Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Läs (1) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Syrien och den Arabiska Våren

 

I dag väntas Kofi Annan landa i Damaskus.
Läs (26) Skriv

Rolf Nilsson

  

Min profil på: Facebook

Prenumerera Rolf Nilssons kommentarer

Rolf Nilsson har kommenterat på:

Journalister som kallar mig ”invandrarkvinna” missförstår Soppkök

Om vi ärligt kunde försöka se hur hjälpen för våra hemlösa ser ut som medmänniskor. Då menar jag utan tanke på mitt jobb eller hur en massa organisationer och myndigheter arbetar för sin personal och egen överlevnads skull. Då skulle vi se att hemlösa människor med statliga, kommunala och privata medel får precis allting övrig befolkning behöver ett tryggt hem för att klara av. Som hemlös får du tvättade kläder, mat, kaffe, bullar, soppkök, läkarvård, tandläkare, fotvård, glasögon, psykiatriker, psykologer, terapeuter, lotsar, sysselsättning och även mötesplatser. Detta för att nämna några saker som sanktioneras av våra i denna fråga prioriterande politiker, tjänstemän och organisationer i att ”hjälpa” hemlösa. Men varför måste människor vara och gå under begreppet hemlös för att få all denna hjälp? Skulle all denna välvilja vara ärlig i grunden, alltså som aktörer och allmänhet säger; att hjälpa hemlösa till ett värdigt liv. Då skulle det inte behöva finnas runt 34 000 hemlösa i vårt land. Det vill säga om all denna ”hjälp till hemlösa” utgick från hemlösas primära behov och inte som idag utgå från vad människor och organisationer har att erbjuda människor i sitt hemlösa tillstånd. Ju fler som utser sig till hjälpare av hemlösa människor, bidrar då helt logiskt till att fler människor måste slås ut för hjälpbehovets upprätthållande.

Rolf Nilsson har kommenterat på:

Barn far illa av inkomstklyftorna i Stockholm

"Den fattigdom som breder ut sig i vårt land handlar inte om några hundralappar mer eller mindre i plånboken. Om det vore så enkelt ändå. Då kunde vi höja socialbidraget och så var allt bra igen. Den dag du kliver in på socialkontoret tappar du i människovärde. Då kan du inte längre räkna med samma rättigheter som du hade i går. Det gäller grundläggande och basala rättigheter. Rätten att få vara frisk och rätten att få vara sjuk, att få ha en allergi, att få ha ett handikapp, att få vara sjukskriven, att få veta när pengarna kommer, att få vara sambo, att få resa utanför kommungränsen, att få bo i den kommun man vill, att få jobba deltid, att få sommarjobba, att få vara barn utan att behöva försörja sig själv. Att ha rätt till välgörenhet, att ha rätt till barnbidrag, underhållsbidrag och bostadsbidrag (som andra får utan att ens behöva skämmas), att få vara med på gymnastiken, att få åka på skolresa, att få vara trygg, att få ha semester, att få hjälp efter våldtäkten eller stölden, att få stå i bostadskö, att få ha studielån, att få ha tänder, att få ha säker sex, att få vaccin, att få ha husdjur, att få ta hand om din gamla mamma, att få ha internet, mobiltelefon eller , att få blogga, att få låna på bank, att få ett arv, att få bli glad över en trisslott, att få äga något som har ett realiserbart värde överhuvudtaget, att få ha rätt till privatliv i hemmet, rätt att inte behöva vara en riksnorm, slippa bli misstänkliggjord och att få behålla sin integritet. Det gäller även rätten till mat på bordet och tak över huvudet. Det vi kallar rätten till en skälig levnadsstandard. Men kanske framför allt synen på vem som har rätten till våra skattepengar. Våra pengar som blir någon annans - inte våra längre - när vi behöver dem. Orättvisan beror ibland på lagen. Ibland på att lagen inte följs. Men mest av allt beror den på en människosyn som vi i Sverige egentligen inte har. I andra sammanhang förstår vi att den som har det svårt inte behöver mindre utan tvärtom mer. Det gäller skolan, arbetsförmedlingen, arbetsplatser, vården, fängelser och hela samhället. Men det gäller inte socialbidragstagare. Den dagen du öppnar dörren till socialkontoret är du inte längre lika mycket värd som alla andra. Då kliver du in i ett helt annat samhälle".

Rolf Nilsson har kommenterat på:

Tror Löfven att höjd skatt ”stimulerar till mer arbete”?

Det kanske inte är syftet att det ska stimulera till mer arbete, men det ger i alla fall en möjlighet att åter bygga upp en del av den välfärd alliansen sålt och satt ett pris på för att få. Och då kommer också jobben våra nuvarande aktörer rationaliserat bort av vinstintresset tillbaka.

Rolf Nilsson har kommenterat på:

Hemlöshetsindustrin inte alltid till hemlösas fördel

Till dig som skrev den första kommentaren vill jag bara säga: Det är väl ändå två som väljer att bo ihop från första början och om det senare visar inte fungera, så kan väl inte detta vara ett skäl till att den ene ska bli hemlös för detta. Och en av två historier om vad som inte fungerade, behöver inte upplevts likadant av den andre. Det finns alltid två sidor och upplevelser kring "sanningen"!

Rolf Nilsson har kommenterat på:

Socialsekreterarnas jobb får aldrig gå fel

När en person kommer till socialtjänsten och är i behov av hjälp, upplever den människan nästan genomgående att den utsätts för en onödig misstänksamhet. Den sökande får svara på frågor som hon upplever som närgångna. Dessa frågor berör sådant som man i vanliga fall inte vill lämna ut till människor man inte känner. Oftast förstärks även obehaget då de här frågorna framförs som ett krav på motprestation till den hjälp man söker. Den sökande är redan i ett kritiskt skede när hon ställs inför detta ifrågasättande. Ett bemötande som blir mycket obehagligt när det handlar om behov av hjälp till det absolut nödvändigaste. När så inget lurendrejeri kan hittas får personen hjälp till existensminimum. Det är en summa som några tjänstemän på konsumentverket räknat ut och som sen går via finansutskottet vidare till ett betänkande. Därefter blir det till underlag för det beslut som stadsdelarna har att hålla sig till när de sen ska möta människor som upplever verkligheten på ett helt annat sätt. Inte sällan blir den sökande tvungen att komma fler gånger. Då upprepas även förfarandet med ansökningsblanketten; där den sökande varje gång får fylla i de uppgifter han redan fyllt i om och om och i samma ordning varje gång. Varför gör man så när alla uppgifter redan finns? Det skulle kunna räcka med en enkel fråga och att man sen fick skriva under ett papper på att inget har förändrats sen föregående besök. När hon väl får hjälp är det aldrig mer än det som ”socialtjänsten” är satta att försvara som det absolut nödvändigaste. Det är inte utifrån vad den sökande försöker förmedla som sina behov. Vid de fall som handläggaren ser det orimliga hänvisas till överordnade. Det finns en känsla av att inte bli respekterad, att inte bli sedd som något annat än en siffra i socialtjänstens bokföring. Besluten ligger oftast så oerhört långt borta. Det gör att den hopplöshet som bidragstagaren bar på innan hon tog till det sista halmstråt; att gå till socialbyrån, känns dubbelt så tung. Det outtalade ultimatum som lyder: Följ våra regler o attityder eller var utan är inte värdigt en demokrati. Förstår inte människor att utanförskapet förstärks av liknande ultimatum? Man kan ju fråga sig varför socialtjänsten har så svårt att respektera alla de signaler, som visar att situationen i sig själv; den att besöka ett socialkontor är så obehaglig. Det blir ofta till en börda som läggs ovanpå den redan tyngda och utsatta människan. Vi lever ju i ett samhälle som så ofta vill framhålla betydelsen av att alla skall behandlas med respekt och utifrån att vi alla har lika värde. Det känns inte så i de här situationerna. Som sökande snurrar det i huvudet och man ställer sig många frågor: Är det meningen man ska tycka att det är så obehagligt att man inte vill komma tillbaka? Är det för att handläggare har svårt att hantera en person som är i beroendeställning? Har handläggarna sådan press på sig från sina chefer att de inte vågar känna efter? Eller är det helt enkelt så att hela systemet med socialbidrag är ett av våra mest tydliga uttryck för den dubbelmoral som råder i vårt samhälle. Den där vi talar oss varma för allas rätt till en grundläggande trygghet. Om vikten av att värna om allas rätt till en skälig levnadsnivå. Varför är det så svårt att öppna upp för det här? När någon kommer med kritik tystas den inte sällan ner av beslutsfattare som av någon anledning tycks ha väldigt starka drivkrafter att behålla den ordning som råder. Det här är ett samhällsmönster som befäster omöjligheten för så många.

Rolf Nilsson har kommenterat på:

Nu ger jag upp kampen mot hemlösheten

Tack för dina värmande ord Anders! Vi hade väl alla våra "arbeten" att gå till på den tiden. Ditt och andra i ordningsmakten var att se till att vi inte utförde eller kom till vårat :-) Och togs vi på ett "jobb" eller springande ifrån ett har jag alltid sett mig som tvåa, vilket kanske kan ses som ett sätt att vara trevlig "buse" :-)

Rolf Nilsson har kommenterat på:

Inför ”Nollvision hemlöshet” till julen 2011

Om Charlie för dig ser ung och naiv ut Benke. Då verkar du vara en totalt oinsatt människa i denna fråga. Du tycks generellt tro våra hemlösa är "knarkare" eller på annat sätt missbrukare av någonting och som inte vill göra något åt sin situation. Den bild du målar upp Benke är så verklighetsfrämmande att marsianer känns mer verkliga. Men för att du ska få en ny mer sanningsenlig bild av verkligheten så skickar jag med den senaste forskning som gjorts om bostads/hemlösa i Sverige. Enligt socialstyrelsens definition är den senaste officiella siffran: 17 800 ”hemlösa”. Siffror som bara bygger på de individer som har varit i kontakt med socialtjänsten eller någon frivilligorganisation. Enligt samma definition menar Sven Bergenstråle (bostadsforskare) att det faktiska antalet snarare är runt 400 000. Han har då även räknat in de som inte söker hjälp hos socialtjänst eller frivilligorganisation. Det är inte så svårt att förstå att det sker en uppdelning av människor. De som syns och de som inte syns enligt vissa beräkningar. Det finns en magisk tremånadersgräns där du övergår från att vara ”hemlös” till att bli ”bostadslös”. Varför då? Varför just tre månader? Alla de runt 46 000 ensamstående unga föräldrar med barn. De som tvingas bo under otrygga förhållanden i andrahandskontrakt och hos vänner. Varför räknas inte de som ”hemlösa”? Varför är det så viktigt att kalla de för ”bostadslösa"? Tänk om vi dessutom skulle räkna in alla som har ett andrahandskontrakt, ett som löper över tre månader, de som bor hos vänner, hos sina föräldrar. Av någon anledning finns de här människorna inte ens i närheten av det som vi vanligtvis ser som ett ”hemlöshetsproblem” För att definieras som hemlös måste du bära skammen. Du måste söka hjälp av de som för statistik. I socialtjänstlagen är ”självvalsprincipen” inskriven. Den gör dig ansvarig för hur din bostadssituation skall definieras: Antingen som ett bostadspolitiskt problem eller som ett socialt sådant. De flesta upplever både skam och förnedring av det bemötande de får hos socialtjänsten. Plötsligt ska du svara på saker som inte har någon som helst relevans till att du saknar ett hem. Hela din och din familjs historia rannsakas . Hamnar du en gång i klorna på de organisationsmänniskor som finns där för att ”hjälpa” dig, så riskerar du att inte komma ur deras grepp. Börjar du trilskas kan det dessutom hända att dina barn placeras på fosterhem. Detta är så ofattbart för människor som inte har råkat ut för det att den som en gång närmat sig denna osynliga gräns inte sällan märks för livet. Men så länge du håller dig borta därifrån kommer du aldrig heller att sammanblandas med denna grupp. Den grupp som det söks pengar på. Den grupp som stigmatiseras. Det vill säga de som vi tycker så fruktansvärt synd om. Vårt lands ”fattiga” och hemlösa.

Rolf Nilsson har kommenterat på:

Inför ”Nollvision hemlöshet” till julen 2011

Varje hemlös person i Sverige kostar skattebetalarna omkring 600 000 kronor per år, vilket innebär en årlig kostnad för våra cirka 18 000 hemlösa vi har i vårt land slutar på i runda tal 11 miljarder. Detta är uppskattade siffror ur en rapport från Lunds Universitet. 11 miljarder är alltså vad vissa människor i olika myndigheter och andra organisationer tjänar på hemlösheten. Som jämförelse skulle 11 miljarder räcka till att köpa in11 000 lägenheter i miljonklassen till de människor som idag lever utan eget tryggt hem och därefter kunde det stöd och den hjälp som krävs sättas in för att behålla dessa till de människor som vill och behöver det. Det skulle innebära att hemlösheten skulle vara löst på ett par år. En tanke bara! Men verkligheten ser både dystrare och helt annorlunda ut, för idag verkar istället dessa pengar användas till att vidmakthålla och bygga in hemlösheten i samhället. Det görs helt enkelt genom att vi bygger upp en särskiljande sekundär bostadsmarknad för hemlösa och fattiga människor, där härbärgen, stegboenden, referensboenden, träningsboenden, korttidsboenden och 10 talet andra uppfinningsrika boendedefinitioner finns att tillgå. Inom denna boendesfär finns sedan en arbetsmarknad för ett mycket stort antal problemorienterade och ”kontrollfreakade” människor som tycks vara avlönade endast för att förminska och diagnostisera redan utsatta människor. Helst så mycket att ett eget tryggt hem med ett fungerande privatliv aldrig ska behöva komma på tal. Med mina över 30 års långa självupplevda erfarenhet av olika ”uppfostringsboendelösningar” är jag övertygad om svårigheten att finna en mer hopplös, mer verkningslös eller dyrare lösning än denna. Finns det överhuvudtaget en vilja i vårt land att leva upp till vår egen regeringsform och allas våra mänskliga rättigheter vi skrivit under på? Om så var fallet skulle vi då inte av denna diskriminering som dagligen pågår och allas ”rätt till bostad”, avsatt några miljarder för uppbyggnad av små billiga integrerade hyresrätter där folk har råd att bo och sedan bo kvar i? Vi ska strax läsa några utdrag ur vad våra mest ansedda forskare på hemlöshet har kommit fram till om denna snabbt växande sekundära bostadsmarknad (boendetrappor). Denna lukrativa boendemarknad våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och privata aktörer förespråkar och bygger vidare på. Utöver de nedanstående forskare finns många fler som kommit fram till liknande slutsatser. Hans Swärd, professor i socialt arbete och forskar om hemlöshet säger: ” Hemlöshet är ett strukturellt problem, där bostadspolitiken är central. Skulle det finnas tillräckligt många bostäder, så skulle antalet hemlösa vara färre. Men eftersom det finns ett hårt tryck på bostäderna i storstäderna kan hyresvärdarna välja och vraka. De utslagna väljer man bort i ett sådant läge. Dagens verksamheter för hemlösa är en upprätthållandestrategi där landsting, kommun och frivilligorganisationerna arbetar utan tydligt mål. Det är ett resultat av den avreglering av bostadspolitiken som skedde under 1990-talet. Nödbostäder eller tillfällighetsboenden är en dålig lösning på bostadsproblemen. De har en tendens till att bli permanenta. Och när de finns så blir det lättare att vräka människor. Varken hyresgäster eller socialtjänst tycker att de behöver göra så mycket, nödbostäderna finns ju där. Lösningen på problemet är att få en mera långsiktig planering i kommunerna. Det är ingen omöjlighet att lösa problemen om man verkligen vill det, men det krävs uppoffringar”. Ingrid Sahlin, forskare säger: ”Jag påvisade redan för tio år sedan att i kommuner som använder boendetrappor är helt hemlösa avsevärt fler än i kommuner som inte gör det”. Cecilia Löfstrand, forskare säger så här: ”På den sekundära bostadsmarknaden har andrahandskontraktet konstruerats enbart för att begränsa den boendes rättigheter. De boendelösningar som kommunerna erbjuder hemlösa är vanligtvis andrahandsupplåtelser som är kombinerade med specialvillkor som innebär betydande begränsningar i hyresgästens möjligheter att disponera och förfoga över bostaden. Dessa går ofta långt utöver dem som gäller för övriga, ”vanliga”, hyresgäster och är inte så sällan integritetskränkande, i vissa fall direkt olagliga (SOU 2001:95, SOU 2004:3). De kan bl.a. innebära förbud mot att ha övernattande gäster eller sällskapsdjur i bostaden. Bostaden är för socialtjänsten ett medel för att uppnå en viss målsättning som formulerats i en s.k. arbetsplan. För att få ett andrahandskontrakt måste klienten underkasta sig tillsyn och kontroll, ett uttryckligt villkor från socialtjänsten och fastighetsägaren, vilket bland annat innebär oanmälda hembesök med hjälp av en extranyckel ”. Vad säger Socialstyrelsen och Boverket? Jo, ”Socialstyrelsen och Boverket menar att det till och med kan vara en belastning att ha en bostad genom socialtjänsten, eftersom risken finns att man efter det aldrig blir godkänd som hyresgäst med eget förstahandskontrakt. Dessa kommunala boendelösningar för hemlösa blir därför ofta en separat bostadsmarknad, med helt egna regler och förutsättningar”. Maria Larsson (kd), ansvarig minister i hemlöshetsfrågor tycker så här: Det behövs mer evidens, då jag anser det finns för lite forskning på området?? ”Jag tycker socialtjänsten och våra frivilligorganisationer samarbetar mycket bra och gör ett ovärderligt jobb för att hjälpa våra hemlösa”. Vad Maria Larsson verkar söka efter i sin desperation, är snarare ett sätt att försöka köpa tid för att förhala sanningen och samtidigt utnyttja och cementera hemlösheten ytterligare i hjälplösa organisationer på grund av deras bidragsbehov. Vidare handlar det kanske även lite om att för hennes egen trovärdighets skull fortast möjligt försöka hitta en forskare som är villig att stödja denna vidriga människosyn mot våra hemlösa och fattiga medborgare med en ”evidens”. Men skulle det funnits någon mening med alla hyllmeter av evidens som finns och åter efterfrågas i den här frågan, varför har vi då inte agerat tidigare utifrån de forskningsresultat som redan presenterats? Om denna egoistiska och giriga samhällsuppbyggnad ska gälla i framtiden så kommer även kostnaderna för fler väktare och ytterligare poliser att skjuta i höjden, då vi istället för att bygga de bostäder som efterfrågas arbetar utifrån någon tro om att fler och fler batonger ska kunna lösa hemlösheten genom segregation. Rolf Nilsson Föreningen Stockholms hemlösa

Rolf Nilsson har kommenterat på:

Har hemlösa verkligen ett eget val?

Det har vi i föreningen Stockholms hemlösa stångat oss blodiga för i otalet möten under 8 år utan någon större entusiasm hos andra "hjälpare" åt hemlösa. På något vis måste allmänheten få reda på hur få som blir hjälpta av våra hemlösa i "guds", eller "satans" och hans mosters heliga namn för alla skattemiljarder det rådande inhumana sätt vi idag hanterar hemlösa. För om vi tänker ett steg till i vad innebörden av att "hjälpa" hemlösa betyder, så bygger hela denna förlkufgna bild av "hjälp" på att det finns hemlösa. Det finns ingen av våra så kallade hjälpare som tigger och ansöker pengar på att hjälpen skulle hjälpa hemlösa att slippa vara eller kallas det. Istället ansöks och tiggs pengar för att vårda syptomer som oftast uppstått i just hemlösheten. Dock utan att göra något åt orsaken. Så "housing first" är den väg vi tror på fullt ut. Men denna "modell" bygger på några principer som vad jag förstått redan har förvanskats, åtmistånde här i Stockholm. Så jag skickar med dessa principer för att läsaren ska förstå vad "bostad först bygger på: • Den ”heliga” grunden i ”fast bostad först” är RIKTIGA BOSTÄDER där den som bor där har ett eget kontrakt enligt hyreslagen på samma villkor som alla andra människor i Sverige. Det finns ingenting som tyder på att paternalistiska regelverk såsom husdjursförbud och omedelbar avhysning utan uppsägningstid och liknande, skulle inverka positivt i en människas liv och möjlighet till fortsatt utveckling. • LÅNGSIKTIGHET – det vill säga ingen ”vårdkedja” där man i olika etapper slussas runt i olika boenden beroende på yttre omständigheter såsom drogfrihet eller annat. Forskning och människor med egna erfarenheter vittnar samstämmigt om att grunden för en varaktig positiv förändring är TRYGGHET. En viktig faktor för att känna sig trygg är ”kvarboendet” det vill säga att bostaden är tryggad, vad som än händer i personens återhämtningsprocess. • FRIGÖRA KONTRAKTSHANTERINGEN från socialtjänsten och återföra den till bostadsföretagen. Vi vill frigöra de sociala resurserna som idag binds upp i de här sekundära bostadsverksamheterna, eftersom de inte fungerar. Istället skulle socialtjänsten arbeta med klientens grundproblem. Bostaden är en förutsättning för återhämtning. Idag används bostaden ofta som en ”belöning” för visade framsteg (enligt socialtjänstens handläggare) och som en ”bestraffning” för det omvända. • KRAV PÅ REGERINGEN att deras utvecklingsarbete gällande strategier för att motverka hemlöshet och kommande stödfinansiering till organisationer endast skall beviljas om deras verksamheter bygger på följande tre kriterier: Bästa tillgängliga kunskap, beprövad erfarenhet och stämmer överens med kunskapen från personer med egen erfarenhet (brukarna). Det är svårt att konkret beskriva ”housing first” som modell eftersom det egentligen är en grundläggande princip – nämligen rätten till bostad. På olika vis kan den här principen sedan kombineras med en mängd olika insatser – så länge de uppfyller de tre förutsättningarna gällande bästa tillgängliga kunskap, beprövad erfarenhet i praktiken samt brukarnas erfarenheter. Några av sakerna kan vara: • Case Management • Boendestöd • Personligt ombud

Rolf Nilsson har kommenterat på:

Har hemlösa verkligen ett eget val?

Din anonymitet ksfjgb och dina ord tyder på en liten människas bitterhet. Men jag ska bemöda mig att svara ändå. Vart tycker och tror du människor i hemlöshet ska klara av de krav du ställer? För du kan väl ändå inte mena att detta ska kunna genomföras på gatan, härbärgen eller något annat "kategoriboende", där den enda sanna utopin är drogfrihet. Och alla kanske inte vill leva upp till de krav du ställer, de kanske vill vara en mer levande och "normal" människa. Dock utan "fashistoida" regelmakare som dig vid sin sida.


För denna sida ansvarar Rolf Nilsson


annons:
Newsmill Analys

Anmäl

Om mig:

Jag är en kille i mina bästa år och bor singel i en liten tvåa i Gröndal (Stockholm). Jag brinner för och är engagerad i att våra mänskliga rättigheter vi skrivit under på och allas vår grundlag ska gälla alla våra medborgare utan urskiljning. Vi kan inte dela upp människor i värdiga eller inte värdiga i rättvisefrågor.


Det här gör mig...

Arg: Girighet, berika sig på människors misär, respektlöshet

Arkiv - Kommentarer


annons:

Dagens populäraste artiklar


  1. Diskriminering förklarar inte utanförskapet
  2. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  3. Läkare: Maria Larssons agenda gränsar till extremism
  4. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  5. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  6. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  7. Azerbajdzjanska Riksförbundet bör ta avstånd från regimen i Baku
  8. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  9. Public Service bör inte täcka sportevenmang!
  10. Myt att vi tjänar på att föräldrar väljer jobb framför barn
  1. Diskriminering förklarar inte utanförskapet
  2. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  3. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  4. Klimatpolitiken gör mer skada än nytta
  5. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  6. Fördel för Europas svarta får i grekiska nyvalet
  7. Läkare: Maria Larssons agenda gränsar till extremism
  8. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  9. Ingen katastrof med ett samhälle utan funktionshindrade
  10. Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
  1. För terroristen i Norge var svenska SD ett ljus i mörkret
  2. Sverige bör visa att man står på Israels sida
  3. Rasismen börjar bli rumsren
  4. Våld föder våld en gammal klyscha ännu aktuell
  5. Målet att alla ska äga sin bostad leder till stagnation
  6. Artikeln som Skånska Dagbladet inte ville publicera
  7. Läkare: Maria Larssons agenda gränsar till extremism
  8. USA är ett större globalt hot än Nordkorea
  9. Hamas bekämpar allt som svensk socialdemokrati normalt står för
  10. 30-talets stämningar mot judar är tillbaka

Newsmill seminarier


  1. Därför måste Sverige satsa på vindkraft
  2. Ny kärnkraft dyraste elproduktionen
  3. Sverige behöver nya kärnkraftsreaktorer
  4. Målet att alla ska äga sin bostad leder till stagnation
  5. Gör energieffektivisering till en strategisk fråga
  6. Låt energiföretagen utfärda enkla energideklarationer
  1. Ny kärnkraft dyraste elproduktionen
  2. Därför måste Sverige satsa på vindkraft
  3. Sverige behöver nya kärnkraftsreaktorer
  4. Målet att alla ska äga sin bostad leder till stagnation
  1. För terroristen i Norge var svenska SD ett ljus i mörkret
  2. Sverige bör visa att man står på Israels sida
  3. Rasismen börjar bli rumsren
  4. Våld föder våld en gammal klyscha ännu aktuell
  5. Målet att alla ska äga sin bostad leder till stagnation
  6. Artikeln som Skånska Dagbladet inte ville publicera
  7. Läkare: Maria Larssons agenda gränsar till extremism
  8. USA är ett större globalt hot än Nordkorea
  9. Hamas bekämpar allt som svensk socialdemokrati normalt står för
  10. 30-talets stämningar mot judar är tillbaka

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.