Fel att gå in militärt i Syrien
Hej Henrik! Tack själv för dina frågor! Jag håller med dig om att även upproret i Libyen var en rent inomstatlig angelägenhet. Därför var det, enligt min uppfattning, principiellt fel av säkerhetsrådet att besluta om att intervenera i Libyen. I min artikel ville jag dock lyfta fram att säkerhetsrådet i fallet Libyen inte ”hängde upp” resolutionen på inomstatliga förhållanden, utan på en omständighet som var knuten till utomstatliga förhållanden; nämligen spridningen av vapen till andra länder. Även om det framstår som ganska klart att detta var ett svepskäl (interventionen ledde istället till att spridningen av vapen ökande; läs t.ex. om tuaregernas uppror i norra Mali), så är det intressant att notera att Säkerhetsrådets officiella uppfattning synes vara den att man inte skall agera under kapitel VII när det är fråga om rent inomstatliga förhållanden i en någorlunda stark statsbildning. Att man sedan ändå (inofficiellt) gjorde det är djupt olyckligt. Den springande punkten är dock att Säkerhetsrådets praxis inte synes ha ändrats. Det finns inget förbud mot diktarurer eller andra odemokratiska styrelsesätt och det är bara att erkänna att många av världens länder inte kan betraktas som demokratiska rättsstater. På samma sätt kan man erkänna att det finns en miljard människor i världen som är undernärda. Vi bör arbeta för att sådana förhållanden ändras. Arbetet måste dock ske under folkrättens och det sunda förnuftets paraply; lika lite som man bör (och folkrättsligt kan) militärt ingripa i ett land som inte kan ge mat till sin egen befolkning, bör man inripa militärt i odemokratiska länder för att ändra deras styrelseskick. Erfarenheten av de senaste årens militära interventioner visar för övrigt att de flesta lett till mer lidande för civilbefolkningen jämfört med om någon intervention inte skett. Om Kina hade dödat ca 110 000 civila personer på Himmelska Fridens Torg hade det blivit ett ramaskri. Att ett demokratiskt land i strid med folkrätten invaderar ett annat land och i den inbördeskrigsliknande situation som uppstår orsakar ca 110 000 civila personers död, omnämns idag knappt med någon indignation. Ett regionalt storkrig- som ändå inte är en osannolik konsekvens av en intervention- skulle kunna orsaka miljoner civila dödsoffer och/eller orsaka omfattande mänskligt lidande. Om man anser att ett sådant pris är värt att betala för att försöka åstadkomma en regimändring i ett land, torde man ha mycket gemensamt med de allra grymmaste despoterna som världen skådat.
