Monica Björkman har kommenterat på:
Det är skrämmande hur cynismen breder ut sig, hur logiken haltar och hur föraktet mot svaga och utsatta växer.
Logiken i detta resonemang faller mest på en liten punkt, det är nämligen så att väldigt många av de som har fastnat utan rehabilitering medan de fortfarande var friska nog att rehabiliteras redan från början saknade familjer som hade ekonomiska förutsättningar att låna ut stora sumor pengar. Hela poängen med det system som byggts upp för en generell välfärd är ju att ge alla en chans, inte bara de som redan har mycket.
Att göra om frågan till en ren integrationsfråga som vissa försöker är inte konstruktivt men samtidigt är den gruppen också i stor grad i samma båt, är de sjuka kan de knappast gå till familjen och låna pengar och således skall de utförsäkras.
Om man läst både Det sovande folket och Helena Rivieres bok om socialbidrag så kan man läsa klart och tydligt att de allra flesta av oss inte skall ha rätt till socialbidrag, endast missbrukare och möjligen några riktigt psykiskt sjuka skall ha rätt till den typen av hjälp, för oss andra är det förmodligen tiggeri på gatan och hemlöshet som är modellen.
Att vara sjuk är inte kul, det är absolut ingenting man önskar sig men krasst, för de som kan tillfriskna så krävs att de ges rätt insatser (och att ha mat på bordet och tak över huvudet och pengar för att ta sig till och från sjukvårdande insatser är ett minimum).
De som inte kan bli friska, de måste naturligtvis också ha rätt att bo och äta, och i de fall där dessa har barn måste dessa barn naturligtvis ha rätt att få finnas (för krasst, att omhänderta dessa barn och placera dem i familjehem kommer kosta många gånger mer per månad än vad en sjukersättning kostar, dessutom betalar man faktiskt skatt på sjukersättningen).
Om då någon som varit sjuk en lång tid, fått besked av sjukvården att det inte finns något att göra, så måste denne ges rätt att acceptera sin situation och försöka se livet ur ett positivt ljus,för många innebär detta att man slutat prata om att bli frisk, eftersom vetskapen om att detta inte är troligt gör dem deprimerade, och det gynnar ingen, det gör ju bara den sjuke mer sjuk.
Tänk efter...alla kan bli sjuka....alla kan skadas i olyckor....vården räcker inte till längre och vårdköer har varit faktum under decennier....låt människor få vara människor....gör dem inte till siffror i statistiken, visa att vi är ett land där empati fortfarande finns och låt oss se till att de dåliga besluten (oavsett vilken färg dessa har) rivs upp och att det i stället görs om och görs rätt.
Och kom inte och placera mig i ett politiskt fack....jag litar idag inte på något parti
