good.
Men samtidigt så slänger ju SFI in invandrare till omvårdnadsprogrammet på löpande band. Därav att det bara utbildas invandrare i dagens sverige. Av dessa anställs i stort sett bara de yngre. Acklimatiserade svenskar eller invandrare som är acklimatiserade och talar god svenska sedan länge, behagar icke besvära sig om att ansöka med andra ord. De unga är billigare och man vet att de har 10 år på sig innan de blir utslitna de med. Fiiin arbetsmarknadspolitik- eller hur? Det är pinsamt att man i ett land som Sverige inte kan med lagar påverka arbetsgivare och kan ställa krav på hur deras rekrytering går till. Jag vet av erfarenhet att det är stört omöjligt att anmäla missförhållanden som uppstått pga dåliga chefer. Arbetsplatser som systematiskt utnyttjar jobbtorgare som ersätter ordinare personal osv osv. Vem kollar upp arbetsplatserna ordentligt? Ingen! Jag har själv suttit bredvid cheferna på dessa avdelningar , och vet hur det resonerar. Det är som att riktigt ser hur pupillerna byts ut mot tecknet för krontecken! Jag ringde till den högste chefen där och talade om hur det gick till eftersom ingen av de invandrartjejer som jobbade där ville eller trodde sig kunna göra sig förstådda. För det är nämligen så att de invandrartjejer som jobbar med äldre med psykiska funktonsnedsättningar (gamla beckispatienter/karsudden) egentligen bara säger hej och godmorgon på svenska till de äldre, sen skrattar de bara när de äldre säger något. Resten av tiden pratar de med varandra, och så fortgår det år efter år. I en sån miljö lär man sig inte svenska och det krävs inte heller att man ska prata med patienterna.
Helt sjukt. Då är det fanimig ingen vård! Bara för att det rör sig om äldre i kombination med psykiska diagnoser, har patienterna ingen laglig rätt till god omvårdnad. De har varit så länge i utanförskap (som det så fiiint heter) att deras anhöriga inte för deras talan längre. Det de får är städning, medicin (neddrogning är en bättre benämning) och personlig hygien. Jag fick inte jobba där mer då jag satte mig och pratade med patienterna istället för med kollegerna. Man skulle jobba undan av bara helskotta, ta de på löpande band, för att sen ta en timmas fika och snacka skit eller sitta och lyssna på tjatter på språk jag ändå inte hajjade, eller så skulle man städa. Prata med patienter ingick INTE i jobbet. Så jävla fucked up är det i dag att försöka jobba med äldre psyk-kroniker också "vanliga" gamla är drabbade av detta. Det är en del av varför jag valt att rösta in SD.
Jag ser att det egentligen rör sig om ett strukturfel. Men ett strukturfel som jag vet är gjort med flit. Jag är inte alls politiskt begåvad och jag hade önskat att jag kunde svänga mig med termer som mer skulle visa på kunnighet och inte bara magkänsla och personliga erfarenheter, men jag ser mer och mer också behovet av en öppenhet som INTE innebär att man ska vara vidöppen och slopa gränserna typ, utan jag ser ett behov hos gemene man att faktiskt få vädra sina erfarenheter och där man har RÄTT att ifrågasätta politiska beslut som man ser innebär katastrof för hela det svenska samhället. En riktig öppenhet innebär att också grannen i huset bredvid, som är gift och har barn med en Gambianska, vågar skylta med att både hon och han röstat in SD. Det är många som är invandrare eller har barn med invandrare som också ifrågasätter varför i helvete man vill ha in så många fler invandrare när de vet att de därmed puttas ut ännu mer ifrån arbetsmarknaden. Jag vågar stå upp för mitt val. Men det gör inte de vilket är synd, för ju fler invandrare som vågar stå upp för att man röstat in SD ju snabbare inser gemene man att SD inte handlar om Rasism utan om att upprätthålla jämvikt i ett land som tippat över och som gjort ett f.d jämlikt land mer och mer till ett ojämlikt land som mer och mer liknar ett klass-samhälle där överheten är nöjda så länge deras jobb inte hotas och de har billig arbetskraft i form av pigor och barnflickor. Strunt samma sen om dessa barnflickor måste lämna sina egna barn pga att inget jobb finns att få i deras egna hemländer.
Nej, den enda riktigt solidariska lösningen vore om alla politiska partier och alla vid makten i europa skulle slå sig samman och istället skulle ta itu med de förtryck som sker både inom som utom europa, att folk kunde stanna i sina egna hemländer och inte skulle behöva fly från förtryck. Jag som är en vanlig naiv, fast med synnerligen rörligt intellekt, kan inte för mitt liv fatta hur det kommer sig att man inte kan ta itu med krig och förtryck i världen. Det ÄR ju ändå, trots allt 2010! Eller är vi tillbaks i medeltiden??? För ju mer Islam får sprida ut sig, ju mer tillbaks till medeltiden kommer vi ju. Sen skiter jag högaktligen i alla dessa människor som vill bevisa hela tiden hur det bara är VISSA grupperingar, fundamentalisterna, som utgör ett hot. Säg som det ÄR istället: att om man gör som Lars Vilks och ironiserar om islam som vilken annan religion som helst så vet man att bomberna kommer att detonera, att just VI kan dödas av bomber och inte bara DE på andra sidan jordklotet. Ändå bjuder man in de, krigsförbrytare och allehanda skít. Det måste ju ändå vara ett tecken antingen på extrem dumhet eller extrem feghet. Eller?
Vänligen, Sara Bengtsson
