Littorinaffären visar att sexköpslagen varit en framgång
Jag vill inte påstå att sexköp är något vackert och oproblematiskt. Snarare är institutet i väldigt många fall omhöljt av våld, droger, kriminalitet och obehag på både köparens och säljarens sida. Dock är jag kritisk till nuvarande lagstiftning då den målar upp en svartvit bild av viljelösa offer på den ena sidan en omänsklig kundkrets på den andra. Problemen kring prostitution är långt mer komplexa än så och en kriminalisering ger inte någon lösning. Med anledning av det anförda vill jag ifrågasätta Kristina Hultmans demokratisyn. Hon skriver att vi alla är ”skyldiga att försvara den sexköpslag som förbjuder handel med människors sexualitet”. Det känns som om Hultman har glömt att vi lever i en demokrati och att ingen medborgare har en skyldighet att ha en viss åsikt. Under de förutsättningarna får vi alla vackert finna oss i att argumentera för vår åsikt försöka att övertyga sina läsare/åhörare med sakliga argument och inte liksom Hultman i artikeln, men påståenden om att man skulle ha någon slags medborgerlig skyldighet att tycka på ett visst sätt.
