Roar Sørensens aktiviteter 
Tidigare Jerusalembo: Den pågående debatten angående Israel och de palestinska araberna har till stor del blivit monopoliserad av anhängarna till vad man kan kalla ”den palestinska saken.” Men det som saknas är en seriös diskussion om de ledande palestinska arabernas (och araberna i övrigt) beteende mot Israel. 
Roar Sørensen, utbildad vid Hebrew University och tidigare Israelbo: Republikanen Newt Gingrich orsakade en storm när han sade att det inte finns något palestinskt folk. Men han har rätt i att den palestinska identitet har skapats för att användas som ett vapen mot Israel.
En av republikanernas presidentkandidater i USA, Newt Gingrich, orsakade en storm förra veckan när han sade att det inte finns något palestinskt folk. Gingrich, som leder i senaste opinions-undersökningen, sade: "Jag tror vi har uppfunnit ett palestinskt folk som i själva verket är araber och historiskt en del av den arabiska gemenskapen." Denna kommentaren har berört känsliga nerver - inte bara bland palestinska araber, utan också i politiska kretsar i västvärlden där den antagna förekomsten av ett palestinskt folk fungerar som en grund för stödet för en tvåstatslösning.
Huvudförhandlaren för den palestinska myndigheten (PA), Saeb Erekat, svarade med att säga att detta är "den mest rasistiska kommentar jag någonsin har hört." PA:s premiärminister, Salam Fayyad, beskrev Gingrichs kommentarer som "en helt oacceptabel snedvridning av historisk sanning… Det palestinska folket har bebott landet sedan historiens början. Människor som Gingrich måste rådfråga historien." Men Gingrich, som har en doktorsexamen i modern europeisk historia, backade inte i sitt uttalande dagen efter: "Är vad jag sade sakligt korrekt? Ja! Är det historiskt sant? Ja! Någon borde ha modet att säga sanningen."
Motståndet mot Gingrichs uttalande är förväntat. Tvåstatslösningen bygger på godkännandet av påståendet att det finns ett palestinskt folk som har berövats sin mark, sin nation och sina heliga platser. Om det aldrig funnits et sådant folk eller nation; aldrig funnits en palestinsk huvudstad i Jerusalem; aldrig funnits en palestinsk kung, sultan eller president; aldrig funnits en typisk palestinsk kultur; aldrig funnits ett specifikt palestinskt territorium; aldrig funnits palestinska nationalpoeter och aldrig funnits ett ärorikt förflutet, då är ”det palestinska fallets" legitimitet idag allvarligt skadad.
Mycket av den senaste debatten har dock varit en meningslös övning eftersom debattanterna inte har kommit överens om definitionerna. Till exempel: Vad är ett folk? Vad är en nation? Vad är en stat? Är dessa unika, identiska eller överlappande? Hur kommer ett folk, en nation eller en stat till? Är detta en etnisk eller är det en kulturell och språklig fråga? Är det en fråga om gammalt upphov, om en gemensam historia, eller om politiska beslut? Är det et resultat av industrialisering och gemensamma intressen bland invånarna i ett visst område? Frågorna är många, och det finns delade åsikter bland forskare. Svaret är förmodligen att det är en kombination av allt detta i varierande grad.
I den gällande frågan finns det dock vissa fakta som måste klargöras för att kunna ta en välgrundad ställning. Gingrich sade "palestinierna" är ett påhittat folk – och i detta råder det inget tvivel om att han har rätt. "Palestinierna" är ett modernt påfund som kan dateras mindre än hundra år tillbaka. Men man kan också fråga; hur är det med USA eller "amerikanarna"? USA är en stat med många folkslag, dvs. många etniska grupper. ”Amerikaner” är en konstgjord eller påhittad konstruktion. Man kan också fråga vad skillnaden är mellan Norge och Sverige. De har särskilda territoriella gränser, men finns det etniska skillnader? Blev inte dessa nationer, folk och identiteter också uppfunna; bara det att det var för omkring 1000 år sedan?
Faktum är att identitet är en utvecklingsprocess. Detta gäller också för nationell identitet även om detta oftast tar längre tid än personlig identitet. I princip är nästan alla arabstater uppfinningar från förra århundradet, europeiska uppfinningar som gjorts av kolonialmakterna. Till exempel fanns det inga jordanier på 1800-talet. Vad beträffar palestinierna, kallades alla medborgare i territoriet som utgjorde det britiske mandatet, vare sig de var judar eller araber, för palestinier. Under mandatperioden intensifierades konflikten mellan araber och judar. Om palestinierna som vi känner dem idag existerade vid den tidpunkten, hur kunde då britterna på ett meningsfullt sätt ha använt denna terminologi för båda grupperna? Men vid den tiden fanns det inga palestinier, och faktisk motsatte araberna i området sig starkt uttrycket. Det sågs som ett europeiskt och kolonialt påfund.
På samma sätt, varför krävde FN:s delningsplan från 1947 upprättandet av en judisk och en arabisk stat? Borde det inte ha varit "judisk och palestinsk"? Svaret är åter igen uppenbart; det fanns inga palestinier – det fanns araber. Araberna i det brittiska Palestinamandatet ansågs inte vara en separat enhet som ett folk, men en del av det arabiska folket. (Bland araberna finns också mångfald, men det kan lämnas åt sidan i denna diskussion.)
I debatten som följde Gingrichs kommentar, hävdades det att Israel också är en påhittad nation; dvs. en modern uppfinning. Om man ser på staten Israel, ja, då uppfanns– eller snarare återuppfanns den 1948. Men om vi talar om den judiska nationen som ett folk, är den inte ett modernt påhitt. Judarna är ett gammalt folk, erkända i tusentals år, oavsett var de bodde, som en separat enhet med en separat kultur, språk och religion. Det kan inte sägas om "palestinierna."
Om vi, till exempel, skulle ha frågat Galileo Galilei eller någon annan person som levde i början av 1600-talet vad han tycker om palestinierna, skulle han inte ha förstått frågan. Det fanns inget sådant. Vi kunde å andra sidan ha frågat honom om vad han anser om judarna, och han skulle förmodligen ha en stark åsikt på ett eller annat sätt. Detsamma gäller oavsett vilket århundrade vi väljer i historien. Om vi å andra sidan frågar om araber istället för palestinier, skulle svaret ha varit annorlunda. Det arabiska folket har funnits i århundraden, och de palestinska araberna är en del av detta gamla folk. (Sant nog blev araberna och muslimerna kallade saracener under långa perioder, men det er irrelevant i detta sammanhang.)
Uppfinnandet av ett folk och en nation är ett resultat av många faktorer bland vilka den etniska faktorn är dominerande. Men även om frågan om själva uppfinningen är viktig att förstå, är nog orsaken till denna uppfinning än viktigare. Om vi talar om de palestinska araberna, kan ursprunget till en palestinsk identitet spåras ganska specifikt till händelser som ägde rum 1920, men först efter bildandet av Israel och särskilt efter Sexdagarskriget 1967, vann denna identitet terräng bland mängder av folket.
Motiveringen bakom påhittandet av denna identitet var att bekämpa sionismen. På 1920-talet tog kampen form av attacker mot judiska bosättare och judisk egendom. Efter kriget 1948 vägrade arabstaterna att ta emot de palestinsk-arabiska flyktingarna för att kunna använda dem som ett vapen mot Israel. Dessa palestinska arabers lidande under de senaste 50 åren har i stor utsträckning lett till uppkomsten av den palestinska identiteten.
Så, är "palestinierna" ett påhittat folk? Absolut – liksom många andra! Men den mer relevanta frågan är: Är den palestinska identiteten en legitim identitet? Och det är där de stora frågetecknen överflödar. Det huvudsakliga syftet bakom skapandet av "palestinierna" var, och verkar vara fram till denna dag, att bekämpa sionismen, att bekämpa Israel. (Detta är naturligtvis inte sant för alla som kallar sig palestinier, men här talar vi om uppkomsten till fenomenet en palestinsk identitet.) Om man skulleargumentera för detta skulle det kräva en längre artikel, men här kan det bara hänvisas till Fatah:s, PLO:s, och Hamas’ charter samt deras officiella emblem som visar en palestinsk flagga som täcker hela Israel.
Mot bakgrund av judarnas urgamla existens och närvaro i landet Israel, och med tanke på det lidande som de genomgick under århundraden i diasporan, enbart på grund av att de identifierades som judar, är deras återvändande till sitt gamla hemland en rättvis sak. Detta bekräftades också av det internationella samfundet, och bildandet av en judisk stat i det bibliska Israel fick därför kraft av internationell rätt i San Remo 1920. Judarna är inte ockupanter eller kolonisatörer av Israel, de återvänder till den enda plats de någonsin på riktigt har kallat hemma. Skapandet av ett folk, "palestinierna”, i syfte att besegra judarnas återkomst är därför inte en legitim sak.
Å detta måste tilläggas ett viktigt påpekande: Det faktum att den palestinska identitet har skapats för att användas som ett vapen mot Israel förnekar naturligtvis inte de palestinska arabernas individuella rättigheter. De har individuella och mänskliga rättigheter, liksom de judar som bor i området. Israel erkänner detta och fungerar därför enligt vedertagna demokratiska regler med lika rättigheter för alla. Men frågan som uppstår som ett resultat av allt detta är om de palestinska araberna har rätt till en stat? Ovanstående sätter ett stort frågetecken till legitimiteten bakom en palestinsk stat.
Röran som skapades i kölvattnet av Gingrichs uttalande avslöjar att frågan om ett palestinskt folk inte är självklar – inte ens hos dem som är för upprättandet av en palestinsk stat. Det finns en hel del politiska manövrar kopplat till detta kontroversiella ämne. Intressant är att även om många attackerade Gingrich för hans uttalande, lyckades få säga något substantiellt mot hans påstående. Men det är svårt att se hur det att dölja klara historiska fakta och stödja illegitima krav kan bidra till "en rättvis och varaktig fred i Mellanöstern.”
Abbas och Netanyahu har hållit sina tal, och Abbas har lämnat in sin ansökan om godkännandet av en palestinsk stat till FN:s generalsekreterare. Trots att han sa att den palestinska myndigheten sträcker ut en hand till Israel att förhandla och bygga broar är hans ord allt annat än brobyggande, skriver Roar Sørensen, bosatt i Jerusalem.
According to the Palestinian Arab version of the conflict in the Middle East, increasingly accepted in the western world and propelled by its academicians, media, and a large number of NGO’s, a great injustice have been committed against them by Israel. As the story goes, it started in 1948 when Israel brutally expelled the Palestinian Arabs from their ancient homeland and established a Jewish nation on this territory. The injustice was multiplied in 1967 when Israel occupied what was left of Palestinian Arab land.
198
0
Enligt den palestinsk arabiska versionen av konflikten i Mellanöstern, som alltmer accepteras i västvärlden och drivs på av akademiker, media och ett stort antal icke-statliga organisationer, har Israel gjort dem en stora orättvisa. Enligt denna version började allt år 1948 när Israel brutalt fördrev de palestinska araberna från deras forntida hemland och etablerade en judisk nation på dess territorium. Orättvisan multiplicerades år 1967 när Israel ockuperade vad som fanns kvar av palestinsk arabiska landområden. Utöver det vidmaktshålls denna orättvisa varje dag genom att de palestinska araberna tvingas leva som flyktingar eller under ockupation – eller både och. Det sägs att botemedlet är upprättandet av en palestinsk stat. Endast genom en egen stat kan orättvisan ställas till rätta.
Diplomater og politikere strever intenst etter å oppnå "en rettferdig fred" mellom jøder og arabere i Midtøsten. Men når debatter om emnet har som mål å drive en politisk linje istedet for å opplyse om og diskutere de reelle forholdene, leder det til økt polarisering og distanserer mulighetene for en rettferdig fred - om en slik er mulig.
Olofsson skriver: "Livets Ord rekryterar ryska judar och betalar för att förvandla dem till nya ockupanter på palestinsk jord." Dette er ikke første gangen Olofsson angriper Livets Ords humanitære arbeid (som går under navnet Operation Jabotinsky) blant jøder. Livets Ord har ingen innflytelse over hvor de jødene som kommer via OJ til Israel, bosetter seg. Dette er helt og holdent avgjort av personene selv og den politikk som Israels regjering fører. OJ’s arbeid har vært med på å hjelpe tusentalls jøder, mange av dem under sterk anti-semittisk forfølgelse, til et verdig liv i Israel. Det kan være verdt å påpeke at disse personene ble forfulgt av en eneste årsak; de er jøder. Det var mot denne bakgrunn at verdenssamfunnet i 1947 så behovet for å opprette staten Israel; så den kunne tjene som et hjem og en tilfluktsplass for jøder. Om Olofsson kritiserer jødisk immigrasjon til Israel, så underminerer han samtidig Israels legitimetet som stat og taler mot den historiske konsensus som fantes i 1947 og som rimeligvis finnes enn idag. Man må da undre om Olofsson mener humanitær bistand tilkommer alle – foruten jødene.
Hei Terry! La meg bare först si at jeg ikke forstår din kommentar om å anmelde dine inlegg. Dette er ukjent for meg. Når jeg leser dine kommentarer andre steder, er de preget av generaliseringer, fölelsesladede utrykk og forhastede konklusjoner. Jeg har derfor vanskelig for å se at det nytter å argumentere med deg - du har allerede gjort deg opp din mening og tenker ikke la argumenter og fakta påvirke deg. Men for at du ikke skal kjenne at jeg forsöker å fjerne meg fra en seriös debatt, så legger jeg inn et par observasjoner. Jeg er selvsagt totalt uenig med deg når du sier at Israel er en terroriststat. I så fall skulle de aldri sluppet inn sine egne soldater i Gaza. De kunne ordnet med den saken fra luften uten å risikere sine egne soldaters liv. Slik oppförer terrorister seg! Dessuten, hvilken terroriststat tillater landets Höyesterett å dömme sine ledere? Israel har både militäre og sivile domstoler med myndighet til å gripe inn om det begås overgrep i krigföringen. I tillegg har Israel en meget aktiv og innflytelsesrik opposisjon. Om du har noe som helst kjennskap til Israel, så vil du vite at heftige debatter om alle sensitive saker er et kjennemerke i det landet. På grunn av slike "checks and balances" er det umulig for Israel å väre, eller å bli, en terroriststat. De höye dödstallene i Operation Cast Lead skyldes nesten utelukkende Hamas' strategi med å plassere sivile personer i skuddlinjen som levende skjold. Dette er höyst tragisk. Det föles derimot unödvendig og uverdig å måtte forsvare meg mot beskyldningen at jeg synes det er "OK att behandla palestinier som icke människor." Selvsagt er det ikke slik. Disse menneskene har like stor rett på et liv i verdighet og trygghet som alle andre. For å gjöre det hele soleklart: Et palestinsk-arabisk liv er like mye verd som et jödisk liv - om det nå fantes noen tvil om dette. Din påstand om mine holdninger her er et forsök på å score billige poeng ved å demonisere motstanderen - i dette tilfellet meg. Men det som du Terry og alle andre som så sterkt kritiserer Israel må svare for er om dette også gjelder andre veien: Er et jödisk liv like mye verd som et arabisk liv? Om så er tilfelle, hvorfor stötter du en terror-enhet som Hamas, som har det utrykkelige målet å tilintetgjöre staten Israel og som forsöker å gjennomföre denne politikken med å bevisst rette sine raketter og bomber mot sivile mål?
The Israeli army killed nine persons during the raid on Marmara. The incident has been called a massacre and "Turkey's 9/11." But does a count of dead bodies decide who is right? Is it at all possible to speak about being right and wrong in this incident? This article answers in the positive.
För denna sida ansvarar Roar Sørensen
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
