Olivia Hall

Prenumerera Olivia Halls kommentarer

Olivia Hall har kommenterat på:

Därför har skilsmässor ingen politisk betydelse i Sverige

Jag misstänker på förhand att den här kommentaren kommer att refuseras av Newsmillredaktionen. Därför slår jag på storsläggan från första meningen. Nog är de mediesmarta moderaterna. De har en uppsättning PR och lobbyister som varit verksamma från den allra första borgerliga valsegern. De vet vilka snaskpresstrådar de ska dra i. En romantisk och sååå empatisk människa som du har fått något annat att tänka på nu. Stackars Fredrik och stackars Filippa! Rykten florerar och folk spekulerar. Vilken press och vilka konflikter som slitit sönder ett äktenskap. Att dessa två människor har ett politiskt ansvar och kvitterar ut en ansenlig summa skattepengar som faktiskt skulle ha upprätthållit en vårdcentral eller ett äldreboende i kommunal regi; de frestas människor att bortse från. Jaha kan vi alla tänka dessa förebilder som - dessvärre - en majoritet av svenskarna har röstat på; de är minsann som så många andra i sina närmaste relationer. De allra flesta människor - kan känna igen sig i den problematiken. Att förleda uppmärksamhet - till något mycket privat, bort från det som är angeläget och viktigt för en stor majoritet - detta förvrängda privatiseringsperspektiv har en uppsättning journalister föresatt sig att fördumma oss alla med. Filippa har skyddats (av sällsynt naiva journalister) från sitt politiska ansvar för en sjukvårdspolitik som slagit sönder varje grundsten i allt vad som förr kallades sjukvård. Fredrik har först nu hamnat i lite blåsväder (återigen beroende av sällsynt okritiska journalister) Nu försöker de rädda sitt politiska liv genom att journalister kan fokusera på deras skilsmässa. Nu ska vi alla snaska i deras privatliv istället för att diskutera deras politik. Sådan här journalistik har fungerat genom historien; att förleda och förvilla. Vågar någon hoppas på en förändring och ett mer kritiskt sinnelag hos mediekonsumenter? Medieproducenterna har jag gett upp hoppet om.

Olivia Hall har kommenterat på:

Medierna mobbade ut Juholt

Försöker du återupprätta förtroendet för den journalistiska yrkeskåren som kollektiv? Säga att det finns lite lite empati om än inte intellekt eller tankeförmåga hos denna samling medieapor? Vi som är värnlösa inför maktens språkrör och bandhundar gör inga åtskillnader. Vi är förlorare - som vi alltid varit? Språkmarodörer, statisktikmissbrukare och titelsjuka makthavare har i alla tider förtryckt och härskat över "hederligt folk". Idag visade den svenska offentligheten sitt rätta riktigt fula ansikte. Om du nu som en Petrus eller Paulus sniffar dig till att medielandskapet kanske bryts sönder och folk faktiskt genomskådar skitskribenterna och hyenorna på Sveavägen - ta ställning helt och fullt då?! Skriv och tala om hur det ser ut i detalj? Välj sida!

Olivia Hall har kommenterat på:

Det sista ord en människa med makt ska säga är förlåt

Det var inte bara en ledare som slaktades av sina egna kamrater idag. Det var en ideologi och goda ideal. En riktigt bra ideologi. Gladiatorjournalistiken har firat triumfer. Vem ska våga förakta journalisterna så att det verkligen hörs?

Olivia Hall har kommenterat på:

Håkan Juholt föll på eget grepp

En sak bör du Vidar Andersson försöka förstå. Vi som gillar Juholt och har röstat på socialdemokratin pga den ideologi och de politiska ideal som från början utgjorde själva fundamentet för en framgångsrik välfärdsstat, vi kommer inte att låta oss luras av högersossar som dig. (med en väl förberedd Newsmillartikel). Inte någon retorik i världen kan ursäkta att sossar som Österberg, Nuder, Ylva johansson, du själv inte reste er upp och försvarade Juholt. Ett parti som en gång förespråkade ideal som jämlikhet, solidaritet, rättvisa osv. har lämnat dessa på historien skräphög och låter utan betänkligheter Juholt löpa gatlopp i medierna. Om du i din opinionsblidande funktion tror att dagens sosseslakt kommer att förbättra dåliga Sifosiffror då förtjänar nog hela partiet att helt försvinna. De flesta kan gå till vänsterpartiet, några till borgerligheten och tyvärr försvinner en inte obetydlig del av sossehästväljarna till SD. Kanske du och Stockholmssossarna tillsammans med ett antal bedagade utkonkurrerade s-pampar i kommun och landsting kan undra vart vi tog vägen era väljare och sympatisörer. Kanske ni inte ens 'är så många att Aftonslaskblaskan och Excessen Svt och Sveriges Radio kommer att jaga er för att höra vilket sktisnack ni pratar om varandra. Ajö och Godnatt till socialdemokratin.

Olivia Hall har kommenterat på:

Det finns ingen kulturvänsterelit

"Bengt Ohlsson gör en kulturgärning som heter duga när han sprättar upp detta slentriantänkande." Han gör en annan väsentlig sak också. Han illustrerar hur utsvultna mediekonsumenter måste vara på ideologiska debatter. Så till den grad att både medieproducenter och mediekonsumenter lämnat alla krav på logik och saklighet. Det är som en emotionell fördämning släpps loss. Ingen annan än Bengt Ohlsson eller annan kändisförfattare skulle väl publiceras med ett sådant svammel på en ärevördig - men kanske lite desperat - kultursida som DN. Att människor är trötta på slentriankotterier och vänster - höger boxningar har väl för fan ingenting med Slussen och Stockholms framtida offentliga rum att göra?! Bengan och hans nyblivna "höger"-kulturdebattörer anammar helt okritiskt ett förslag till vandalisering av en nedgången kulturmiljö. Fullständigt glömska av hur Hjalmar Mehrs sossevänster förstörde Klarakvarteren för inte så många decennier sedan är man stolta över att vara - inte så mycket nyfrälsta högerkulturarbetare - men mest av allt ANTI-VÄNSTER. Själva sakfrågan försvinner; vill säga i vilken grad är det nödvändigt att rasera för att renovera Slussen. Man bara hatar kulturvänstern för att den finns och dominerar det offentliga samtalet. Stackars Slussen ska förstöras enbart för att en "vänster"opinion vill bevara grundstrukturen. Det är inga klartänkta och modiga nya högerintellektuella som trumpetar denna gång. Kulturvänstern å sin sida visar sig vara ordentligt kulturkonservativa den här gången. De vill rusta varsamt och inte förstöra en kulturmiljö och helt genial trafiklösning. Lite mer genomtänkt och långsiktigt onekligen. Nämen fullt så här ytliga kan väl varken högern eller vänstern ha blivit trots idoga försök från både makthavande politiker och medier? Det måste ligga en symbolisk hund begraven någonstans där i stadsplanerarnas Slussenkartor? Vill man utplåna en historisk epok med ideologiska konnotationer? Välfärsstaten, folkhemmet och svensk social ingenjörskonst när den var som bäst. Allt det som höger-Alliansen i förljuget retoriskt avseende lagt beslag på ska ändå i sin förkroppsligade Slussenform definitivt köras över? På samma maktfullkomliga sätt som Klarakvarteren förstördes? Kan det finnas dessa outtalade associationer bakom det faktum att kulturarbetare från vänster och höger skriker som fan om vem som har tolkningsföreträde utan att någonsin riktigt kunna förklara vad det egentligen handlar om?

Olivia Hall har kommenterat på:

Borgerliga medier sänker Juholts popularitet

Äntligen en vettig kommentar till den mest osmakliga journalistik som skådats på mycket länge. Håkan Juholt har varit partiledare ca ett år. Socialdemokratin har förlorat två val sedan 8 år tillbaka. Socialdemokrater i kommuner, landsting och riksdag har förlorat makt och inflytande. Det är rätt många sossar som bär ansvaret för identitetskrisen som onekligen råder i arbetarrörelsen. Inte minst gamla sosseministrar som var ansvariga vid dessa förlustval. Dessa "förlorare" intervjuas som om de vore experter eller orakel beträffande en nyvald partiledare. Det är skrämmande och vämjeligt att läsa och höra journalister kommentera opinionsundersökningar månad efter månad. Vem kan värja sig mot den makt som medierna har? Om man helt enhälligt beskriver Juholt som fifflare, osäker och ifrågasatt av sina egna samtidigt som samma medier beskriver Reinfelt som förtroendeingivande och Anders Borg som en supersmart finansminister vore det faktiskt helt otroligt om inte dessa tolkningar avspeglas i opinionsundersökningar. Folk som tillfrågas vilka politiker de har mest förtroende för har ingen annan information än den som ekat i pressen, i public service nyheter och även upprörda kommentarer på nätet. Hur långt förmår människor egentligen tänka om man försöker förneka den mediala makten över vad vi vet, tycker och känner? Journalister talar ofta om sig själva i tredje person; om mediedrev och mediedramaturgi. Om det funnits en journalistik värd namnet; vill säga med ambitionen att skildra verkligheten på ett sakligt sätt, kanske det offentliga samtalet kunde handla om väsentliga frågor, vill säga politik och hur samhället bör organiseras. Attt granska makthavare borde vara journalistikens huvudsakliga uppdrag. Det skulle innebära debatter och granskning av den verklighet människor lever i. Vad blir resultatet av politiska beslut? Av samtliga makthavare. Det skulle vara fullt möjligt för journalister att beskriva konsekvenserna av både skattesänkningar och skattehöjningar, privatiseringar, arbetslinjen och systemskiften. Vad händer i praktiken, på skolor, i sjukvården och andra sammanhang som är livsviktiga för befolkningen. Istället för sådana samtal bjuder journalistkåren oss mediekonsumenter på opinonssiffor, vem av politikerna som är mest populär, har störst förtroende och minst karisma. Aldrig ett ord om vad dessa representanter egentilgen åstadkommer. För 10 - 20 år sedan florerade ord som politikerförakt och tolkningsföreträde i den offentliga debatten. Politikens status undergrävdes till förmån för ekonomism och marknadsfundamentalism. Bara så där av sig själv eller? Det ligger förstås i sakens natur att föraktet för journalister inte får något större fokus i mediedramaturgin. Det är förstås lättare att utnämna och mobba förlorare som Juholt och lovsjunga hjältemodiga smartskallar som Anders Borg. Det allra värsta med journalismen är att de verksamma företrädarna för kåren verka tro att läsare, tittare och lyssnare är lika infantila som de själva är eller egentligen ännu dummare. Det är förstås ingen organiserad konspiration men resultatet blir ändå ett kraftfullt försök att göra oss alla till okritiska dumskallar. Då spelar det ingen som helst roll om någon undersökning visar att journalistkåren är "vänstervriden" och en majoritet av dem röstar på miljöpartiet.

Olivia Hall har kommenterat på:

Jag är tacksam för utanförskapet

Skönt att någon äntligen skriver något vettigt i denna debatt. Tack för det Helena. Kommentarerna på din artikel säger något väldigt väsentligt om vad som har skett med den intellektuella nivån i det offentliga samtalet. "Martin B" och "Marion" torgför dessvärre en människosyn som tillåtits breda ut sig bland alltför många människor. Den borgerliga regeringen som ideologiskt tidigare alltid haft individens frihet och ansvar som högsta ledstjärna har med hjälp av allt för okritiska journalister lyckats skapa ett samhällsklimat som är väldigt långt från individualisering. Det påminner närmast om ett mycket primitivt kollektivt djungeltänkande. Vad man egentligen menar är att "den som ej arbetar inte heller ska äta". Och i förlängningen menar man möjligen att sjuka, icke arbetande människor inte heller ska leva överhuvudtaget? Detta sägs inte rent ut men vad är egentligen andemeningen med den sk. Arbetslinjen? I nazisternas koncentrationsläger och kommunisternas gulag rådde också en påtaglig Arbetslinje. Ideologin byggde på ett vi och dom-tänkande som osäkra och lättpåverkade människor lätt anammar. Nu menar jag enbart att det är de psykologiska mekanismerna bakom arbetslinjen som liknar fascism. Det finns inga nackskott och gaskammare i dagens Sverige. (Hetsa inte upp er för denna formulering!) Det saknas en offentlig och ärlig debatt om vad arbete egentligen är? Framförallt om vad människovärde kan tänkas vara. Kan det vara så att de allra flesta arbetslösa och sjuka människor som inte går till en arbetsplats idag har många olika bevekelsegrunder. Den främsta orsaken är att det inte finns tillräckligt många jobb. De som har diffusa diagnoser som lätt ifrågasätts av den "arbetande klassen" utsätts idag för en otrygghet och ett tvivel på sitt existensberättigande som bara det kan leda till depression och arbetsskygghet. Alla som som ligger hemma i sin garderob och undrar över sitt eget människovärde borde börja ifrågasätta de präktiga och lyckligt lottade arbetande medmänniskorna. Vad gör denna rigida och omänskliga Arbetslinje med dem som arbetar och anser sig bättre och nyttigare än de som lider av sjukdom eller arbetslöshet? Vart har tankeförmågan och den enkla mänskliga emotionella mekanismen empati och gemenskap tagit vägen? Det går att utföra ett värdefullt arbete i sitt eget hem. Det finns böcker att läsa, tankar att tänka och hur många andra mänskliga aktiviteter som helst som inte alls fordrar en arbetsplats för att tillföra individen sitt orubbliga människovärde. De sjuka och icke arbetande människorna som hånas och misstänkliggörs av politiker (även vänsterns) utgör ju egentligen det verkliga värdet ur väldigt många aspekter. Ifall inte den fantastiska mänskliga förmågan fantasi fullständigt utrotats av skräck och intolerans skulle jag vilja föreslå både de som arbetar och de som inte gör det att blunda och drömma om den där perfekta världen. Om nu alla sjuka och arbetslösa "parasiter" upphörde att vara sjuka och arbetslösa, om någon politik kunde skapa detta idealtillstånd...då infinner sig frågan - Vad skulle vårdpersonal, arbetsförmedlare försäkringskassepersonal och inte minst riksdagens skatteparasitära bidragsskrå försörja sig på? Hur mycket skattepengar per månad tjänar de på att "blanda sig i" andra individers liv? Det här var bara ett tankeexperiment - bortom höger och vänster.. Själv har jag både arbetat och varit arbetslös, sjuk och frisk. Fantasi, empati och intellektuell kapacitet är kvaliteter som jag tvingades sätta åt sidan när jag arbetade. Det var det verkliga UTANFÖRSKAPET. Bara som ett tankeexperiment!

Olivia Hall har kommenterat på:

Skev mediebild av psykiatrin

Här Ludvig kan du få ett exempel på den människosyn jag läser in i artikeln - trots att den givetvis inte är klart uttalad, den kräver att man läser mellan raderna, ställer frågor till själva texten, av typ; vad menar egentligen författaren med dessa rader: ". När en missnöjd patient som nekats bostad på psykakuten väljer att ta ut sin ilska över en förbipasserande och slå en planka i huvudet på honom, är det förövaren som ska klandras, kritiseras och dömas. Inte någon annan." Jag känner personligen till mer än ett fall av självmord som inträffat efter att den olycklige nekats "bostad på psykakuten" därför att ansvariga psykvårdare haft samma inställning som Eberhard, nämligen att det ytterst är individens eget ansvar om den är olycklig. Inte alla vänder sin förtvivlan och desperation i utagerande aggressiva handlingar riktade mot andra människor. Somliga vänder alla våldsimpulser mot sig själva. De tror helt enkelt på de signaler som omvärlden signalerar. Nämligen - Sköt dig själv och vänta ingen förståelse eller empati. Den människosynen är en trend i samhället för övrigt. I psykiatrin blir den förstås mest tydlig och synlig. I lagstiftningen finns en paragraf om att tvångsvård ska tillämpas då en individ utgör en fara för sig själv eller andra individer. Sådana tillstånd kan drabba precis vilken människa som helst om livsomständigheterna är tillräckligt ogynnsamma. De kan vara tillfälliga och övergående och framför allt påverkbara om bara viljan finns. Nej ,jag vet att vissa självmord är oundvikliga. Ibland har en människa verkligen bestämt sig och ingen psykolog som verkligen försökt att resonera igenom saken med den personen skall givetvis klandras. Det är förstås ingen lätt sak att avgöra men så överdrivet mycket fantasi och empati behövs faktiskt inte för att inse att en "signal" från omvärlden att det inte är okej, att du faktiskt har ett människovärde och att ingen människas upplevelser är fullständigt statiska, ett sådant förhållningssätt i vissa fall kan vara fruktbart. Det handlar om hur man i grunden ser på människan och människans värde. I ett samhälle som dagens, där en majoritet av befolkningen röstar på Alliansen och anser att livets mening är att betala så lite skatt som möjligt där är ett inte ett människoliv så mycket värt. Särskilt inte en psykiskt sjuk människas. Varför ska arbetande "stabila" människor betala "bostad" och vård för olyckliga människor? (Ja nu talar jag i så kallad undertext.) Det är väl vars och ens eget jävla ansvar. Jag pratar om ideologi och politik och ytterst om den rådande människosynen. Ifall andra värden än ekonomiska gällde - annat än som meningslös retorik - skulle faktiskt psykvården kunna ställas till svars när man inte inser att en desperat människa som hotar med både självmord och att slå andra människor med en planka faktiskt behöver och måste omhändertas, kanske låsas in för andras säkerhet. ifall man nu tycker att den enskilde individen i sig själv helt saknar värde. Det handlar helt enkelt om hur vi värderar människoliv. Även hos dem vi inte gillar och förstår.

Olivia Hall har kommenterat på:

Skev mediebild av psykiatrin

Du missförstod mig fullkomligt. Det är alltså Eberhards inställning jag beskriver utifrån hans eget resonemang. Vad kan han annars mena när han väljer dessa exempel på tillstånd som han anser inte är "psykiatrins" bord?! Han måste rimligtvis anse att människor ska klara av sådana svårigheter utan att belasta den psykiatriska vården eller vänta sig något stöd eller hjälp därifrån.. Enligt min mening är den inställningen inte lämplig hos de människor som jobbar i den psykiatriska vården. Jag vet att dessa attityder kan utlösa värre symptom (tom. onödiga självmord) och att det är fullt möjligt att en sympatisk och förstående attityd tvärtom kan lindra svåra symptom och även förhindra självmord. Alltså är det en mänskligt moralisk skandal att så många med David Eberhards okänslighet jobbar inom den psykiatriska vården.

Olivia Hall har kommenterat på:

Skev mediebild av psykiatrin

Det är en skrämmande människosyn Eberhard visar prov på. Den visar han alldeles på egen hand. Han behöver inte skylla på medier för ingen annan än han själv lyckas formulera denna totalt inhumana och faktiskt rent omänskliga oförståelse för det mänskliga psyket. Det handlar sannerligen inte om att klema med människor för att man inser eller anser att människor kan tappa kontrollen över både känslor och handlingar i pressade situationer. Om "flickvännen gjort slut" eller mannen avlidit och en människa i samband med detta drabbas av depression eller självmordstankar så är det upp till dem att ta livet av sig om de så önskar! Något ansvar hos psykiatrin att (åtminstone försöka) förhindra även dessa självmord finns inte enligt Eberhard. Jag har svårt tro att jag läser rätt. Det kan förstås vara ett försäljningstrick, att provocera folk till att köpa hans bok genom att locka fram de allra sämsta, iskalla och fullständigt inhumana både hos sig själv och sina läsare. Om han verkligen menar det han påstår är det en stor skandal att mannen varit i närheten av psykiatrisk vård. Är han kanske fortfarande? Visst kan man förstå om folk blir cyniska och intellektuellt, moraliskt och emotionellt avtrubbade av ett tufft jobb. Men att torgföra den egna dårskapen under en slags yrkesauktoritet är ganska osmakligt. David Eberhard borde läsa någon grundkurs i filosofi, religion, litteratur eller något annat som kunde stimulera hans förmåga till empati.