Per-Åke Svensson har kommenterat på:
Man bör göra en tydlig skillnad på ekonomisk tillväxt och ökande förbrukning av naturresurser. Även om de hittills har följts åt, är det ingen naturlag att de behöver göra det.
Ständig "ekonomisk tillväxt" är möjlig och kommer att ske. Varför? Helt enkelt därför att ”längden på måttstocken” som man mäter ekonomisk tillväxt med varierar över tiden.
Problemet är det underliggande vädebegreppet.
För det första är termen ”värde” en homonym som står för flera olika begrepp.
I en ekonomidiskussion är det värde så som det förekommer i termen "bytesvärde" som är relevant.
Det kan bara definieras i relation till två parter i en viss situation och beskriver en jämvikt: om två parter med var och sina förutsättningar bedömer att två ”saker” som de innehar (eller tjänster som de kan utföra) har samma värde som den andres. Då kan ett byte ske. (Och det här gäller även till vardags när man bestämmer sig för att köpa eller inte köpa en liter mjölk i livsmedelsbutiken.) Värdet bestäms alltså av jämvikten.
"Den absoluta nivån" på värdet är situationsberoende. (En liter vatten är knappast värt någonting när man befinner sig ute i regn, men kan kanske bytas mot en bil om man är dödstörstig ute i en öken.)
Genom att olika naturresurser används kan knapphet uppstå, ersättningar av olika slag komma i bruk, osv.
Vidare förändras människors behov och preferenser. Här kan naturligtvis också mera subtila värderingsgrunder än praktisk nytta förekomma. (Guld kan användas som kontaktmaterial i elektronik, men också användas i smycken för att uttrycka status.) Situationen förändras hela tiden och därmed också bytesvärdet.
”Värde” kräver att någon värderar. Värde är en abstrakt storhet som inte existerar utan människor. Finns inga människor finns inget värde. Detta till skillnad från fysikaliska storheter som längd, elektrisk spänning, osv , som existerar ändå (även om det inte finns någon som bryr sig om att mäta dem).
För mätning av "nivån" på värde finns, på grund av situationsberoendet, ingen fast definierad enhet av samma dignitet som för fysikaliska enheter som meter, volt, osv. Det är alltså inget som hindrar att "värdet" ökar i samband med situationsförändringar. Vad som finns i dag är "surrogatenheter" för värde i form av olika valutor, ursprungligen definierade baserat på metallbytesvärden osv., men idag vanligen baserade på förtroendet för den utgivande ekonomin. Att valutors bytesvärde visavi varandra fluktuerar vet vi, men vad som beskrivits ovan är att till detta kommer också det underliggande bytesvärdets variation. (Den variationen handlar inte om inflation i gängse mening.) Inget hindrar därför att värdet uttrycks med allt större tal. Ekonomin kan därför växa ständigt.
När det gäller förbrukning av naturresurser i form av material så är ju mängden på jorden i princip konstant (om vi bortser från rymdsonder som skickas iväg från jorden), så där finns i princip naturligt begränsade mängder. Men ett material tar inte ”slut”. Däremot kan ett material bli alltmer energikrävande att utvinna. Hur mycket som är rimligt att utvinna, och att recirkulera, beror på kostnaden för energi för att utföra aktuella processer i relation till kostnaden för andra nyttigheter. Praktiskt sett når man gränsen för vad som är energimässigt rimligt att utvinna långt innan ett material är fysiskt ”slut. Vanligen har vi människor långt dessförinnan hittat alternativ och nya processer.
När det slutligen gäller finansiell tillväxt och villkoren för den föreslår jag googling på ”fractional banking system”, så får man lära sig hur pengar skapas. Några citat: “Who controls the money, controls the world.” / Henry Kissinger. “If people understood the banking system, they would revolt” / Henry Ford.