Anna Wahlgren borde tacka sin modiga dotter
Jag har växt upp i en familj där alkoholen (tyvärr*) har varit det centrala. Morsan och styvfarsan försökte tidigt inpränta i mig att den som inte super är en mes och en tråkmåns. Jag sa när jag var liten (i min naivitet) att jag ska aldrig börja dricka. Men så fort jag flyttat hemifrån kände jag ett sådant behov av att leva så jag började umgås med de värsta missbrukarna. Jag kände att jag hade stöd och beskydd av dem. Dessutom var de människor som var lätta att umgås med, till skillnad från mina jämnåriga, som ständigt hånat mig för att jag varit lillgammal (dvs jag pratade som en vuxen när jag gick i grundskolan och det var inte uppskattat av mina av jantelagen färgade klasskamrater). Min styvfarsa, som i sin ungdom varit kriminell accepterade inte att jag satsade på studierna och försökte bli en normal svensson. Han tyckte att jag skulle ut och supa och umgås med värstingar, så jag fick lite sann erfarenhet av det hårda livet som han själv hade levt. Jag har länge tänkt skriva en bok om min barndom och uppväxt men har låtit bli för att jag vet att jag skulle bli hånad och löjligifierad av mina jämnåriga, som skulle tycka att jag var alltför känslig och pretentiös. Och här sitter jag idag, 35 år gammal. Mitt liv är förstört då jag missbrukat i drygt 13 år. Allt pga en styvfar som inte tyckte att jag skulle få leva ett normalt liv. De flesta föräldrar jag känner blir strålande glada om deras barn satsar på studierna och försöker komma någonvart i livet. Men inte mina. Jag tror att vi kommer att få se en ökning av föräldrar som tycker att deras barn ska leva kriminellt och ansvarslöst, eftersom det idag bl.a. är populärt att skryta om att man har kontakter i MC-gäng eller andra kriminella grupperingar. Det bådar inte gott för framtiden. Kom ihåg att det är de som arbetar och gör rätt för sig som bär upp samhället. Inte kriminella Mc-drägg som gör allt för att motarbeta samhällets ordning.
