Separerade pappor måste få större rätt till barnen
Du ger en mycket gripande skildring av en situation som delas av alltför många. Du och din dotter är (av beskrivningen att döma) offer för den epidemi som kallas föräldraalienation (Parental Alienation, PA). Det är en form av emotionell misshandel som - såvitt framgår av uppgifterna – i ditt fall utövas genom en för Sverige typisk patologisk allians mellan en myndighet (som missbrukar sin makt) och en berövare (i stället för förövare). Den senare aktören kallas även alienator och lider antingen av en psykisk störning eller bedriver misshandeln samvetslöst – och då är kriminell. Myndigheten gör sig vanligen ”bara” skyldig till medhjälp i misshandeln (och brukar då kallas facilitator) men är ibland den drivande berövaren. Det uppmärksammade fallet i Sandviken (Thomas och Jennie och deras döttrar i Uppdrag Gransknings "Mardrömmen") är en annan variant på samma fenomen. Föräldraalienation är djupt skadligt för barns utveckling om de utsätts för det under längre tid. Det är den enda form av misshandel som i svensk praxis länge varit sanktionerad av staten. Riksåklagaren medger vid förfrågan att man saknar den utbildning som i dylika fall ska lära unga åklagare skilja mellan sanna och falska anklagelser. Enligt gällande svensk lag är all form av misshandel, emotionell, fysisk och sexuell, brottslig utan undantag. Men den extrema feminism (internationellt kallad femifascism eller ibland femistalinism – beroende på politiskt perspektiv) som triumferande gjort sitt intåg i svenska parlament och regeringar under senare mandatperioder, har förvridit sinnena på flata medlöpare. Sverige uppfyller därmed inte internationella krav på vad som krävs för att klassas som ett rättssamhälle och fältet är fritt för myndigheter att godtyckligt bedriva förföljelse mot fäder och familjer – vilket hittills inte synes ha bekymrat vår justitieminister. Det finns en internationell forskargrupp i kontakt med WHO som diskuterar saken och problemet har uppmärksammats av FN:s rapportör om mänskliga rättigheter. Det är barnets perspektiv och behov som skall sättas i centrum. Men det kräver att man gör Barnkonventionen till svensk lag och resolut stoppar inkompetent personal i sociala och juridiska instanser som medverkar till alienationsmisshandeln. Man bör också etablera det kompetenscenter som föreslagits ansvara för utbildning, forskning och rehabilitering av PA-fallen (som drabbar 1% av befolkningen) men som två regeringar lämnat utan hänsyn. En lag som skyddar barns kontakt med bägge föräldrar har föreslagits på Newsmill: - http://www.newsmill.se/artikel/2010/03/23/ny-lag-behovs-till-stod-for-barn-som-berovas-sina-pappor - med stöd av en situationsanalys i artikeln "Föräldraalienation och Psykosocial Barnmisshandel" i Inre och Yttre Verklighet, Strömstad akademi Antologi 2011, sidorna 36–49: http://www.stromstadakademi.se/Antologi-2011.pdf . Stiftelsen Rättsstatens Vänner höll den 21 november ett seminarium om ”Barnen i Rättssamhället” och värdefull information finns på deras hemsida: http://www.rattsstatensvanner.se/ . Ett förslag om en internationell tribunal mot barnmisshandel har framlagts till lyhördare regeringar. Jag hoppas mitt inlägg kan vara till nytta vid debatten i Lund den 15 december.
