Rolf Hansson

Prenumerera Rolf Hanssons kommentarer

Rolf Hansson har kommenterat på:

Så länge hederskulturen tolereras kommer flickor mördas

Själva grundproblemet ligger enligt min tolkning i krocken mellan kollektivistiska och individualistiska kulturer. I kollektivistiska kulturer, t.ex. många starkt traditionsbundna mellanösternkulturer, är individens frihet underordnad kollektivets regler. I indivividualistiska kulturer, t.ex. majoritetskulturerna i de flesta moderna, västerländska demokratier, ses individens frihet att själv t.ex. välja livspartner eller religiös/politisk åskådning som självklar. Det finns givetvis infödda svenskar som har en starkt konservativ syn på t.ex. könsroller eller sexualmoral. Det finns också svenskar med väldigt starka, ibland t.o.m. fanatiska, politiska eller religiösa övertygelser. Många av dessa människor skulle säkert ha svårt att acceptera om någon närstående valde en livsstil som fullständigt stred mot deras övertygelser. Den djupt troende pingstpastorn skulle troligen ogilla om hans son var öppet homosexuell. Den starkt engagerade vänsterpartisten skulle förmodligen inte uppskatta om hennes syster gick med i Sverigedemokraterna. Jehovas Vittnen-medlemmen skulle antagligen inte bli glad om hans dotter blev asadyrkare. Och så vidare. Den avgörande skillnaden är dock att personerna i ovanstående tänkta exempel knappast skulle hota, misshandla eller mörda de anhöriga som valde en annorlunda livsstil eller hade andra politiska eller religiösa övertygelser. I värsta fall skulle de skilda uppfattningarna om livsstil, religion eller politik leda till att man skulle bryta kontakten. Konsekvenserna skulle knappast bli mera dramatiska än så. Vad beror då detta på? Jo, på att vi i Sverige (liksom i de flesta moderna, västerländska demokratier) är inskolade i en stark respekt för individens frihet. Oavsett vad vi har för politiska åsikter, religiösa övertygelser, eller attityder till sexualitet anser de allra flesta av oss att en vuxen människa har rätt att själv styra sitt liv så länge han/hon inte begår brott eller skadar andra människor. Vi kan naturligtvis ogilla andra människors livsval, men om vårt ogillande är alltför starkt får vi helt enkelt låta bli att umgås med dessa människor. Själva grundprincipen är alltså respekten för individens frihet, i motsats till familje- eller släktkollektivets självpåtagna rätt att begränsa individens frihet. Det är just detta det svenska samhället måste göra tydligt för invandrare från starkt konservativa, patriarkala klankulturer. Vi måste tydligt tala om att här i Sverige respekterar vi individens okränkbara rätt att själv bestämma över t.ex. sin kropp, sin sexualitet, sin klädsel och sin religion. Den konservative kurdiske familjefadern behöver naturligtvis inte gilla om hans vuxna dotter väljer att leva ”västerländskt”. Han har förstås sin fulla rätt att avsky hennes livsstil och bryta kontakten med henne. Men han har ingen rätt att med hot eller våld försöka begränsa hennes personliga frihet!

Rolf Hansson har kommenterat på:

Så förhindrar vi skolskjutningar i Sverige

Det finns givetvis poänger i artikelförfattarnas resonemang. Men jag kan ändå inte förstå att de totalt utelämnar den absolut viktigaste faktorn när det gäller s.k. skolskjutningar, nämligen tillgången till vapen. USA är ett land som med europeiska mått mätt har mycket liberal vapenlagstiftning, och där det i stora folkgrupper finns en lång tradition av att äga vapen för personligt beskydd. Följaktligen är tillgången till vapen god, vilket innebär att det i många fall är förhållandevis lätt för en känslomässigt störd, våldsbenägen tonåring att få tag på vapen och utföra en massaker. I Sverige (och flertalet andra europeiska länder) har vi betydligt strängare vapenlagar, och vi har inte alls samma starka "vapentradition" som i USA. Följaktligen är tillgången till vapen mycket mera begränsad här. En svensk tonåring med svåra känslomässiga problem och stark våldsbenägenhet får därför hitta andra sätt att agera ut sin aggressivitet och sitt hat. På senare år tycks dock, åtminstone om man ska tro vad massmedia skriver, inflödet av illegala vapen ha ökat. Samtidigt har vi haft en stor invandring av människor från krigsdrabbade länder där man kan anta att det finns en stark tradition av att äga vapen för personligt beskydd (delar av Balkan, Mellanöstern och Afrika). Dessa faktorer torde innebära en ökad risk för att skolskjutningar på sikt även kommer att ske i Sverige.

Rolf Hansson har kommenterat på:

Medias debattsidor ska inte hjälpa kommersiella intressen

Jag har lite svårt att förstå artikelförfattarens upprördhet. Visst, DN är en etablerad, seriös dagstidning av vilken vi förväntar oss en balanserad, objektiv journalistik som inte styrs av kommersiella intressen. Därmed kan man ifrågasätta publiceringen av den debattartikel Ström skriver om. Å andra sidan är detta varken första eller sista gången DN eller någon annan etablerad dagstidning med gott anseende fattar ett dåligt beslut om publicering. Och vi kan aldrig vara säkra på att förment "oberoende" journalister och redaktörer inte låter sig påverkas av kommersiella intressen. Hur oberoende och kritiskt granskande journalistkåren än utger sig för att vara är de i grunden inte mer än människor.

Rolf Hansson har kommenterat på:

När arbetsmarknaden möter asfalten

Förslag om basinkomst/medborgarlön har som bekant framförts tidigare, även i svensk politik. Jag har då varit emot dessa tankegångar. Men jag får erkänna att jag nu börjar tycka att idén känns allt mer vettig, i synnerhet med tanke på att vi i Sverige haft permanent hög arbetslöshet sedan den stora krisen i början av 90-talet, och att någon ljusning på arbetsmarknaden inte tycks vara i sikte. Om man ska införa basinkomst/medborgarlön finns det dock många problem som måste lösas. Ska alla få denna basinkomst, oavsett om de förvärvsarbetar eller inte? Om inte måste t.ex. följande frågor gå att lösa: Hur ska samhället hantera dem som frivilligt lämnar ett förvärvsarbete för att leva på sin basinkomst? Och vad händer om en sådan person sedan vill ha tillbaka sin anställning? Ska det t.ex. vara möjligt att ta ett "friår" och leva på basinkomst, och sedan ha lagstadgad rätt att återfå en anställning? Vad sker om en person som lever på sin basinkomst samtidigt ägnar sig åt vinstdrivande affärsverksamhet? Ska basinkomsten då dras in? osv. Ett annat problem är hur vi ska hantera invandring. Om t.ex. Sverige inför ett system med basinkomst kommer vi att framstå som ett ännu mer attraktivt land för invandrare än vi redan är. Sverige kommer då i en högst bokstavlig mening att ses som ett slags paradis där man får pengar utan att arbeta. Detta skulle tveklöst leda till en enorm anstormning av människor som vill utnyttja det svenska systemet, och det skulle i längden vara ekonomiskt omöjligt. Hur ska detta hanteras? Kan vi ha ett system med basinkomst och samtidigt bibehålla vår relativt frikostiga invandrings- och asylpolitik? Eller förutsätter ett system med basinkomst rejäla åtstramningar i invandringspolitiken? Ett tredje problem har mera med attityder och mentalitet att göra. Det är idag socialt stigmatiserande att vara arbetslös och bidragsberoende. Hur ska vi undvika att det ses som lika socialt stigmatiserande att leva på sin basinkomst? Många människor upplever dessutom att förvärvsarbete ger livet mening och innehåll, och mår psykiskt dåligt av att gå arbetslösa. Kommer dessa människor att uppleva tillvaron som mera meningsfull om de slipper söka arbete och istället får en lagstadgad basinkomst att leva på? Eller kommer de fortfarande att må psykiskt dåligt och i en del fall glida in i missbruk, psykisk problematik och/eller kriminalitet? Måste vi ompröva hela synen på begreppet arbete, och t.ex. försöka få fler människor att engagera sig i olika typer av ideella verksamheter? Samtliga ovanstående frågor är i hög grad komplexa, och jag har inte själv några svar på dem. Det skulle dock vara väldigt intressant om någon av förespråkarna för basinkomst försökte besvara åtminstone några av mina frågor. Personligen kan jag se många fördelar med ett system med basinkomst/medborgarlön, men jag ser också väldigt många svårlösta problem.

Rolf Hansson har kommenterat på:

Regeringen gör det svårare att komma in på högskolan

@ #10, Johannes Westlund: Jag instämmer i praktiskt taget allt det du skriver. Mycket av det du säger i ditt inlägg är ungefär vad jag själv hade tänkt säga, men jag valde denna gång att hålla mig kort. Och visst har du rätt i att de höjda krav jag förespråkar skulle blottlägga en mängd andra problem och tvinga fram rejäla systemförändringar. Men jag tror dessa systemförändringar är nödvändiga. Nuvarande system fungerar ju inte särskilt bra, så givetvis måste det förr eller senare komma en omfattande förändring.

Rolf Hansson har kommenterat på:

Regeringen gör det svårare att komma in på högskolan

Jag instämmer i stort med vad flera andra som kommenterat redan skrivit. Universitets- och högskoleutbildningar har i allt större utsträckning blivit ett sätt att dölja arbetslösheten. Folk ska utbilda sig in absurdum, oavsett kvaliteten på utbildningarna, och oavsett om utbildningarna i praktiken leder till arbete. På arbetsmarknaden trissas kraven på formell utbildning upp till rent löjliga nivåer. Även för förhållandevis enkla arbeten, sådana som förr kategoriserades som "okvalificerade", krävs numera i många fall akademisk utbildning och flerårig erfarenhet. Samtidigt har vi en enorm akademikerarbetslöshet, och bland de akademiker som har jobb uppger skrämmande många att deras arbetsuppgifter i praktiken ligger långt under deras utbildningsnivå. Problematiken är komplex, och det finns givetvis inte någon enkel patentlösning att ta till. En alldeles uppenbar åtgärd borde dock vara att kraftigt höja kunskapskraven i grundskola och gymnasium.

Rolf Hansson har kommenterat på:

Teknikutvecklingen ligger bakom arbetslösheten - inte LAS

@ #20 Mark Wallström Okej, ponera att du har rätt i ditt antagande att politiker är maktlösa mot teknologisk arbetslöshet. Vilka lösningar ser du då? Vi måste ju som samhälle hantera en ständigt ökande arbetslöshet på något sätt. Och frågan om hur vi som samhälle gör detta är - hur man än vänder på saken - en politisk fråga. Ska vi införa medborgarlön? Ska vi helt cyniskt acceptera att vi har en växande grupp människor som fastnar i permanent, ibland t.o.m. livslång arbetslöshet och bidragsberoende? Måste vi ompröva vår syn på begreppet "arbete"? Och om de etablerade politiska institutionerna är maktlösa inför problemen, behövs det då nya organisationer som kan finna lösningar? Vilken typ av organisationer tänker du dig i så fall? Min poäng är alltså att den problematik du beskriver på ett eller annat sätt lik förbannat blir en politisk problematik, oavsett hur vi väljer att förhålla oss till den.

Rolf Hansson har kommenterat på:

Teknikutvecklingen ligger bakom arbetslösheten - inte LAS

@ #18 Mark Wallström: Jag uppskattar att du bemödade dig att besvara min kommentar. Jag vill bara säga ett par saker: 1. Jag vill vara tydlig med att min tolkning av din artikel inte är ett uttryck för mina egna politiska åsikter. Det resonemang jag presenterade var enligt min mening en logisk, rimlig konsekvens av de tankegångar du framförde i din text. Mina personliga åsikter om ekonomi- och arbetsmarknadspolitik är i sammanhanget ovidkommande. 2. Jag tycker nog att du fegar lite när du absolut inte vill att din text ska tolkas politiskt, och när du samtidigt säger att "det kanske är utanför politikers och företags makt att kunna skapa nya jobb i det rådande globala ekonomiska systemet." Jag finner bara två sätt att tolka din hållning: A. Du är rädd att göra politiska ställningstaganden, trots att du diskuterar ett ämne som i mycket hög grad är politiskt. B. Du tror inte på politikens möjligheter att faktiskt förändra något. Detta är i så fall en obehaglig hållning, för vilka vägar finns det att förändra/påverka samhällsutvecklingen om vi ger upp hoppet om att med fredliga, demokratiska medel åstadkomma förändringar inom ramarna för de politiska systemen?

Rolf Hansson har kommenterat på:

Teknikutvecklingen ligger bakom arbetslösheten - inte LAS

Artikelförfattaren har naturligtvis en poäng när han konstaterar att teknikutvecklingen är en starkt bidragande orsak till att antalet arbetstillfällen minskar. Samtidigt är det inte svårt att tänka sig en rad yrkesområden där det är svårt och i en del fall omöjligt att ersätta levande människor med olika typer av maskiner eller robotar. Detta gäller t.ex. flertalet vård- och omsorgsyrken, praktiskt taget alla kreativa yrken inom kultur/media, flertalet pedagogiska yrken osv. Det är då rimligt att tänka sig att den arbetskraft som frigörs när allt färre människor behöver arbeta inom t.ex. industriproduktion skulle kunna användas inom dessa sektorer. Vi skulle m.a.o. kunna ha en oerhört väl fungerande äldreomsorg där de gamla skulle kunna erbjudas närmast obegränsade möjligheter till stimulans och aktiviteter. Vi skulle kunna ha långt mer personal i skolorna, och på så sätt förbättra undervisningen och ge ökat stöd åt alla de elever som av olika skäl misslyckas. Vi skulle kunna ha ett blomstrande kulturliv där massor av aspirerande författare, musiker, skådespelare och konstnärer ges möjlighet att leva på sitt skapande. Och så vidare. Men som bekant fungerar inte arbetsmarknaden som jag beskrivit ovan. Istället är det ständiga nedskärningar och personalminskningar inom t.ex. vård/omsorg, skola och kultursektor. Och orsaken till detta är naturligtvis brist på pengar. Artikelförfattaren menar att t.o.m. företag i Kina, med det landets låga löner och tuffa villkor för anställda, tjänar pengar på att ersätta människor med maskiner. Om man drar artikelförfattarens resonemang till sin spets och samtidigt utgår från premissen att alla människor bör ha rätt till arbete och möjlighet att försörja sig har jag svårt att se någon annan konsekvens än följande: Näringslivet måste beskattas hårdare, och de resurser som därmed kommer samhället till godo måste satsas i nya arbetstillfällen inom offentlig sektor, i synnerhet arbetstillfällen inom yrkesområden där människor inte kan ersättas av ny teknik. Sett ur detta perspektiv kan man alltså tolka Mark Wallströms text som en argumentation för ett mera vänsterorienterat samhällsklimat där man i högre grad än idag tar resurser från näringslivet, använder dessa för att skapa arbetstillfällen inom offentlig sektor och på så sätt skapar ett större allmännyttigt tjänsteutbud. Jag vet inte om det var detta Wallström ville ha sagt med sin artikel. Men det är åtminstone där jag landar när jag försöker fortsätta hans resonemang.

Rolf Hansson har kommenterat på:

Sahlin: Våldet mot SD är ett hot mot demokratin

Sahlin markerar ett stark avståndstagande från det våld och hot som en del sd-politiker utsatts för. Det är givetvis bra att Sahlin gör detta ställningstagande. Den stora bristen i Sahlins text är dock att hon ändå inte kan låta bli att lägga in en mängd värderingar och åsikter om sd, t.ex. att de är "främlingsfientliga" och har "rasistiska rötter". Mona Sahlin får givetvis ha precis vilka åsikter hon vill om sd. Om hon anser att sd är ett "främlingsfientligt" parti står det henne fritt att ha denna uppfattning och att argumentera för varför hon tycker så. Men det hör absolut inte hemma i detta sammanhang! Den fråga den aktuella diskussionen handlar om är följande: Ett politiskt parti som respekterar demokratin, som agerar inom demokratins råmärken och som inte gör sig skyldiga till hets mot folkgrupp, uppvigling till våld eller andra lagbrott ska givetvis ha rätt att bedriva sitt politiska arbete utan att utsättas för våld eller hot. Detta är själva kärnan i diskussionen, och det handlar alltså i grund och botten om respekt för demokratin och yttrandefriheten! Vad sedan Mona Sahllin tycker om sd (och det är förstås ganska uppenbart vad hon tycker) är i sammanhanget totalt ovidkommande. Det är både förvånande och skrämmande att en rutinerad politiker som Sahlin inte kan hålla sina egna politiska åsikter utanför det som borde vara en principiell diskussion om demokratins spelregler.