Max

Prenumerera Maxs aktiviteter

Max har kommenterat på:

Pensionshetsen får föräldrar att prioritera ner småbarn

Det finns en väldigt bra poäng med Jörgen Larssons förslag och det är att åtgärder som syftar till att ge människor mer tid med sina familjer bör genomföras i sådan form att ingen riskerar att förlora kontakten med arbetsmarknaden. På så sätt är en arbetstidsförkortning ett bra förslag, särskilt om man jämför med att få bidrag för att inte jobba alls vilket låser in många människor i långvarigt utanförskap. Redan idag existerar ju konceptet. Bland annat statliga arbetstagare har rätt till deltid när barnen är små och många privata arbetstagare har tagit till sig den metoden för att locka ny personal eller kunna behålla den gamla. Däremot är jag osäker på vilka jämställdhetseffekter som egentligen har uppnåtts genom detta. Det är fortfarande så att småbarnspappor är den del av arbetsstyrkan som jobbar mest idag. Problemet är att även om det skrivs mycket om just pensioner så är det inte den enda faktor som småbarnsföräldrar har att väga mot när vi väljer om vi ska gå ner i arbetstid eller inte. För oss som exempelvis har valt att bosätta oss i storstadsområden för att kunna försörja oss och våra familjer är bostadsfrågan oftast en tyngre post att fundera över när vi räknar på vår budget än den framtida pensionen. Tiden med barnen vägs mot gräsmatta i ett lugnt område och möjligheten att springa över till grannbarnen utan att föräldrarna är med och följer över vägen. Så länge arbetstidsförkortningen genomförs som en frivillig förmån att byta mot lön kommer införandet av den knappast förändra prisbilden på bostäder i storstadsområdena. Även om fler kanske kommer att få möjlighet att jobba deltid under småbarnsåren så kommer även de att hamna i situationen där de kanske måste välja bort tid med barnen för att kunna ge dem en trygg uppväxtmiljö eftersom prisbilden är anpassad efter konkurrensen med de som inte arbetar deltid. Det skulle till och med kunna leda till att barn i vissa familjer kan få mindre tid med den ena föräldern om denne jobbar mer för att betala räkningar och amorteringar medan den andra går ner på deltid. Utred i stället möjligheterna till allmänna arbetstidsförkortningar, det skulle ge alla föräldrar mer tid med sina barn och småbarnsföräldrar skulle inte hamna på efterkälken inkomstmässigt gentemot resten av samhället. En annan fråga som skulle kunna underlätta för barn och föräldrar är om barnomsorg om arbete kunde harmoniseras bättre. Gör det möjligt och sjukt förmånligt för företag att driva barnomsorg för sina anställda i anslutning till arbetsplatsen till exempel. Då slipper föräldrar använda stora delar av dagen, som skulle kunna användas till att arbeta eller att krama sina barn, till att jaga hämtningstider.

Max har kommenterat på:

Hunden används i syfte att smutskasta pappor

# 10 Cuben "Vore det så att vi har tömt ut alla möjligheter till att hitta våldets orsak och yttringar i nära relationer och det sista outforskade området vore att gå vägen över våra veterinärer så vore det ytterst bra." Men varför måste man vänta tills alla övriga outforskade områden är borta? Den erfarenhet som kvinnojourerna har byggt upp har bland annat lärt oss att dit kommer många kvinnor väldigt sent. Vissa kvinnor hinner inte dit alls utan huggs ner med kniv inför sina barn eller skjuts med slaktmask innan de har fått skydd. Många kvinnor kommer hinna dö medan du väntar på att alla forskningsområden blir uttömda. Om det kan vara ett hjälpmedel för att hitta även kvinnor som utsätts för våld när man upptäcker att ett djur har utsatts för våld så borde väl det verktyget användas? Att försöka dra paralleller från metod för tidig upptäckt av misshandel till Hitlertyskland blir dock bara löjligt. Men du har rätt i att sambanden bör hanteras och bedömas av forskare, inte av en (1) politiker och hennes personliga erfarenheter. "Hur menar du i sista bisatsen? Det låter väldigt kallt och frånstötande, men det är kanske inte så du menar." Det jag menar är att kvinnojourerna i första hand bara kan ta ansvar för de offer som söker sig dit (eller borde söka sig dit) och de kan bara förväntas att undersöka orsakerna till det våld som dessa offer utsatts för. Som du skriver "går man till ett sjukhus akutmottagning så finner man säkerligen betydligt fler sönderslagna män än kvinnor.". Men det är inte kvinnojourernas ansvar att ta reda på varför HA och Bandidos skickar varandra till akuten eller varför fotbollshuliganer får för sig att puckla på varandra varje gång deras favoritlag spelar i stan. Om du känner dig manad att forska på varför män utsätts för våld så varsågod, det är bara att söka sig till doktorandstudier och sätta igång. Om det nu är så att det inte finns några samband mellan män som utsätts för våld i nära relationer och våld mot husdjur så får mansjourer och mansmottagningar samla kunskap från de män de träffar om vilka andra markörer som är lämpliga att använda för att kunna hitta och hjälpa utsatta offer. Men de kan inte kräva att kvinnojourerna ska göra jobbet åt dem. De har fullt upp med de kvinnor som söker skydd och hjälp av dem. Däremot går det ju utmärkt att dra lärdom av de kunskaper som redan finns via forskning om våldsutsatta kvinnor när det gäller att hjälpa våldsutsatta män. De har ju exempelvis det gemensamt att det oftast är en man som har utövat våldet. Vill du också ha ett boktips som kan hjälpa till att sprida ljus över varför våld är en sådan naturlig del i många mäns liv, både som förövare och offer, så rekommenderas Stephan Mendel Enks bok "Med uppenbar känsla för stil". Journalistiskt och populärvetenskapligt anslag, tunn, lättläst och finns till en billig penning på närmaste pocketshop! När det gäller pengarna så spelar de givetvis en stor roll. För kvinnojourerna har det varit centralt att kunna erbjuda skyddade boenden för kvinnor och barn som flyr för sina liv. Det är i sig inget orimligt att mer pengar läggs på att skydda människors liv än att hjälpa dem att hantera rädslan för konsekvenserna av att skydda sig. Engagemanget och personalstyrkan kommer dock nästan bara från ideellt engagemang även på kvinnojourerna. Tusentals kvinnor har genom åren engagerat sig på sin fritid och utan betalning för att hjälpa sina systrar. Samma förhållanden gäller inom forskningen. Under de senaste 30-40 åren har enskilda forskare kämpat fram med små eller inga anslag undangömda på olika institutioner och byggt upp kunskapen om våld mot kvinnor. Det är först på senare år som deras arbete har burit frukt i form av speciella institutioner på universiteten och centran för kvinnofrid på några av de stora sjukhusen. Det är hårt och ofta obetalt arbete som gäller under många år om man vill få resultat och det är i den änden man måste börja. Så vill du göra skillnad börja forska, engagera dig ideellt i någon mansmottagning mot våld och sprid de kunskaper du bygger upp. Visar du resultat så kommer det på sikt att ge åtminstone ge en del av de pengar du anser behövs.

Max har kommenterat på:

Hunden används i syfte att smutskasta pappor

# Cuben "Felaktiga påstående, ”fakta” eller associationer kan bemötas omedelbart i media som Newsmill och bloggar. Det är ett steg i rätt riktning." En bra poäng! Marcus Ollikainen försökte köra en fuling och smutskasta kvinnojourerna genom att påstå att de pekade ut pappor som grupp som inte bara kvinnomisshandlare utan även djurplågare. En enkel genomläsning av artikeln visade att hans "fakta" inte höll. Pappor pekades inte ut av artikelförfattarna. Ett bra exempel på Newsmills möjligheter. Inte heller påstods det i artikeln att det fanns något kausalt samband mellan djurplågeri och kvinnomisshandel. Men de påstår att det finns tecken på samvariation. Flera fall av våld i nära relationer som undersökts har även innehållit våld och grymhet mot familjens husdjur. Varför skulle det i så fall vara fel att utbilda personal som tar hand om djur som utsatts för våld i hur man upptäcker tecken på att det förekommer våld även mot människor i samma familj? Varje fall som kan upptäckas och avslöjas är väl en framgång i kampen mot våld i nära relationer? Jag fattar inte riktigt vad det är du avfärdar som ett "propagandatrick"?. Citera gärna från DN-artikeln. Maria Abrahamssons inlägg är inte insiktsfullt utan raljant. Hon avfärdar alla studier med att "sambanden är svaga" utifrån vad hon har hört i ett inslag på radion. Hon får gärna tycka att det är meningslöst, men hon presenterar inte några argument för varför. När det gäller kvinnojourer så måste man förstå att de utgår från de människor som söker sig till dem för att de är i akut behov av skydd (samt de som sannolikt skulle behöva söka sig till dem för att få skydd). Utifrån alla de kunskaper man samlar in från alla offer de tar om hand kan man sedan dra lärdomar att använda för att hitta och hjälpa utsatta kvinnor som aldrig har sökt (eller fått) hjälp från någon. Däremot kan ingen kräva att kvinnojourerna ska vända in och ut på sig själva för att lösa även alla andra människors problem. Om det nu så är så att mansjourer landet runt dagligen tar emot män med sönderslagna ansikten och avsparkade revben som flyr för livet från sina fruar så får dom, först och främst skydda offren givetvis, och därefter börja lära sig av de män som de tar emot. Vad är de gemensamma nämnarna? Vilka är mekanismerna bakom våldet och hur kan man använda de kunskaper man får fram till att hjälpa framtida (eller potientiella) offer? Kan de återanvända några av de kunskaper som kvinnojourerna byggt upp genom åren så är väl det jättebra, men de kan inte begära att kvinnojourerna ska lösa även deras problem. Kvinnojourerna tar hand om de offer de får in och använder de kunskaper deras arbete ger dem till förebyggande arbete, resten får faktiskt de som är berörda på annat håll hantera själva. Jag gjorde en personlig notering när en lokaltidning skrev om en den lokala mansjouren för ett tag sen. Det var gripande historier som presenterades om män som misshandlades och den skam de kände när de kom till mansjouren. De var rädda för vad som skulle hända om de försvarade sig, om de slog tillbaka? Skulle de bli anmälda, skulle de förlora barnen? Det är allvarliga fall givetvis, och mänskliga tragedier. Men märk väl, inte en enda av de intervjuade männen var rädda för att de inte skulle kunna försvara sig om de behövde. Inte en enda fruktade för sitt liv och inte en enda av dem behövde gömma sig för att deras våldsamma fruar eller flickvänner jagade dem för att döda dem. Du har helt rätt i att man måste gå in i de individuella fallen och bedöma dem professionellt. Att titta på meta-studier som säger att kvinnor är lika benägna att använda våld i relationen och därigenom dra slutsatsen att kvinnors våld mot män är identiskt med mäns våld mot kvinnor är dock raka motsatsen att se "människans behov". De män som kommer in till våra akutmottagningar med sönderslagna ansikten och knäckta armar och ben har oftast blivit misshandlade av andra män, inte av sina fruar. Också kvinnojourernas fel?

Max har kommenterat på:

Hunden används i syfte att smutskasta pappor

Som vanligt när papparättsrörelsen är i farten så finns det ingenting som är viktigare än kampen mot, och smutskastandet av, kvinnojourer och kvinnor. Vurmen för barnen och oss pappor används skamlöst som vapen mot dessa "fiender". Inte på ett enda ställe i artikeln om djurplågeri och våld i nära relationer i DN använder författarna begreppet "pappa". Ordet används enbart i rubriken och man kan tycka att någon som har skrivit så många debattartiklar som Magnus Ollikainen borde veta att rubriken sätter tidningen (eller Newsmill om det handlar om den här sidan). Det kan knappast komma som någon nyhet för någon att det sedan tidigare finns studier som visar att våld mot djur ofta har varit en utgångspunkt för många våldsverkare som senare har utövat vissa former av våld mot sina medmänniskor (seriemördarprofilering är väl det mest kända exemplet). Den typen av åtgärder som artikelförfattarna i DN förespråkar där personal som ibland finner sig i situationer där de får ta hand om våldsskadade djur även utbildas i att upptäcka och förstå våld mellan människor ser jag personligen som ett utmärkt sätt att upptäcka våld i nära relationer som inte anmälts. Vad är egentligen problemet med det förslaget Marcus? Sen är det ju symptomatiskt att i sin iver att smutskasta kvinnojourer och kvinnor så använder Ollikainen samma slarviga argumentation som han (åtminstone i DN fallet dessutom felaktigt) anklagar Sveriges kvinnojourer för. Det som kvinnojourerna pekar på är sambandet mellan våld mot djur och våld i nära relationer. I Ollikainens värld blir detta våld omvandlat till vanvård för att han ska kunna peka ut en kvinna som förövare. Men nej, det forskningen talar om är inte ett samband mellan allmänt djurplågeri, att inte ge sina katter mat eller låta sina hundar sova i sin egen avföring, utan om våld, tortyr, slag, sparkar osv. Det är inte heller så att de påstår att det finns ett kausalt samband där alla som misshandlar djur även kommer börja misshandla kvinnor. Det är därför de föreslår utbildningsinsatser, för att personalen på djursjukhus och veterinärer ska lära sig att se tecken på misshandel i nära relationer. Som sagt, förslaget handlar om en metod att upptäcka tidigare oupptäckta brottsoffer. Det är bra! Till skillnad mot vad Ollikainen och resten av papparättsrörelsen ibland hävdar är det trots allt så att våld och misshandel kan förekomma även utan att en förövare är dömd i domstol. Och sist men inte minst, inte någonstans i artikeln pekas pappor specifikt ut som förövare!

Max har kommenterat på:

Slopade pappamånader är ingen frihetsreform

Tack Ina för att du äntligen lämnar valfrihetsflosklerna och redogör för dina egentliga ståndpunkter. När det väl kommer till kritan så är det inte längre familjerna själva som vet vad som är bäst för dem själva och deras barn. Det vet Ina Höst med sina pekpinnar!

Max har kommenterat på:

Slopade pappamånader är ingen frihetsreform

#19 Ina Höst "Kunden? En egen företagare omfattas inte av de allmänna socialförsäkringarna såvida denne inte betalar in frivillgt. Har man enskild firma, kan man hursomhelst inte ta ledigt överhuvudtaget om företagaren vill behålla sina kunder och sin försörjning! Kunden väntar såklart inte utan går till konkurrenten som inte har stängt, oavsett politisk styrning." Och ändå är det fullt av kvinnliga egenföretagare, bönder, vd:ar, konsulter och butiksägare som skaffar barn varje år i Sverige och dessutom är hemma och tar hand om dem. De pappor som skyller på sitt jobb när de inte anser sig ha tid att ta hand om sina barn borde ta lärdom av dessa mammor. Den valfrihet som män har för att satsa på jobbet även när de får barn har de för att barnens mammor tar ansvar. Förutsättningen för att strunta i sina barn och satsa på sitt företag är att någon annan inte gör det. Den värderelativism som de som motsätter sig en individualiserad föräldraledighet försöker hävda, där familjen alltid vet bäst och inget beslut är varken rätt eller fel, är som sagt bara ett slagord som används när det passar deras syften. När det gäller statliga pekpinnar angående amning har du exempelvis ingenting att säga om indivuduella avvikelser och familjernas egen valfrihet. Den kraftiga minskning av helamning av barn före 6 månaders ålder borde väl inte vara något problem, det är ju familjens val och därmed det som passar familjen och barnen bäst? Ekonomiska styrmedel där man gör vistelse på förskola så dyr att fler kommer välja att hämta barnen tidigt har du heller inte uttryckt några problem med. Det är svårt att inte tolka det som att när du och många andra tjatar om valfrihet när det gäller föräldraförsäkringen handlar det i grund och botten om att du inte tycker att pappor ska vara hemma och ta hand om sina små barn (åtminstone inte så länge mamman lever och är frisk nog att göra det i stället). Det är lätt att dra sig till minnes hur du tidigare har kallat pappor som frivilligt tar hand om sina spädbarn för "parasiter" som tränger sig mellan mamman och barnet.

Max har kommenterat på:

Slopade pappamånader är ingen frihetsreform

När det gäller Kristdemokraterna så ska man aldrig ta deras påståenden om att de är för valfrihet på alltför stort allvar. När det gäller deras senaste familjepoltiska utspel så innehåller det bland annat ett förslag om att slopa maxtaxan med det uttalade syftet att få föräldrar att välja bort att ha sina barn på dagis i lika stor omfattning som idag. Med ekonomiska styrmedel och pekpinnar vill man få föräldrar att bete sig som KD anser "rätt". "Valfrihet" är ett innehållslöst slagord som KD använder när det passar dem och deras väljare. Tittar man på andra länder så är det vanligaste alternativet att föräldraledighet eller motsvarande ledighet vid barnens födelse enbart får tas ut av mamman. Du lär aldrig höra kristdemokratiska partier i dessa länder gapa om "familjens valfrihet" eller att pappor skulle ha lika stor rätt till föräldraledighet som mammor. Jag undrar hur hårt Kristdemokraterna i Sverige skulle kämpa för "familjens valfrihet" om vi hade en sådan ordning här? Det man måste komma ihåg är också att den "valfrihet" som vi trots allt besitter i Sverige idag är en produkt av många års politisk kamp, åtgärder, ekonomiska incitament och sanktioner. Hade min farsa valsat in på chefens kontor och sagt att han tänkte vara hemma i 8 månader med mig hade han sannolikt inte behövt komma tillbaka. När amerikaner kommer på besök till Sverige förvånas de ofta av att så många män verkar jobba som nannys. Bara tanken på att så många pappor skulle vara hemma för att ta hand om sina barn är helt främmande för invånarna i ett land där "valfrihet" är ett ledord i allt man gör. För män i Ryssland, Italien, Spanien, Frankrike osv som har full valfrihet i allt de gör finns inte valet att vara hemma och ta hand om sina barn. Så tänk på det nästa gång ni går in till chefen och begär föräldraledigt, eller berättar för kunderna att nu kommer ni att vara borta ett tag, att hela grunden för att ni kan göra det bygger på många år av aktiv politisk styrning och uttalade politiska pekpinnar.

Max har kommenterat på:

Slopade pappamånader är en katastrof för pappor

# Ina Höst "Även kollektiv har ansvar och skyldigheter i samhället och med ansvar måste följa frihet så att detta ansvar kan uppfyllas." Nej, kollektiv har inget eget ansvar och skyldigheter, och inga friheter. Individerna som ingår i kollektivet kan däremot ha det. Och ansvar, skyldigheter och friheter kan gälla samtliga medlemmar i kollektivet men det är inte samma sak som att kollektivet som helhet har några egna friheter. Och nej, en familj är inte ett företag. Relationen du skapar med dina barn är unik både för dig och för barnet och kan inte jämföras med arbetsfördelningen i ett företag. Ansvar för att ge kärlek, närhet, tid och uppmärksamhet är inget som går att fördela bort för att någon av de inblandade hellre vill distanskonsulta. Familjer är olika, vissa är mamma och pappa, andra är ensamstående och andra är mamma och mamma eller pappa och pappa. Föräldraansvaret är detsamma.

Max har kommenterat på:

Slopade pappamånader är en katastrof för pappor

Jaså, anti-feminismens Piff och Puff är oense. Vilken ände börjar man då, familjens frihet eller en indviduell frihet? #11 Westlund Den kollektivistiska syn på familjen som du företräder har ingen riktig plats i en modern demokrati. Kollektiv har ingen rätt till frihet och inte heller några skyldigheter eller ansvar. Ansvaret är alltid personligt och individuellt. Orsaken till att du som individ inte har friheten att lägga över ditt omsorgsansvar på någon annan förälder är för att föräldrar inte är utbytbara. När du bär ditt lilla spädbarn tätt mot bröstet och vilar dess huvud mot ditt hjärta timme efter timme eller låter barnet lära känna din doft och din andedräkt när det sover middag på din arm så skapar du trygghet i relationen mellan barnet och DIG. Den tryggheten är en del i föräldraansvaret och barnens mamma eller farmor kan inte ersätta dig i den relationen. Inte heller går den tiden i relationsbyggandet att ersätta med att du bygger kojor eller altan med barnen i skolåldern. Du och din närvaro är en unik upplevelse för ditt barn. Barn ser inte sin familj som ett grått och ansiktslöst kollektiv så varför gör du det? # Jacobsson Att ta hand om sitt barn är en fråga om ansvar, inte om frihet. Oavsett om du självmant väljer att inte ta ditt ansvar eller om någon annan fyller luckan efter dig så kvarstår ditt ansvar. Det handlar aldrig om vad du vill och inte vill eller vad man som förälder anser vara ”sitt bästa”. Ansvar går, precis som barn, att strunta i, men det går inte att komma undan. En individuell föräldraförsäkring som bara utbetalas om man faktiskt själv är hemma och tar hand om sina barn är inte tvång. Det är ingen som kommer hålla ett vapen mot dig och tvinga dit tillbaka hem om du vägrar och ingen kommer förhindra dig från att gå till jobbet. Det är en politik som uppmuntrar och belönar de som tar sitt ansvar men det tvingar ingen. Som politiskt verktyg är det inte mer tvingande eller ”socialt ingenjörskonst” än exempelvis jobbskatteavdraget, ingen är tvungen att ta ett jobb men det uppmuntrar och belönar de som väljer att skaffa jobb.

Max har kommenterat på:

Slopade pappamånader är en katastrof för pappor

De män som är så förbannat rädda om sin "fria vilja" att slippa ta hand om sina barn bör använda den "fria viljan" till att dra på ett gummi varje gång de går i säng med en kvinna. När man väl har blivit förälder är det inte mycket som handlar om du, dig och ditt längre. Att man som förälder ska ge omsorg, närhet och trygghet till sina barn i livets alla faser handlar inte om "tvång" utan om ansvar, och ansvar kan man inte välja bort vid en enkel diskussion runt köksbordet.