Samuel Jarrick har kommenterat på:
Här en rättstavad version av samma kommentar:
Att skräcken för klimatförändringarna är befogad är inget jag tänker orda om, eftersom få kopplingar är så väl dokumenterade som den mellan koldioxidhalt och medeltemperatur.
När det kommer till den exakta färdplanen för Vattenfalls omställning till hundra procent förnybart däremot finns många variabler att ta ställning till.
Vattenfall har ju redan deklarerat att företaget kommer att reducera utsläppen från dagens 90 miljoner ton koldioxid till 65 miljoner ton koldioxid 2020, och bli helt koldioxidneutrala till 2050, genom att sälja av kolkraft, genom att blanda in biomassa i befintliga anläggningar och genom CCS-teknik, alltså koldioxidlagring. Allt för att efterleva regeringens nya ägardirektiv, där det slås fast att Vattenfall ska vara ett av de ledande kraftbolagen i Europa i omställningen.
Är då inte allt frid och fröjd?
Nej, det är inte så enkelt. För det första skärps klimatforskningen hela tiden. Mer och mer tyder på att ska vi ha något så när rimliga chanser att undvika skenande, katastrofala klimatförändringar, behöver de globala utsläppen börja vända neråt absolut senast under det här decenniet. 2015 är ett år som ofta anges. Ska temperaturerna ha en fifty-fifty-chans att inte nå över det numera alltmer omhuldade 1,5-gradersmålet, över vilket riskerna för ostoppbara processer är mycket stor, behöver sedan utsläppen minska mycket snabbt, för att vara nära noll 2100. Och märk väl, detta är en fifty-fiftychans. Ska chanserna vara högre än så behöver kurvan vara betydligt brantare. För att klara det betydligt blygsammare 2-gradersmålet, som alltså är ett farligt mål, brukar ofta sägas att de globala utsläppen behöver vara noll 2050. Och det är som sagt de globala utsläppen. Det betyder att Sveriges utsläpp troligen skulle behöva vara nära noll redan 2030, eftersom vi har mycket större utsläpp än det globala genomsnittet samt har byggt upp vårt välstånd mycket med hjälp av billiga fossila bränslen, medan de fattiga länderna som nu drabbas hårdast av klimatförändringarna knappt bidragit till utsläppen alls.
Det betyder att Vattenfalls planer på nollutsläpp 2050 är detsamma som att, om det blev vägledande, skulle innebära mycket stora risker för farliga klimatförändringar.
Dessutom finns många andra problem.
Vattenfalls två nya kraftverk kommer nämligen även enligt bolaget själva att öka företagets utsläpp de närmaste ca fem åren innan de vänder ner igen. Att öka utsläppen i en tid när kurvorna radikalt behöver vända neråt är naturligtvis inte ansvarsfullt.
De metoder som anges för att minska utsläppen är också diskutabla. Och det finns stor anledning att betvivla att de kommer att leda till de redan för låga mål som företaget satt upp, åtminstone om den totala klimatpåverkan avses. Att sälja kolkraftverk till andra kraftbolag är knappast någon klimatvinst i slutändan, eftersom något annat bolag då släpper ut samma skit istället, även om det minskar Vattenfalls statistik.
Att förlita sig på koldioxidlagring är också mycket diskutabelt, eftersom tekniken än så länge är mycket dyr, osäker och relativt oprövad. Det har också visat sig att den mött mycket starkt motstånd när den föreslagits i Tyskland och Danmark. Ett problem är att koldioxiden mycket väl kan tänkas sippra ut och nå atmosfären ändå.
Allt detta sammantaget ger en tydlig bild om att Vattenfall behöver öka vakten i omställningen kraftigt. Som någon kommentator skrev: detta behöver ske genom nya, kvantifierade ägardirektiv, samt genom ett lägre grav än nu på att leverera vinst till statskassan. Investera istället hela vinsten från det statliga bolaget i förnybar energi och lägg ner kolkraftverken så fort som möjligt.
Det modet skulle göra att Sverige skulle ha större chans att ta ledningen i det internationella klimatarbetet och bidra till att våra barns framtid inte såg lika dyster ut
Permalänk | Anmäl #9 Samuel Jarrick, 2012-04-27, 02:52
