Rolf Hansson

Prenumerera Rolf Hanssons aktiviteter

Rolf Hansson har kommenterat på:

Medias debattsidor ska inte hjälpa kommersiella intressen

Jag har lite svårt att förstå artikelförfattarens upprördhet. Visst, DN är en etablerad, seriös dagstidning av vilken vi förväntar oss en balanserad, objektiv journalistik som inte styrs av kommersiella intressen. Därmed kan man ifrågasätta publiceringen av den debattartikel Ström skriver om. Å andra sidan är detta varken första eller sista gången DN eller någon annan etablerad dagstidning med gott anseende fattar ett dåligt beslut om publicering. Och vi kan aldrig vara säkra på att förment "oberoende" journalister och redaktörer inte låter sig påverkas av kommersiella intressen. Hur oberoende och kritiskt granskande journalistkåren än utger sig för att vara är de i grunden inte mer än människor.

Rolf Hansson har kommenterat på:

När arbetsmarknaden möter asfalten

Förslag om basinkomst/medborgarlön har som bekant framförts tidigare, även i svensk politik. Jag har då varit emot dessa tankegångar. Men jag får erkänna att jag nu börjar tycka att idén känns allt mer vettig, i synnerhet med tanke på att vi i Sverige haft permanent hög arbetslöshet sedan den stora krisen i början av 90-talet, och att någon ljusning på arbetsmarknaden inte tycks vara i sikte. Om man ska införa basinkomst/medborgarlön finns det dock många problem som måste lösas. Ska alla få denna basinkomst, oavsett om de förvärvsarbetar eller inte? Om inte måste t.ex. följande frågor gå att lösa: Hur ska samhället hantera dem som frivilligt lämnar ett förvärvsarbete för att leva på sin basinkomst? Och vad händer om en sådan person sedan vill ha tillbaka sin anställning? Ska det t.ex. vara möjligt att ta ett "friår" och leva på basinkomst, och sedan ha lagstadgad rätt att återfå en anställning? Vad sker om en person som lever på sin basinkomst samtidigt ägnar sig åt vinstdrivande affärsverksamhet? Ska basinkomsten då dras in? osv. Ett annat problem är hur vi ska hantera invandring. Om t.ex. Sverige inför ett system med basinkomst kommer vi att framstå som ett ännu mer attraktivt land för invandrare än vi redan är. Sverige kommer då i en högst bokstavlig mening att ses som ett slags paradis där man får pengar utan att arbeta. Detta skulle tveklöst leda till en enorm anstormning av människor som vill utnyttja det svenska systemet, och det skulle i längden vara ekonomiskt omöjligt. Hur ska detta hanteras? Kan vi ha ett system med basinkomst och samtidigt bibehålla vår relativt frikostiga invandrings- och asylpolitik? Eller förutsätter ett system med basinkomst rejäla åtstramningar i invandringspolitiken? Ett tredje problem har mera med attityder och mentalitet att göra. Det är idag socialt stigmatiserande att vara arbetslös och bidragsberoende. Hur ska vi undvika att det ses som lika socialt stigmatiserande att leva på sin basinkomst? Många människor upplever dessutom att förvärvsarbete ger livet mening och innehåll, och mår psykiskt dåligt av att gå arbetslösa. Kommer dessa människor att uppleva tillvaron som mera meningsfull om de slipper söka arbete och istället får en lagstadgad basinkomst att leva på? Eller kommer de fortfarande att må psykiskt dåligt och i en del fall glida in i missbruk, psykisk problematik och/eller kriminalitet? Måste vi ompröva hela synen på begreppet arbete, och t.ex. försöka få fler människor att engagera sig i olika typer av ideella verksamheter? Samtliga ovanstående frågor är i hög grad komplexa, och jag har inte själv några svar på dem. Det skulle dock vara väldigt intressant om någon av förespråkarna för basinkomst försökte besvara åtminstone några av mina frågor. Personligen kan jag se många fördelar med ett system med basinkomst/medborgarlön, men jag ser också väldigt många svårlösta problem.

Rolf Hansson har kommenterat på:

Regeringen gör det svårare att komma in på högskolan

@ #10, Johannes Westlund: Jag instämmer i praktiskt taget allt det du skriver. Mycket av det du säger i ditt inlägg är ungefär vad jag själv hade tänkt säga, men jag valde denna gång att hålla mig kort. Och visst har du rätt i att de höjda krav jag förespråkar skulle blottlägga en mängd andra problem och tvinga fram rejäla systemförändringar. Men jag tror dessa systemförändringar är nödvändiga. Nuvarande system fungerar ju inte särskilt bra, så givetvis måste det förr eller senare komma en omfattande förändring.

Rolf Hansson har kommenterat på:

Regeringen gör det svårare att komma in på högskolan

Jag instämmer i stort med vad flera andra som kommenterat redan skrivit. Universitets- och högskoleutbildningar har i allt större utsträckning blivit ett sätt att dölja arbetslösheten. Folk ska utbilda sig in absurdum, oavsett kvaliteten på utbildningarna, och oavsett om utbildningarna i praktiken leder till arbete. På arbetsmarknaden trissas kraven på formell utbildning upp till rent löjliga nivåer. Även för förhållandevis enkla arbeten, sådana som förr kategoriserades som "okvalificerade", krävs numera i många fall akademisk utbildning och flerårig erfarenhet. Samtidigt har vi en enorm akademikerarbetslöshet, och bland de akademiker som har jobb uppger skrämmande många att deras arbetsuppgifter i praktiken ligger långt under deras utbildningsnivå. Problematiken är komplex, och det finns givetvis inte någon enkel patentlösning att ta till. En alldeles uppenbar åtgärd borde dock vara att kraftigt höja kunskapskraven i grundskola och gymnasium.

Rolf Hansson har kommenterat på:

Teknikutvecklingen ligger bakom arbetslösheten - inte LAS

@ #20 Mark Wallström Okej, ponera att du har rätt i ditt antagande att politiker är maktlösa mot teknologisk arbetslöshet. Vilka lösningar ser du då? Vi måste ju som samhälle hantera en ständigt ökande arbetslöshet på något sätt. Och frågan om hur vi som samhälle gör detta är - hur man än vänder på saken - en politisk fråga. Ska vi införa medborgarlön? Ska vi helt cyniskt acceptera att vi har en växande grupp människor som fastnar i permanent, ibland t.o.m. livslång arbetslöshet och bidragsberoende? Måste vi ompröva vår syn på begreppet "arbete"? Och om de etablerade politiska institutionerna är maktlösa inför problemen, behövs det då nya organisationer som kan finna lösningar? Vilken typ av organisationer tänker du dig i så fall? Min poäng är alltså att den problematik du beskriver på ett eller annat sätt lik förbannat blir en politisk problematik, oavsett hur vi väljer att förhålla oss till den.

Rolf Hansson har kommenterat på:

Teknikutvecklingen ligger bakom arbetslösheten - inte LAS

@ #18 Mark Wallström: Jag uppskattar att du bemödade dig att besvara min kommentar. Jag vill bara säga ett par saker: 1. Jag vill vara tydlig med att min tolkning av din artikel inte är ett uttryck för mina egna politiska åsikter. Det resonemang jag presenterade var enligt min mening en logisk, rimlig konsekvens av de tankegångar du framförde i din text. Mina personliga åsikter om ekonomi- och arbetsmarknadspolitik är i sammanhanget ovidkommande. 2. Jag tycker nog att du fegar lite när du absolut inte vill att din text ska tolkas politiskt, och när du samtidigt säger att "det kanske är utanför politikers och företags makt att kunna skapa nya jobb i det rådande globala ekonomiska systemet." Jag finner bara två sätt att tolka din hållning: A. Du är rädd att göra politiska ställningstaganden, trots att du diskuterar ett ämne som i mycket hög grad är politiskt. B. Du tror inte på politikens möjligheter att faktiskt förändra något. Detta är i så fall en obehaglig hållning, för vilka vägar finns det att förändra/påverka samhällsutvecklingen om vi ger upp hoppet om att med fredliga, demokratiska medel åstadkomma förändringar inom ramarna för de politiska systemen?

Rolf Hansson har kommenterat på:

Teknikutvecklingen ligger bakom arbetslösheten - inte LAS

Artikelförfattaren har naturligtvis en poäng när han konstaterar att teknikutvecklingen är en starkt bidragande orsak till att antalet arbetstillfällen minskar. Samtidigt är det inte svårt att tänka sig en rad yrkesområden där det är svårt och i en del fall omöjligt att ersätta levande människor med olika typer av maskiner eller robotar. Detta gäller t.ex. flertalet vård- och omsorgsyrken, praktiskt taget alla kreativa yrken inom kultur/media, flertalet pedagogiska yrken osv. Det är då rimligt att tänka sig att den arbetskraft som frigörs när allt färre människor behöver arbeta inom t.ex. industriproduktion skulle kunna användas inom dessa sektorer. Vi skulle m.a.o. kunna ha en oerhört väl fungerande äldreomsorg där de gamla skulle kunna erbjudas närmast obegränsade möjligheter till stimulans och aktiviteter. Vi skulle kunna ha långt mer personal i skolorna, och på så sätt förbättra undervisningen och ge ökat stöd åt alla de elever som av olika skäl misslyckas. Vi skulle kunna ha ett blomstrande kulturliv där massor av aspirerande författare, musiker, skådespelare och konstnärer ges möjlighet att leva på sitt skapande. Och så vidare. Men som bekant fungerar inte arbetsmarknaden som jag beskrivit ovan. Istället är det ständiga nedskärningar och personalminskningar inom t.ex. vård/omsorg, skola och kultursektor. Och orsaken till detta är naturligtvis brist på pengar. Artikelförfattaren menar att t.o.m. företag i Kina, med det landets låga löner och tuffa villkor för anställda, tjänar pengar på att ersätta människor med maskiner. Om man drar artikelförfattarens resonemang till sin spets och samtidigt utgår från premissen att alla människor bör ha rätt till arbete och möjlighet att försörja sig har jag svårt att se någon annan konsekvens än följande: Näringslivet måste beskattas hårdare, och de resurser som därmed kommer samhället till godo måste satsas i nya arbetstillfällen inom offentlig sektor, i synnerhet arbetstillfällen inom yrkesområden där människor inte kan ersättas av ny teknik. Sett ur detta perspektiv kan man alltså tolka Mark Wallströms text som en argumentation för ett mera vänsterorienterat samhällsklimat där man i högre grad än idag tar resurser från näringslivet, använder dessa för att skapa arbetstillfällen inom offentlig sektor och på så sätt skapar ett större allmännyttigt tjänsteutbud. Jag vet inte om det var detta Wallström ville ha sagt med sin artikel. Men det är åtminstone där jag landar när jag försöker fortsätta hans resonemang.

Rolf Hansson har kommenterat på:

Sahlin: Våldet mot SD är ett hot mot demokratin

Sahlin markerar ett stark avståndstagande från det våld och hot som en del sd-politiker utsatts för. Det är givetvis bra att Sahlin gör detta ställningstagande. Den stora bristen i Sahlins text är dock att hon ändå inte kan låta bli att lägga in en mängd värderingar och åsikter om sd, t.ex. att de är "främlingsfientliga" och har "rasistiska rötter". Mona Sahlin får givetvis ha precis vilka åsikter hon vill om sd. Om hon anser att sd är ett "främlingsfientligt" parti står det henne fritt att ha denna uppfattning och att argumentera för varför hon tycker så. Men det hör absolut inte hemma i detta sammanhang! Den fråga den aktuella diskussionen handlar om är följande: Ett politiskt parti som respekterar demokratin, som agerar inom demokratins råmärken och som inte gör sig skyldiga till hets mot folkgrupp, uppvigling till våld eller andra lagbrott ska givetvis ha rätt att bedriva sitt politiska arbete utan att utsättas för våld eller hot. Detta är själva kärnan i diskussionen, och det handlar alltså i grund och botten om respekt för demokratin och yttrandefriheten! Vad sedan Mona Sahllin tycker om sd (och det är förstås ganska uppenbart vad hon tycker) är i sammanhanget totalt ovidkommande. Det är både förvånande och skrämmande att en rutinerad politiker som Sahlin inte kan hålla sina egna politiska åsikter utanför det som borde vara en principiell diskussion om demokratins spelregler.

Rolf Hansson har kommenterat på:

Även pojkar borde få känna glädje inför skolstarten

Mats Olsson pekar på problem, men ger inga som helst förslag till lösningar. Om den bild Olsson förmedlar i sin text är sann, om det finns en mängd barn (varav en majoritet pojkar) som aldrig finner sig tillrätta i skolan, som aldrig lyckas infoga sig i skolans kultur och mönster för kunskapsinhämtning, och vars skoltid präglas av ständiga misslyckanden och en överväldigande känsla av utanförskap, så innebär det förstås både ett gigantiskt samhällsproblem och stort personligt lidande för de drabbade. Men vad ska vi i så fall göra åt det? Jag förmodar att även Mats Olsson delar uppfattningen att barn och ungdomar behöver vissa baskunskaper för att klara sig i livet (läsa, skriva, räkna, grundläggande natur- och samhällsorientering osv.). Jag förmodar också att Mats Olsson delar uppfattningen att barn och ungdomar måste genomgå vissa socialiseringsprocesser och lära sig grundläggande sociala spelregler som även gäller i vuxenlivet (konkret = att t.ex. passa tider, kunna vara tyst när någon annan pratar, respektera gemensamma regler på en arbetsplats, inte använda våld/hot för att lösa konflikter osv.). Jag antar att Mats Olsson också delar uppfattningen att skolan bär en stor del av ansvaret för att förmedla ovan nämnda baskunskaper och även i viss mån för ovan nämnda socialisering. Olsson benämner nedlåtande grundskola och gymnasium som "9 + 3 år detaljreglerad förvaring". Den beskrivningen är givetvis inte sann. Massor av barn och ungdomar (även många pojkar) klarar skolan alldeles utmärkt, finner glädje och mening i både undervisningen, inlärningen och den sociala gemenskapen, och går ut i vuxenlivet med goda allmänkunskaper, ett moget socialt beteende och positiva minnen av skoltiden. Den negativa bild Olsson ger av grundskola och gymnasium är alltså inte representativ för alla, utan bara för dem som av olika skäl inte klarar skolan. Frågan blir då vad vi ska göra för att fånga upp de frustrerade pojkar som beskrivs i artikeln? Men det verkar Mats Olsson, trots sin roll som lärarutbildare, inte ha några svar på.

Rolf Hansson har kommenterat på:

Kommentarsfälten behöver moderatorer - inte ordningsvakter

@Ida Andersson #66: Det hedrar dig att du bemödar dig att svara på kommentarer. Hatten av för detta! Dock är dina definitioner av begreppen främlingsfientlighet och intolerans alldeles för vaga för att vara användbara i en diskussion om moderering av kommentarsfält. Du skriver t.ex. följande: "Intolerans innebär för mig att inte acceptera att andra är annorlunda än en själv och det tycker jag också är odemokratiskt. " Låt oss applicera denna tes på debatten om islamism och muslimsk fundamentalism och se var vi hamnar: En djupt troende muslim med fundamentalistiska/islamistiska värderingar är annorlunda än mig vad gäller synen på religion. Jag definierar mig som agnostiker, anser att samhället i stort ska vara sekulärt och att religion/livsåskådning är en privatsak. Den muslimske fundamentalisten definierar antagligen sig själv som djupt religiös och förespråkar ett samhällel där bokstavligt talat allt - från politiskt beslutsfattande till enskilda människors vardagsliv - regleras av islams principer. Enligt din tes ska jag acceptera att den muslimske fundamentalisten är annorlunda än mig, annars är jag intolerant. Jag håller med dig, så tillvida att den muslimske fundamentalismen naturligtvis har rätt till sin tro och sina åsikter. Men samtidigt ingår jag och fundamentalisten i ett gemensamt socialt sammanhang, t.ex. kanske vi båda två är svenska medborgare och bor i Sverige. Låt säga att den muslimske fundamentalisten torgför sina åsikter och försöker värva nya anhängare till någon fundamentalistisk församling. Eller låt säga att han startar en muslimsk friskola där barn kommer att indoktrineras i en fundamentalistisk, ålderdomlig tolkning av islam. I så fall är detta något som indirekt även berör mig, på så sätt att det kommer att påverka det svenska samhället, och det svenska samhället är en social gemenskap i vilken även jag ingår. Enligt min mening har jag i denna tänkta situation all rätt att kritisera och ifrågasätta den muslimske fundamentalistens värderingar, t.ex. genom att lämna en kritisk kommentar till en tidningsartikel om muslimska friskolor. Eftersom han agerar på en offentlig arena är hans tro och åsikter inte längre bara hans ensak, utan en angelägenhet för hela samhället. Men enligt din tes om intolerans är det tveksamt om jag har rätt att uttrycka min kritik, eftersom min kritik skulle kunna tolkas som om jag "inte accepterar att andra är annorlunda än jag själv". Nu tror jag egentligen inte att du anser att det t.ex. ska vara förbjudet att föra en kritisk debatt kring muslimsk fundamentalism. Det jag ville visa med mitt exempel är att dina definitioner är för vaga och luddiga för att gå att använda i denna diskussion. Om vi ska kunna ha en öppen debatt om de oerhhört laddade frågorna invandring, integration och islam, men samtidigt inte tolerera rasism/främlingsfientlighet måste vi på ett mycket tydligare sätt definiera var gränserna ska gå. Annars laborerar vi med begrepp som kan betyda allt och ingenting - och då hamnar vi följaktligen i en situation där fullständig godtycklighet råder. Om jag inte gillar dina åsikter kan jag anklaga dig för att vara "intolerant" och därmed stänga ute dig från diskussionen. Och det är väl inte ett sådant debattklimat du efterlyser?