Sanna Ehdin har kommenterat på:
Låt blir att skoja bort det viktiga som Rune Lanestrand framför här. Vi har faktiskt ingen som helst aning om konsekvenserna av det stora utsläppet av radioaktivitet vid Japans kust – mer än att de säger att det troligen gjort kustfiskarna arbetslösa för all framtid och att man inte kan äta den odlade maten därifrån. Det kanske en del tycker är små detaljer.
Vad som är en katastrof är att Japanerna tillåtits bygga kärnkraftreaktorer i ett område som är högrisk för jordbävningar – och att de gjort det på den sidan som ovillkorligen får tsunamis… Det är oförlåtligt. Effekterna av strålningsläckaget kan vi inte överblicka, och vi får förmodligen inte reda på det heller. Samt att det inte är under kontroll ännu.
Det samt att man tätbebygger ända fram till kusten i högriskområde för båda jordbävningar och tsunamis, det är en viktig del i den tragedin som vi nu ser i Japan. Varför är vi människor alltid klokare efteråt…
Jag bor i Los Angeles (är just nu 2 tim söderut) och det radioaktiva molnet kom hit i helgen, och jag fick brännande känslor i lungorna och röda ögon som tårade sig… Hemskt, men nu är både det molnet borta härifrån och det andra har lagt sig. Jag vet inte effekterna, men det blir inte bättre av att jag oroar mig. Därför skrev jag min debattartikel.
Radioaktiviteten har även uppmätts i Stockholm, men experterna säger att det inte är nån fara. Men vi vet alldeles för lite här, och framför allt – olyckan är ännu inte under kontroll. Det är en tickande tidsbomb än så länge. Det går inte att skämta eller förlöjliga bort.
Den mänskliga felet i detta är alltså betydligt mycket allvarligare än folk anar. Så det vi kan göra är att tänka för – och sluta bygga på det samhälle vi har idag som är helt ohållbart, förstör naturen, är högrisk och redan lånar av våra barn och barnbarn och lämnar en förgiftat miljö till dem. Sånt är oroande, men det kan vi påverka. Vi inte bara kan – vi måste påverka det nu!
Det är mellan 2010 och 2020 det avgörs har jag sagt ett par år. Det är nu vi måste välja väg, minska konsumtionen och satsa på en hållbar utveckling på alla plan. Men då menade jag givetvis inte att vi skulle utrotat oss själva 2020, men vi verkar vara på god väg där… Om Fukushima exploderar - ja vad händer då?
