Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Läs (1) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv


Prenumerera Nannan Lundins aktiviteter

Nannan Lundin har kommenterat på:

Politiken bör premiera hållbar kläddesign

Hej Anders, Synd att Hamilton (M) inte ser politikens roll i en grön kreativ näring – som kräver en bred samverkan. Det låter som att M driver en gammaldags och icke-kreativ ”kreativ näring”… Ett grönt företagande, och inte minst inom kreativa näringar, handlar minst lika mycket om ett grönt ledarskap hos politiker och gröna värderingar hos konsumenter som tekniska lösningar och nya affärsmodeller från näringslivet. Nej, MP ska bli ett ännu mer ambitiöst parti, och MP politiker ska vara ännu mer vågade och kreativa. Vår gröna näringspolitik och vårt gröna ledarskap behöver bygga på vårt strategiska tänkande och handfasta samverkan med forskning, näringslivet och konsumenter som har en gemensam grön vision – både lokalt och globalt! Bifogar också länkar till MISTRAs forskningsprogram om Future Fashion nedan: http://www.mistra.org/download/18.5004bd9712b572e3de6800037395/Mistra+Future+Fashion+Background+paper.pdf http://www.mistra.org/mistrasvensk/nyheter/pressmeddelanden/mistrafuturefashionettnyttforskningsprogramomhallbartmode.5.5004bd9712b572e3de6800037793.html Lycka till! Nannan

Fridolin kan föra nya MP från tillväxtkritik till grön tillväxt

Miljöpartiets språkrörskandidat Gustav Fridolins debattartikel i DN "De gröna ska inta mitten i den svenska politiken" har väckt starka rektioner och känslor, både inom partiet och hos andra politiska partier. Den gröna mitten är absolut den rätta vägen att gå. Inte som ett taktiskt utspel, utan för en ny grön våg i världspolitiken, för Sveriges framtid och för Miljöpartiets utveckling, skriver Miljöpartisten Nannan Lundin.

Nannan Lundin, 2011-01-23 19:34 196 6
0

Vitalisera och modernisera Sverige – med en ny, ung och grön kraft

"Miljöpartiet ska inte bara välja språkrör, utan även riktning" - enligt gårdagens ledarsida i DN (den 17 december). Mycket riktigt och tankeväckande, tycker jag.

Men vad är vår riktning och ska vi avvakta tills de nya språkrören är valda? "Språkrörsvalet kommer att spegla frågan vart MP nu ska ta vägen", säger DNs ledare - alldeles riktigt, men oerhört svårt. Sedan valet, och även under MPs kommun- och landstingsdagar, fick jag känslan att under ytan av "den stora glädjen över vår stora framgång" finns en hel del obesvarade frågor - som inte ens våra språkrörkandidater vill eller kan svara på. Hur ska man hantera "spänningarna" mellan de "rödgröna" och de "blågröna"; hur ska man stimulera idéutveckling hos både gamla och nya medlemmar? Hur ska man driva miljö- och klimatfrågorna vidare, inte bara som opinionsbildare utan med handlingar och resultat? Hur ska man minska avståndet mellan det tredje största partiet (drygt 7%) och de två största partierna (över 30%)?          

Nu är det på allvar. Att rida i medvind i opinionen är inte samma sak som att ta ett politiskt, ekonomiskt, och socialt ansvar för Sveriges framtid och för de globala frågorna. Om MPs framgång ska kunna fortsätta, och accelerera (det måste ske om MP menar allvar med sin ambition att vara ett regeringsdugligt parti), då måste vi fortsätta vara " folkliga" och " proffsiga". Det innebär att:  

  • MP ska inte bara vara ett "storstadsparti" eller "innerstadsparti" - utan MP ska vara ett parti för både stad och landsbygd. Ett grönt parti som inte kan vinna förtroende hos väljare som jobbar i och med miljö och natur kan inte slå sig för bröstet och kalla sig själv ett "miljöparti".

 

  •  MP ska inte vara ett parti huvudsakligen för "välutbildad medelklass", utan också för arbetare. Ett parti som inte kan vinna förtroende hos väjare som behöver stöd, men också ges nya möjligheter i den globala och gröna omställningsprocessen kan inte påstå att man tror på solidaritet.

 

  • MPs nya språkrör ska inte vara som en "gråsosse" eller en "pigg liberal" - vare sig sossar eller liberaler har visat genuina ambitioner, visioner och handlingskraft för att vitalisera och modernisera Sverige. MPs nya språkrör ska kunna ta en debatt med Anders Borg om finanspolitik, Jan Björklund om forskningspolitik och Maud Olofsson om näringspolitik - med MPs vision för en grön tillväxt - och vinna debatten!

      

  •  MPs innovations- och företagspolitik ska vara mer än bara en upprepning av "Forska&Väx" och en svårmotiverad halvering av restaurangmomsen - MP ska vara ett grönt företagarparti, med stöd av både gröna entreprenörer och progressiva industriella aktörer.  

Det är oerhört glädjande att Gustav Fridolin och Anders Wallner vill kanditera till posterna som språkrör och partisekreterare - de och många andra nya, unga och gröna är Sveriges framtid. En sak jag blev särskilt överraskad och imponerad av är de unga gröna krafter som vågar ta initiativ med långsiktiga och svåra frågor - som organisationsutveckling och idéutveckling. Men för att vinna förtroende hos en bred väljarkår och inte uppfattas som en "besserwisser i blöjor" som vill rädda världen men inte riktigt vet hur, måste vi jobba oerhört hårt med en stark vision, en klar inriktning och framför allt trovärdig sakpolitik! 

"Mitt mål är att göra dem (Miljöpartiet) onödiga för väljarna genom att vara tydlig med vår egen miljöpolitik..." sa Sofia Arkelsten.

Nej, med 100% säkerhet vet jag att det målet inte blir uppfyllt - med den nya, unga och gröna handlingskraft som ska vitalisera och modernisera Sverige !  

Nannan Lundin, 2010-12-19 01:00 0
0

All about Cancun…

Lite hårdraget kan man summera utfallet av Cancun som följer:

  • Det måste vara en framgång - annars förlorar ännu fler politiska "big shots" ansiktet och FN har ännu svårare att försvara sitt mandat... Men när kan bli det dags att säga, nej, ingen köper deras prestigefulla och kvalificerade tomprat längre?

 

  • Det blev faktiskt några små framsteg - men det förutsätter att man inte hade några förväntningar... Men någon gång måste man få klart för sig, att om man bryr sig om klimatfrågan som den största globala utmaningen, så har man faktiskt höga förväntningar!

 

  • Det blev varken förlängning av "Kyotoprotokollet" eller "Copenhagen Accord" - men man ska inte glömma, trots att den ena är mindre tandlös än den andra, så är båda faktiskt tandlösa papperstigrar! Som tröst säger man " trots allt finns en vilja att fortsätta processen - åtminstone fram till nästa års möte i Durban i Sydafrika" (DN, 12 december).  Men frågan är om inte denna "process" redan är tillräckligt långdragen och lönlös? Är det rätt process som man driver och är det rätt personer som driver denna process? Vi har så många professionella "processdrivare" - bryr de sig och kan de verkligen vad som händer i verkligheten utanför de egna nationella gränserna eller förhandlingssalen?                 

 Men det öppnar dock för några intressanta diskussioner:

  • Det beror på FNs otillräcklighet enligt Joakim Sonnegård (DN, den 11 december). Ja, jag håller med, men frågan är vad EU kan göra bättre, inte minst med tanke på EU inte ens lyckats med skapa en egen enad front och omvärlden, både väst och öst, köper inte "EU ETS" som modell?

 

  • Det är politikernas och diplomaternas fel, enligt Martin Ådal (Fokus, V52, sid 40-41) - ja, jag håller också med. Men frågan är, kan ekonomerna lyckas bättre? (förresten, jag är själv nationalekonom och borde ha en religiös tro på "carbon market" och pris på utsläpp, men inte är så säker...)       

Nu är vi i alla fall överens om att en "mer pragmatisk och realistisk inställning" behövs. Det låter lite "uppgivet", men faktum är, det inte behöver vara mindre ambitiöst och effektivt. Men det krävs lite förändringar i "mindset" för att bygga en genuin politik vilja och få igång handlingar och resultat "on the grund" på väg till Durban, South Africa    

Klimatfrågan är inte bara klimat och koldioxid ...

För att både komma ifrån den "offermentaliteten" och ge det stöd som verkligen behövs både till de s.k. "non-Annex 1" länderna och de fattiga "Annex- 1" länderna, måste klimatfrågan ses som en del av en sammansatt problematik. En problematik som också omfattar lika viktiga, och till och med mer akuta problem, som vattenbrist och hälsoeffekter på grund av föroreningar. Till exempel, vissa "co-benefit" mekanismer har visat sig vara både mer kostnadseffektiva och bättre lämpade i en "utvecklingskontext". Med andra ord, det stöd som U-länderna behöver är inte bara sympati och pengar, utan också praktiska lösningar som anpassas till deras utvecklingsbehov och samtidigt motverkar klimathotet.

Det eviga Kina, Kina och Kina...

Tyvärr måste man inse att klimatfrågan inte kan lösas utan att involvera Kina och USA. Men, i praktiken, har man (till och med de flesta diplomaterna och förhandlarna) ofta missbedömt både Kinas roll och relationen mellan Kina och USA. Kina är inte bara ett stort problem, utan också den mest avgörande lösningen i klimatfrågan. USA och Kina är inte bara motståndare, de är också samarbetspartners - inte minst inom klimat och energiområdet. I praktiken kommer inte Kina och USA att vänta på varandra vid förhandlingsbordet, utan utmana och konkurrera med varandra i det gröna racet om jobben och tillväxten. Nyckeln till framgång för klimatförhandlingarna är att kunna kanalisera denna dynamik på den globala marknaden till förhandlingsbordet.   

Lösningen ligger mellan superbyråkrati och super "carbon market"     

När det gäller finansiering och teknologi har vi antingen en superbyråkrati (fond hit och fond dit) eller en utopi om super "carbon market" - det är i stort sätt resultat av polariseringen mellan syd och nord, inte bara i synen på problem, utan även lösningen på problem.   

Man måste inse att det mest väsentliga inte är vad man tvingas eller låtsas "lova" vid förhandlingsbordet. Det är istället vad man vill, och kan, göra i praktiken, lokalt, regionalt, nationellt, bilateralt, och multilateralt som kommer att avgöra hur snabbt och hur storskaligt vi kan få konkreta resultat!

Nannan Lundin, 2010-12-13 00:52 0

Så här blir Sverige ett föregångsland, Reinfeld

"Vi vill få fart på Sverige" - sa statsminister Fredrik Reinfeldt vid regeringsförklaringen. Men hur ska den nya regeringen göra det? Den gamla arbetslinjen behöver förstärkas med en jobblinje för tillväxt och konkurrenskraft - som i grunden ger en varaktig trygghet och välfärd. Det finns inga "dåliga jobb", men Sverige behöver också bra jobb. Med andra ord, det är äntligen dags för både strategiskt tänkande och handlingskraft för Sverige ska vara ett föregångsland på riktigt, skriver miljöpartist och småföretagare Nannan Lundin.

Nannan Lundin, 2010-10-08 16:11 19 0

Miljöpartist: Maria Wetterstrand och Peter Eriksson, vi kan inte vänta!

Som Maria Wetterstrand sa, miljöpartiet har inte fått mandat av väljarna att gå in och förhandla om en alliansregering. Men vi har inte heller fått mandat att inte ta vara på förändrings- och förnyelsekraften inom de gröna partierna. Efter den rödgröna valförlusten måste vi miljöpartister ta ställning till om vi vill fortsätta med det rödgröna samarbetet trots begränsade gröna politiska genomslag. Om vi vill missa chansen att påverka och påskynda den vitalisering och modernisering som Sverige behöver, skriver Miljöpartist Nannan Lundin.

Nannan Lundin, 2010-09-23 22:58 228 11
0

MP och C – En nystart baserad på grön syskonkärlek?

"Wetterstrand är kyligt inställd till Olofssons flirt" skriver Expressen... typisk mediadramaturgi, vill jag påstå. Jag hoppas verkligen att relationen mellan MP och C inte kommer att vara så dålig, idag och i framtiden. Med tanke på valresultatet för båda gröna partierna och i dagens oklara parlamentariska läge har både Miljöpartiet och Centerpartiet anledning att tänka om när det gäller hur man kan jobba vidare för ett grönare och modernare Sverige - tillsammans.     

Som miljöpartist, vill jag hellre se att MP och C, som två gröna partier, kompletterar varandra så att den gröna kraften i den svenska politiken blir större och starkare som ett grönt mittfält, än att två gröna partier konkurrerar med varandra och försvinner i den röd-gröna röran eller den blåtonade alliansen.

Men frågan är om de grundläggande förutsättningarna för denna utveckling verkligen finns? Det tror jag, faktiskt, om man vill anstränga sig att se likheterna mellan oss och har ett konstruktivt förhållningssätt till att hantera skillnaderna och, inte minst, har den politiska vilja och handlingskraft som krävs för att utveckla "komplementariteten" mellan oss.        

 Låt mig ge några exempel för att illustrera:

1) Valresultaten talar för att vi, båda gröna partier, fick betala ett högt pris för blockpolitiken. Men jag tror att det finns många väljare, som inte röstat på oss på grund av det rödgröna samarbetet, men som vill se ett samarbete mellan MP och Alliansen. Med andra ord, vi kan "vinna tillbaka" väljarna genom ett samarbete med Alliansen.

2) Maud Olofsson tycker att "det är synd att MP gått så långt vänsterut...", som miljöpartist tycker jag att Centern gått för långt högerut. Återigen har blockpolitiken lett till att MP blivit mer rött och Centern mer blått än vi egentligen vill vara. Som ett parti med en grön ideologi vill många MP medlemmar se sakfrågor som viktigare än en vänster-eller-höger ideologi. Dessutom står många miljöpartister betydligt närmare de borgliga partierna än de röda i en hel del ekonomiska frågor.

3) Både MP och C ser företagande och entreprenörskap som kärnan för ett grönare och modernare Sverige. Men tyvärr fick ingen av oss ett riktigt brett och starkt stöd av näringslivet och ingen av oss ses idag som ett riktigt "företagsparti". Här krävs en kraftsamling av MP, C och de andra borgerliga partierna för att kunna få stöd för en grön omställning från näringslivet, dvs både stora och små företag. Genom att kombinera Centerns profil med marknadslösningar och Miljöpartiets fokus på offentliga satsningar kan vi nå mycket längre och förverkliga den gröna omställningen.

4) Medan MP gjorde stor succé i de stora städerna har C mycket starkare stöd i glesbygden - för en solidarisk och inkluderade grön omställning behövs väljarstöd och förändring i hela landet. MP och C behöver lära av och hjälpa varandra för att få ett grönt genomslag i både de stora städerna och i glesbygden.

Även om vi har stora möjligheter och potential för ett konstruktivt och ömsesidigt berikande samarbete återstår förstås de svåraste frågor - energi, d.v.s. kärnkraft, och infrastruktur. I den pågående debatten fokuseras enbart på skillnaderna mellan MP och C, i första hand kärnkraftens "vara eller icke vara". Men denna diskussion måste i slutändan handla om hur snabbt och storskaligt förnybar energi kommer att kunna utvecklas. MP har sagt nej till kärnkraft men har inte en handfast och trovärdig plan för att utveckla förnybar energi, medan C har sagt ja till kärnkraft och anstränger sig för att utveckla förnybar energi. Men när det gäller både finansiering och teknisk utveckling har båda partierna svårt att finna tillräckligt mogna och effektiva strategier för att uppnå målet. MP och C behöver verkligen varandra för att arbeta tillsammans med detta, istället för att ha en felriktad konflikt och bekämpa varandra. Det måste vi göra - om båda gröna partierna menar allvar med att en grön omställning ska komma till stånd, så fort, så storskaligt och så effektivt som möjligt istället för bara vara skrivbordsprojekt och pappersverk om målsättningar och framtida scenarier.

Maria och Maud, jag tror säkert på att ni både ser att Sveriges framtid - för såväl en mångfaldig demokrati som en hållbar och konkurrenskraftig ekonomi - kräver en kraftsamling, inte minst mellan oss gröna partier. Jag hoppas verkligen att MP och C kan utveckla en grön syskonkärlek, där vi är olika och vi kan bråka, men har en stark kärlek som bygger på vårt gemensamma miljöengagemang och vår gemensamma strävan efter en grön omställning och våra gröna drömmar.       

 

Nannan Lundin, 2010-09-22 22:45 0
0

En borglig seger är här, och MP behöver tänka till, om och framåt…

Den borgliga segern är här, som jag trodde (se mitt tidigare inlägg den 2 september, och SvD, DN, Expressen, AB) Det finns fler skäl till att väjarna kan se en borglig seger som bättre för Sveriges framtid än det röda alternativet, och att de rödgröna därmed skulle få svårt att vinna väljarna.      

1) Socialdemokraterna gjorde sitt historiskt sämsta val. Avsaknaden av en genuin vilja till politisk förnyelse och den kvardröjande självgodheten över sin tidigare maktposition och inte minst oförmågan att visa nytänkande och handlingskraft för Sveriges framtid ingav inte förtroende hos väljarna. Varför tror Miljöpartiet på det, undrade jag och många väljare.

2) Alliansen gjorde många misstag (t.ex. sjukförsäkringarna) och har misslyckades i flera stora frågor (t.ex. klimatförhandlingen under EU-ordförandeskapet). Men många väljare ville ändå ge Alliasen en chans till. Varför? Dels för att de strukturala trögheterna och problemen behöver mer än fyra år för att rättas till och förbättras. Dels för att både viljan till förändring och de erfarenheter som Alliansen skaffade sig under den finansiella krisen och på de internationella arenorna gav ett positiv intryck.

3) Miljöpartiet har gjort sitt bästa val hittills. Men redan under valvakan kunde man märka besvikelsen, inte bara över den valförlusten för de rödgröna - utan också för att många av oss trodde att det skulle gå mycket bättre än "bara drygt 7%"...Varför blev inte bättre än så? Tyvärr har vår kampanj för "att moderera Sverige" inte lyckats fullt ut med att ge ett modernt intryck. Mycket förenklat kan man konstatera att vårt röda sällskap gjorde det svårt för väljarna att ta till sig vårt budskap och inte såg så mycket nytt och modernt utan mest ökade kostnader och offentliga infrastrukturssatsningar. Var kommer pengarna och jobben ifrån? Hur kan klimatpåverkan minskas i praktiken? Många väljare undrar om Miljöpartiet har mer att komma med än ett starkt miljöengagemang. Har man tillräcklig erfarenhet av näringslivet och internationellt arbete för en "modern industripolitik"?

För Miljöparitet är valet 2010 både en framgång och en läxa. Tyvärr har de fina mediebilderna och höga opinionssiffrorna före valet gjort oss alldeles för segervissa och därmed underskattades både osäkerheten hos väljarna och otydligheten hos oss själva när både Miljöpartiets identitet och partiets politiska inriktning påverkas av det rödgröna samarbetet.

Medan Miljöpartiets starka miljöengagemang och långsiktiga tänkande lockade både nya medlemmar och nya sympatisörer över blockgränsen har det rödgröna samarbetet skapat både splitting bland medlemmarna och besvikelse hos väljare som trodde att Miljöpartiets gröna ideologi inte skulle fastna i den traditionella vänster-höger skalan.     

Medan den gröna rösten och kraften behövs för att driva en ambitiös klimat- och miljöpolitik, blev "bråket" med Centern bara kontraproduktivt och utgör en felriktad konflikt som inte gynnar en framtida kraftsamling för att ett grönt och modernt Sverige.

Oavsett om Alliansen får en egen majoritet eller om Miljöpartiet kommer att få en vågmästarroll efter den slutliga rösträkningen behöver vi tänka till, både när det gäller det rödgröna samarbetet och om hur Miljöpartiet ska förhålla sig till Alliansen. Men, viktigast av allt, vi måste tänka framåt om hur vi ska driva visionen om "ett moderniserat Sverige" vidare på ett mer handfast och mer övertygande sätt än under det här valet.

  

Nannan Lundin, 2010-09-22 12:59 0
0

Jag håller med Per Gahrton – bara delvis

Miljöpartiets veteran Per Gahrton skrev idag på DNs debattsida (21 september) att "miljöpartiet har på nytt vågmästarställning och språkrören måste lyssna på Fredrik Reinfeldt". Det är en konstruktiv och öppen attityd och det är en bra utgångspunkt för en svår, men viktig, diskussion framöver inom Miljöpartiet om partiets framtida politiska inriktning och utveckling.  

Jag delar Per Gahrtons slutsats att det rödgröna samarbetsexperimentet som ett försök att nå grön regeringsmakt misslyckats. Man kan fråga sig om det inte också är ett ledarskapsproblem inom Miljöpartiet att man inte insåg det tidigare - både när Vänsterpartiet gick med i det rödgröna samarbetet och när man såg att Socialdemokraterna inte var helt "förändringsbenägna"?  

Jag delar Per Gahrtons analys att det finns både stenhårda motsättningar i politiska sakfrågor som kärnkraft, miljöskatt och integrationspolitik etc. oavsett om Miljöpartiet samarbetar med de blåa eller de röda - Det var bara en illusion att de röda står oss gröna så nära så att vi gröna fick vara gröna, istället för att vara "rödgröna". Dessvärre har Miljöpartiet fått betala ett högt pris i och med att vi blev mycket rödare än många medlemmar egentligen vill vara. 

Jag delar också Per Gahrtons slutsats att en reell vågmästarställning ändå är en framgång för miljöpartiet och att den måste utnyttjas till maximal nytta för den gröna dimensionen - det handlar inte bara om "att vara ett stödparti för att rädda Sverige från Sverigedemokraterna". Det blir ännu viktigare efter den misslyckade rödgröna valrörelsen att understryka Miljöpartiets gröna ideologi, som inte tillhör den traditionella vänstern eller den traditionella högern, samtidigt som långsiktighet och pragmatism är avgörande för ett framgångsrik klimat- och miljöarbete som kommer att kräva blocköverskridande överenskommelser och insatser.

Men däremot är jag mycket tveksam och osäker på vad Per Gahrton menar med att Miljöpartiets huvuduppgift framöver måste vara att driva "radikal grön politik". Vad är en radikal grön politik? Vad kan man åstadkomma med en radikal grön politik, förutom att samla en liten grupp entusiaster, men samtidigt som man distanserar sig ifrån den stora massan? Kan en framtida grön regeringsmakt uppnås med en radikal grön politik? Eller ska vi helt enkelt ge upp den ambitionen och välja att vara "radikala" istället?               

Miljöpartiets trovärdighet och utvecklingspotential kan inte längre enbart bygga på en radikal grön politik, utan det måste bygga på en förmåga att skapa konkreta och tillgängliga lösningar och förändringar - om vi menar allvar med att påverka och förändra. Våra väljare vill bli inspirerad av vår gröna vision, våra väljare frågar efter gröna och snabba förändringar och våra väljare kräver en framsynt och handlingskraftig grön politik. Det har vi inte riktigt lyckats med och därför fick vi betala ett högt pris för en blockpolitik.

Därför håller jag inte med om att Miljöpartiets framtida mål ska vara "radikal grön politik" - inte minst om vi har ambitionen att skapa ett riktigt och jämbördigt alternativ vid sidan av det röda och det blå; om vi vill se miljöfrågan som en integrerad del i alla viktiga politiska och ekonomiska sakområden och inte bara ett separat spår vid sidan om. Dessa högre och djupare målsättningar kräver en bred kraftsamling, ett resultatorienterat synsätt och en handlingskraft för att skapa en grön och modern tillväxt och välfärd - inte bara en "radikal grön politik".

Nannan Lundin, 2010-09-22 01:26 0
0

Vem ”vinner” miljödebatten, Maria eller Maud?

I kvällens Agenda på SVT ställdes en mycket bra fråga av programledaren K-G Bergström, "Varför är det så lite debatt om miljöfrågor i valrörelsen?" Både Maria Wetterstrand och Maud Olofsson var på plats i studion för att debattera denna fråga, och både föll i en typisk mediefälla "vem är det grönaste partiet"?

Maud gav ett ärligt svar på varför miljöfrågan har kommit bort i den pågående valrörelsen. Det beror dels på misslyckandet i Köpenhamn och dels på att de stora partierna inte vill prata om miljö -troligtvis som ett sätt att "tiga ihjäl" Maria Wetterstrand och Miljöpartiet.

Det är också bra att Maud gav en rättvis bedömning att både partierna har ett starkt miljöengagemang men Centerpartiet och Miljöpartiet har olika lösningar...

Resten av debatten blev mer eller mindre en "catfight" om klimatmål, ståndpunkter i kärnkrafts- och vargjaktsfrågan... Slutligen log K-G Bergström och konstaterade "nu blev lite miljödebatt i alla fall...".

Sorgligt och cyniskt! Är på det här sättet vi får mer miljödebatt? Ska media driva "miljödebatt" genom att ställa till "bråk" eller ska vi gröna partier själva sätta agendan tillsammans, även om vi tycker olika? Ser vi inte att båda gröna partier kan bli ett offer för blockpolitiken, oavsett om det är med de röda eller de blåa? Kan inte vi, två gröna partier, se både likheter och olikheter i vår gemensamma strävan för ett grönare och modernare Sverige med behov av både marknadslösningar och offentliga satsningar? Har vi glömt att miljö- och klimatfrågan inte är en "höger eller väster" fråga?

Lycka till, till både Maria och Maud! Sverige behöver de gröna krafterna, vid sidan av de röda och de blåa!

Nannan Lundin, 2010-09-06 00:00 0

  • 1
  • 2

För denna sida ansvarar Nannan Lundin


annons:
Anmäl

Om mig:

Bor: Västerås
Född: 1972

Nannan Lundin är småföretagare inom energieffektivisering och medlem i Miljöpartiet de gröna, Västerås.

 


annons:

Dagens populäraste artiklar


  1. Diskriminering förklarar inte utanförskapet
  2. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  3. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  4. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  5. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  6. Azerbajdzjanska Riksförbundet bör ta avstånd från regimen i Baku
  7. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  8. Forum Syd: Vår dörr står öppen!
  9. Nu kan diskrimineringen av unga invandrare brytas
  10. Klimatpolitiken gör mer skada än nytta
  1. Diskriminering förklarar inte utanförskapet
  2. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  3. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  4. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  5. Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
  6. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  7. Vänsterns reträtt är en nutida tragedi
  8. Nu kan diskrimineringen av unga invandrare brytas
  9. Röd-grön retorik bakom svensk nedrustning
  10. Fördel för Europas svarta får i grekiska nyvalet
  1. För terroristen i Norge var svenska SD ett ljus i mörkret
  2. Tack vare SD har vi nu en kritisk debatt om mångkulturen
  3. Målet att alla ska äga sin bostad leder till stagnation
  4. Missnöjda soldater blir dyrt för Försvarsmakten
  5. Svenska medier döljer Ron Pauls främlingsfientlighet
  6. Klarar Sverige flera miljoner nya medborgare?
  7. Därför anmälde vi Seglora Smedja till domkapitlet
  8. Politisk redaktör: Centerns planer på ökad invandring är orealistiska
  9. Målet är att varje världsmedborgare ska jobba i Sverige
  10. Linda Bengtzing satte fingret på skillanden mellan vanligt folk och feministisk tyckarelit.

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.