Ryu Nakamura har kommenterat på:
"Vilka städer i världen är roliga att besöka? Min topplista är New York, San Francisco och London. Det är också städer jag gärna skulle vilja bo i och denna dragning har jag gemensamt med tiotals miljoner andra personer."
Vad trevligt. Jag skulle personligen välja Tokyo, Bangkok och Buenos Aires, men OK.
"Om jag skulle göra en liknande lista över svenska städer blir det Stockholm, Malmö och Göteborg. Också här delar jag tycke och smak med många, många andra."
OK. Jag skulle aldrig frivilligt sätta foten varken i Göteborg eller Malmö.
"Överhuvudtaget, var man än i världen vänder sig, tycks storstäder dra till sig folk. Många tycker att livet här är bättre och roligare. Det händer mer, ger mer stimulans och fler sociala och ekonomiska möjligheter."
Ja.
"En oundgänglig del av den större staden är att den är mångkulturell och att folk från olika länder och kontinenter flödar in och ut. De rikaste städerna är ofta de mest mångkulturella. De mest kreativa och expansiva och intellektuellt starka miljöerna är ofta de mest mångkulturella."
Vad får du det här ifrån? Det finns gott om storstäder i världen som inte är ett dugg mångkulturella. Tokyo, där jag bor, blir det bästa exemplet. Det finns inga "flöden" av folk utifrån. Din "oundgängliga" mångkultur ser man inte skymten av. Det betyder inte att staden är tråkig och platt- tvärtom är det, tycker jag, världens roligaste stad att bo i. Den är rik både på pengar, intellektualitet och kultur. Den är också trygg och det är ju helt fantastiskt att man kan gå runt i en stad med ungefär 38 miljoner invånare och ändå känna större tillit till var och en än man kan i många småstäder i Sverige. Det kan jag trots att jag är utlänning i Tokyo.
"Det finns självklart också fattiga och utarmade områden som är mångkulturella, men det finns fler monokulturella områden som har den typen av problem. De regioner som har minst framtidstro i Sverige är tex de mest monokulturella eller pursvenska områdena."
Har du tillgång till något slags internationell statistik över alla urbana områden i hela världen när du drar den här slutsatsen? Jag betvivlar stark att någon dylik existerar. Dina resonemang kring framtidstro i olika områden i Sverige beror ju lite på hur man ser på framtidstro. Områden som Malmö, Landskrona, Botkyrka, Rinkeby mfl är ju områden där ursprungsbefolkningen inte ens hade tillräckligt stor framtidstro för att överhuvudtaget orka bo kvar när mångkulturen gjorde sitt inträde. Vad det beror på kan man ju spekulera i, men klart är ju att det för dessa personer inte låg något egenvärde i mångkultur som kunde lyfta tillvaron. En av fördelarna med att bo i Tokyo är just att de fattiga och utarmade områdena du talar om överhuvudtaget inte existerar här. Det finns inga utslagna områden, det finns inga getton, det finns ingen segregering.
"Därför är det häpnadsväckande att så många så ofta med fullt allvar hävdar att mångkultur inte är något eftersträvansvärt. Hela världen strävar ju just efter sådana miljöer, trots alla problem som också finns där."
Återigen så finner jag mig främmande till vilken värld du talar om. Ledande europeiska ledare har proklamerat mångkulturens död, i USA kan vi på kartor se att segregationen är total och att människor bor i etniska enklaver. Thailand, Japan, Kina och Korea är ju några "små" exempel på länder där mångkultur aldrig varit intressant och där man inte heller idag "strävar efter sådana miljöer". Jag skulle vilja ställa frågan vari egenvärdet ligger i mångkultur? Jag har inget principiellt emot mångkultur men jag förstår inte heller vari egenvärdet ligger. Tokyo är en av världens rikaste, renaste, tryggaste, roligaste, friskaste etc storstäder; borde inte det räcka för att ge livskvalitet? Eller ska hela staden ändå underkännas pga brist på mångkultur? Hade Malmö, London och NY delat samma egenskaper hade jag förmodligen tyckt om att bo där också, oavsett om de hade mångkultur eller inte.
"Om det är någon utopi som är i ekonomisk, social och intellektuell kris så är det de homogena samhällena. De som kan flytta från byn och småstaden gör det."
Tokyo, Seoul, Peking, Osaka och Bangkok mfl är inga utopier, de är städer som du kan se på kartan som existerar idag. Jag bor som sagt i Tokyo och jag har inte sett några tecken på ekonomisk, social eller intellektuell kris. Tvärtom har alla tak över huvudet, stor tillit till sin nästa och det undersökningar gör klart att Japanerna är världens intelligentaste folk. De har en rik historia, rikt kulturarv och en dynamisk och levande modern kultur. Det är inte heller någon liten by eller småstad som folk vill flytta ifrån. Samma sak gäller i väldigt många andra metropoler i världen, men kanske framförallt för många i Asien. Asien befinner sig som bekant inte direkt i någon kris, utan Hankinesiska Kina står tvärtom redo att bli en ny supervärldsmakt.
Jag skulle råda de som kan flytta ifrån områden med ekonomiska, sociala, intellektuella problem att flytta därifrån (oavsett om de är mångkulturella eller homogena, stora eller små) till en plats där möjligheterna till ett drägligt liv är större (oavsett om denna är mångkulturell eller homogen, stor eller liten).
