Så kom jag fram till att Gud inte finns
Erkänt religiösa människor saknar ofta den intellektuella viljan att gå ett tankesteg längre än nödvändigt. Dom är nöjda med att vifta med sina svar, inte att ställa frågor. Det är således lönlöst att försöka resonera med fårskallar, något som hela den här internet-ateist-rörelsen inte verkar vilja acceptera. Att skaffa sig billiga poänger i argument som ateist innebär inte att du per automatik är särskilt klipsk eller unik. Att du tar upp hinduismen som exempel är positivt, för den som är intresserad så kan jag gärna rekommendera den filosofiska klassikern Bhagavad Gita för att få en bättre definition av "Gud". Egot är i min mening en oifrånkomlig illusion. Själv misstänker jag att många universum kommer och går i cykler, för vem vill egentligen leva med den enda tomma kalla tanken på detta döende universum? En personlig övertygelse ska ateister kunna respektera. Frälsare kan dra dit pepparn växer. Men vi människor behöver ju tröst i detta likgiltiga universum utan en skapare som ledstjärna. För att klarlägga saken så är jag självklart ateist av den gamla icke-fascistoida skolan. Oändlighet är nog mer användbart som begrepp än stenåldersmentaliten "Gud". Eftersom ni skribenter använder musikvideor som instrument gör jag detsamma: http://www.youtube.com/watch?v=DK0LYOq2iGI (lyssna gärna på texten) Det är tydligen modigt att vara ateist, men det är lika modigt deklarera din personliga övertygelse i dagens samhälle. Tolstoy var en stor man för övrigt.
