Sanningssägaren har kommenterat på:
Islamisk arvsrätt och egyptisk (arvs)rätt är två olika saker. När kvinnliga egyptiska jurister i april år 2007 (!) gavs rätten att inneha domarämbeten hade deras argumentationen för denna rätt byggt på att det just varit en del av den egyptiska rätten; dvs. den under årtusenden gällande praxisen i landet. Med en dokumenterad statsenhet sedan 3000-talet f.Kr. utgör den islamiska närvaron sedan mitten av 600-talet en spillra av en lång egyptisk historia av likställdhet, men har ändå ställt till det med vaga argument som att kvinnor drivs av känslor och saknar logik och rationalitet nog att bl.a. tjänstgöra som domare.
I det antika Egypten gällde dock följande; kvinnor var verksamma som domare, män och kvinnor bedömdes som likaledes straffmyndiga, kvinnliga statsministrar arbetade åt Farao (och lyckades själva inneha posten vid ett par tillfällen), hovläkarinnor och vetenskapskvinnor arbetade högst upp i rikets rang.
Men framförallt var KVINNOR OCH MÄN JURIDISKT LIKSTÄLLDA. Döttrar och söner hade LIKA ARVSRÄTT, dvs. 50% vardera oavsett kön. Myndiga kvinnor var självständiga juridiska subjekt som inte var beroende av en manlig släkting i något juridiskt hänseende. På 300-talet invaderade dock grekerna Egypten och skapade ett "mångkulturellt juridiskt system" där grekiska kvinnor var helt underkastade sin patriarks, kourios, nycker. När araberna sedan invaderade landet på 600-talet och skoningslöst förtryckte den inhemska befolkning och kulturen - bl.a. genom att skära tungan av alla som talade koptiska istället för arabiska, tvång för icke-muslimer att bära särskiljande kläder och risken att bespottas offentligt för den som inte underkastade sig de islamiska påbuden - tog det "mångkulturella experimentet" slut till förmån för en alltmer monokulturell islamisk ordning. Detta avspeglas i de ojämlika, patriarkala lagarna där muslimska kvinnor likt de grekiska som behövde en kourios behöver en mahram för att överhuvudtaget kunna företa sig något.
Märk väl, att såväl muslimska som kristna egyptiskor, vare sig feminister eller yrkeskvinnor som vill behandlas på lika grunder , använder sig av en mångtusenårig egyptisk historia för att argumentera för sina rättigheter. En uråldrig tradition där hon juridiskt, ekonomiskt, socialt och sexuellt stod fri från vare sig förtryckande traditioner eller lagar.
Den som stöter på charlataner som Mosa Sayed har liksom egyptiska kvinnor mängder med kulturarvsargument, eftersom det tycks vara en patriarkal specialitet att inrikta sig på "naturförhållanden" för att rättfärdiga olika förhållanden. Skulle man händelsevis träffa på någon politiskt förvirrad "anti-imperialist" som talar om västerländsk invasion av värderingar i "österländska samhällen" behöver man ju bara svara att jämställdhet har sitt ursprung i bl.a. Egypten som är ju är ett icke-västligt samhälle.