Mattias Gönczi

Spöklikt okunnigt, Sturmark

Det är mycket förmyndande snack om vem som har bevisbördan här. Om man hävdar att, som någon använde som exempel, det finns en 12m hög älg i skogen så är det fullständigt omöjligt att bevisa dess ickeexistens. Alltså behövs det för att allmänheten ska tro, något de tycker verkar osannolikt, att man anför bevis eller iallafall stöd för sina påståenden. Det är sant. Men det är inte så det fungerar inom det ni humanister höjer till skyarna: Naturvetenskapen. VI kan ta ett exempel på hur det fungerar: Klassisk mekanik Newton utgick ifrån vad han kände till om verkligheten och var bra skolad matematiker, så han tog fram några axiom (premisser) som kallas newtons 3 lagar. Utifrån dessa lagar härleds sedan några konsekvenser som inte ingick i newtons ursprungsmaterial och således kunde man (ganska väl) förutspå sådant som planetära banor och dylikt, I och med att testen tycktes uppfylla det man kunnat härleda ur lagarna så har man "bevisat" dessa. Nu är det ju så att dessa lagar vet vi är fel. De beskriver -inte- världen, de som kallas kraft i dessa lagar finns -inte- och ändå förutsäger dessa lagar i princip allt vi kan mäta i vår vanliga verklighet. Detsamma gäller kvantmekaniken vars giltighet bara är för väldigt små partiklar, och relativitetsteorin (den speciella relativitetsteorin använder sig bara av två axiom, btw) som bara fungerar, bra, på stora kroppar. Strängteorin förenar dessa två teorier men har inte kunnat förutspå något nytt som är testbart och därav så anser man den inte vara "bevisad". Den gemensamma tråden här är att man har en förklaringsmodell som man kan använda för att förutspå framtiden. Det är förmågan att förutspå nästa test som är av värde. Hur världen ser ut i "verkligheten" är inget man kommer åt med logik. Det är inget man kan bevisa. Där finns, om något, enbart motbevis (på formen: modellen förutspår något som inte sker, thus: motbevisad).