Nils Petterssons kommentarer Hej! jag tycker det är bra att det inleds en diskussion kring arbetsliv och föräldraskap. För så småningom måste det nog komma till en lösning där människor känner sig tillfreds med kombinationen - och framför allt så att barnen känner att de har föräldrar som har tid med dem. Tack för att du startar den här debatten. #3 Verkligen bra synpunkter, Max. Gillaknappen från mig.
Tack alla för kommentarer och en livlig debatt! Jag avslutar debatten för egen del med en fundering: det verkar som om det är synd om papporna som "tvingas" ta ut två månaders föräldraledighet med betalning eller eventuellt avstå. Det är ju ändå rätt flexibelt, dagarna kan tas ut i halvdagar och till och med kvartsdagar. Dagarna kan förläggas när man vill i börja eller i slutet av föräldraledigheten eller om man så vill utspridda. Det finns alltså alla möjligheter att sprida dagarna som man vill. Och kom ihåg att det är 60 dagar vi talar om. Jag ser inte det som ett tvång eller ett fängelse, jag ser det som en riktigt bra förmån som i första hand gynnar barnet i andra hand föräldrarna och i tredje hand jämställdheten både i hemmet och på arbetsmarknaden. Jag tycker gott att man kunde öronmärka fler dagar åt pappan. MVH/Nils
#12 Tack Max, det var ett bra perspektiv på frågan, tycker jag. Verkligen. Tål att tänka på. Hoppas att andra läser din kommentar noga. MVH/Nils
Hej! Tack för alla kommentarer, särskilt glad blir jag förstås för kommentar #4, #6, #7, förstås. Jag tänker att jag lite kort ska bemöta några av idéerna som jag ser i kommentarerna. Det ena är att man "offrar barnen på jämställdhetens altare", vilket i och för sig var en bra bild, men den är som jag ser det felaktig. Men låt gå för den. Själv ser jag det precis tvärtom, enligt allt tjat om all som familjerna förlorar på att inte få välja själva kan jag inte se det på annat sätt att vi offrar barnens rätt till två föräldrar på Mammons altare. När pappa åker till fjällen och bryter benet och är sjukskriven i åtta veckor är det inte så farligt med ekonomin. Då är man minsann tacksam för att få ersättning för utebliven lön. Men ska man vara hemma med sina barn i två månader, då jävlar gnälls det! Få kommentatorer pratar om värdet av att vara hemma med sina barn under deras första tid i livet och dessutom få ersättning för det. Få kommentatorer nämner att valet att avstå föräldradagar enbart gäller männen även om det teoretiskt också innefattar kvinnan. Att den största frihetliga idén måste få vara att välja sin egen föräldraledighet har jag ingen som helst förståelse för. Inte för att jag har behov av att staten ska bestämma över sina medborgare utan därför att en vida större frihet för mig än att bli "tvingad" till två månader med mitt barn är det som dessa månader ger mitt barn och mig och vår relation. Där kan man snacka om frihet, att lära känna sitt barn, att få vara med från start och ge barnet möjlighet att skapa relation också till mig som pappa. Det är stort, mycket större än idén om föräldraledigheten som ett fängelse. Så vet ni, jag tycker ert gnäll om fängelse, ofrihet, tvång och valfrihet är rena rappakaljan. Vi talar om två månader som är vikta till vardera föräldern och om man som pappa och familj ser det som ett tvång så är man illa ute. För ett barn får man för livet och de två månaderna är ingenting mot hur man kommer vara bunden till sitt barn längre fram. Så ett tips är att om ni vill välja själva och inte sitta i det fängelse som det verkar vara att ta hand om sitt barn så kan ni bara avstå föräldraförsäkringen och välja hur nu vill. Den friheten har ni i alla fall.
Hej alla som kommenterat! Debatten här har varit intensiv. Jag kommer nu inte svara på fler kommentarer eftersom jag inte riktigt har tid med det. Men det är några saker jag skulle vilja förtydliga: Några tycks verkligen tro att jag tycker mig har rätt att lägga mig i andras liv. Det är inte överensstämmande med verkligheten. Jag diskuterar föräldraförsäkringen därför att jag ser ett värde såväl i försäkringen i sig och i att båda föräldrarna har möjlighet att vara hemma med sina barn under en tid. I den här artikeln bemötte jag en annan artikel som återfinns i DN. Man kan och får ha olika åsikter om föräldraförsäkringens värde och dess inverkan på jämställdheten totalt. Jag tror att den kan ha en god inverkan. Jag respekterar de som inte tror det. Jag har försökt att svara alla kommentatorer på ett ödmjukt och sakligt sätt, jag har varit ute efter diskussion eftersom jag inser att en öppen diskusson ger kunskap, nya perspektiv och bidrar till det demokratiska samhället. Jag känner väl till de ekonomiska faktorernas inverkan på familjernas val kring föräldraförsäkringen. Det är ett reellt problem, men jag tror att man också måste diskutera föräldraförsäkringen som ett värde och inte bara en belastning. Den biologism som uttrycker männens sämre kapacitet kring barnens omvårdnad tror jag helt enkelt inte på. Jag företräder ingen politisk riktning. Sist: jag menar att föräldraförsäkringen inte främst är ett instrument för att öka jämställdheten utan en förmån som i första hand ska ge barnen ett bättre utgångsläge där två föräldrar har tagit ungefär lika stort ansvar för barnet redan från början. I den här artikeln hade jag dock ett annat fokus. Jag tackar för mig men återkommer säkert med flera artiklar i ämnet. MVH/Nils Pettersson
#34 Tack för kommentar, Tomas! Du har många poänger i det du skriver. Jag håller verkligen med om att det finns mycket att göra när det gäller samhällsattityden. Och visst är det så att föräldraförsäkringen skapar samma förutsättningar för båda föräldrarna som det ser ut idag. Min poäng är inte heller att en kvotering är den ultimata lösningen. Jag diskuterar den som en möjlig lösning, Tyvärr hinner jag inte svara längre på ditt fina inlägg just nu... Men jag kanske återkommer senare. Ha det/Nils
#32 Det där du skrev om gnäll och glagomål köper jag inte. Är det nåt jag har försökt att göra så är det att bemöta på ett trevligt och sakligt sätt. Så gjorde också #30 Jens Rosback. Vi har olika åsikter och så måste det naturligtvis få vara. Diskussionen kring olika politiska frågor är viktig. Jag försöker se det från ett annat perspektiv än du. Men att det förekommit gnäll och klagomål på att jag inte är förstådd är en rätt betydande överdrift som faktiskt inte går att ta på allvar. Och vad som har varit trevligt eller inte trevligt i den här debatten tänker jag inte ens diskutera. Men jag skulle tro att du har bra koll på din egen trevlighetsstatus och förmåga att lyssna på vad andra har att säga. Det var typ det sista jag har att säga till dig. MVH/Nils
#30 Tack för de orden Jens. Väl formulerat. Med dina ståndpunkter sammanfattar du väl vad jag också tänker. Tack också för att du ser hur jag försöker svara på ett resonerande sätt. Och med tanke på tonläget i den här debatten gillar jag din sista mening: "Det finns alltså ingen anledning att ta fram brösttonerna om att "friheten" är hotad. MVH/Nils
#26 Hej Sören och tack för kommentar! Jag diskuterar gärna de ekonomiska faktorerna. Och jag har dessutom full förståelse för att det påverkar valen kring föräldraförsäkringen i många fall. Det är en verklighet som finns, det har jag fått många vittnesmål om genom åren. Och jag är säker på att ekonomiska faktorer spelar roll för uttaget. Men frågan är om det är det är det viktigaste skälet. Jag tror att andra saker som möjlighet till bättre befattningar, högre lön om jag avstår etc är sådant som påverkar mer. För sanningen är trots allt den att valet att avstå föräldradagar i teorin finns för båda föräldrarna men i praktiken bara för männen. Jag ser det inte som ett problem att det är högutbildade män och lågutbildade kvinnor som tar ut flest föräldradagar. Däremot ser jag det som en vink om att det finns många andra faktorer som spelar in när man i familjerna avgör vem som ska vara hemma. Det finns en möjlighet (och observera att jag inte säger att det är så) att de högutbildade männen har flexiblare och friare jobb med högre betalning och större möjlighet att anpassa sin situation medan lågutbildade kvinnor kanske har svårare att ta sig ut på arbetsmarknaden eller har jobb som är tunga, monotona etc och då upplever det som bättre att vara hemma. Men du har rätt i att ekonomin är ett grundläggande skäl till valen kring föräldraförsäkringen. En annan grundläggande orsak är att den man som anger att han inte kan vara föräldraledig för att hans jobb är så viktigt och för att han tjänar så bra och att ingen kan ta över hans arbetsuppgifter prioriterar på ett sätt som få kvinnor har möjlighet till. Jag är, för att säga som jag ser det, förvånad över att så många män talar om förlorade pengar, befattningar och karriärmöjligheter men aldrig om förlorade relationer.
#24 Hej Christina och tack för kommentar! Först vill jag klargöra att jag inte alls är professor och jag jobbar på något som heter Södertörns Lärcentra där vi bland annat jobbar med pappa- och föräldragrupper, utbildningar för vårdpersonal och utbildningar med jämställdhetsfokus. Jag tror inte heller att män och kvinnor är lika och jag kommer aldrig att påstå det. Jag tycker att villkoren för människor ska vara lika oavsett kön, etnisk bakgrund, ålder och situation. Jag har svårt att tro på tanken att män inte vill prioritera relationer. Som man bland män är det inte min erfarenhet - tvärt om tror jag snarare att det i så fall är omgivningen (det som en del också kallar genusstrukturer) som pressar på för att mannen ska prioritera exempelvis högre befattningar, mer jobb istället för sina barn. Jag tror varje pappa vill ha en bra relation med sina barn. Men framför allt tror jag att barnen vill ha en bra relation med båda sina föräldrar alldeles bortsett från vilken genetisk uppsättning vi har. När det gäller hushållsarbetet inkluderar jag allt från däckbyten, hus/lägenhetsunderhåll och hylluppsättningar till tvätt, disk, städning och inte att förglömma barnets omvårdnad. Jag inkluderar också prioriteringar som gäller att gå ner i arbetstid under förskoletiden, vara hemma med sjuka barn, gå på föräldramöten. Det handlar inte om att "dammsuga halva mattan var" utan om hur man fördelar huvudansvaret så att båda parter får lika mycket relation med barnen och ungefär lika stor del av det andra som också måste utföras. Vill du ha en bra statistik på hur det ligger till kan du läsa Familjelivs stora undersökning "Sverigemamman 2012". Länk här: http://www.familjeliv.se/files/sverigemamman2011.pdf Till slut måste frågan bli varför det är viktigt med jämställdhet? Ja, för mig finns det flera svar men det är framför allt två saker som är viktiga: En ökad jämställdhet innebär att inte bara min partner utan också mina döttrar och söner får en bättre utgångspunkt för sina liv. När min snart nittonåriga dotter ska söka en tjänst så ska hon inte bedömas och lönesättas sämre bara därför att hon är kvinna och eventuellt ska bilda familj. Å andra sidan ska inte mina söner när det är dags för dom att gå ut arbetslivet förutsättas välja karriär, lön och befattningar före sin familj. Jag vill att detta ska kunna kombineras på ett rimligt sätt. Vad som är rimligt är naturligtvis en diskussionsfråga. I hemmet handlar det egentligen också om samma sak, varför förutsätts det att en har omsorgsgenen och den andra avloppsbytargenen eller karriärgenen? Jag har träffat ca 1500 nyblivna pappor genom åren då jag jobbat med pappagrupper och många ger uttryck för ”smärta” kring bristande relation med sina små barn därför att de känner krav på att välja jobb och karriär före familjen. De ser sig som försörjare och men längtar också efter att skapa relation med sina barn. Dessutom är småbarnsåren viktiga för hur det blir senare. Om pappan också är med från början ökar chanserna att relationen blir bra också senare, under uppväxten eller efter en eventuell separation. Jag talar alltså om en balans. Jag talar om att skapa möjligheter och jag talar om barnens rätt till två föräldrar. Jag talar om att alla människor har behov av att vårda sina nära relationer. Men det vore för hemskt om kvinnor och män var lika.
För denna sida ansvarar Nils Pettersson
Jag är verksamhetsutvecklare på Södertörns Lärcentra där vi jobbar jämställdhet i Sverige och i världen. Vi levererar utbildningar, föreläsningar och gruppverksamhet med jämställdhetsfokus.
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
