Mats Sederholm har kommenterat på:
Joakim
Du skriver: "Saxat ur artikeln: "Varför utgår så många människor från att mystiken besitter en exklusiv värdeförstärkande faktor [...] Så frågar man ifall man lyckats intellektualisera bort några tusen år av skapande kultur [...]"
Jag vet inte hur man gör för att "intellektualisera bort några tusen år av skapande kultur" eller ens vad det betyder att göra det, men jag tror inte att jag hör till dem som gjort det. Jag ställer mig i alla fall samma fråga. Varför tycker (vissa) människor att mystiska förklaringsmodeller är värda mer än realistiska?"
"Exklusiv" är inte samma sak som "värda mer" varför din fråga inte är densamma.
Det jag säger att mystiken har en egen/exklusiv betydelse precis som kunskapen/intellektet har. De ska värderas lika.
Du skriver: ""Fel. Vetenskapen har inte alls till uppgift att "sönderdela".""
De har inte som självändamål att sönderdela men deta är en självklar arbetsmetod för dem och därmed en del AV DEM. Det du sedan skriver förstärker vetenskapens reduktionistiska tänk väldigt väl och belyser vad jag ville säga.
"En tegelsten i taget"
Du skriver ""Vi saxar vidare: "Deras [d.v.s. Humanisternas, min anm.] förnuft utgår ifrån vetenskapen och inte från en vidgad och holistisk bild av verkligheten. Deras livssyn är därmed begränsad." "Mycket oklart vad som här menas""
Det menas precis som jag skriver. Vetenskapen är bara "en kanal" i ett frekvensband av förklaingsmodeller och synsätt på verkligheten.
Du skriver "Den sant kritiska är nämligen också kritisk till just vetenskapen."
"Det är så sant att det liksom ingår i vetenskapen självt att vara vetenskapskritiskt. "
Och du förstår inte vad jag skriver då du, precis som väldigt många lever inom "vetenskapens ramar".
Att vara kritisk mot vetenskapen kan man inte vara genom att vara kritisk på ett vetenskapligt sätt, då är sättet att kritisera jävigt.
Du skriver: "Kritisk kan man bara vara ifall man har förmåga att distansera sig och ifall man ska distansera sig från vetenskapen, dess traditioner och dess materialism så tvingas man vara öppen för det andliga och andliga fenomen."
"Man kan visst vara kritisk utan att distansera sig. Jag kan vara självkritisk, till exempel, utan att behöva kliva ur min kropp och mitt psyke."
Jo kritisk kan man ju alltid vara men att vara kritisk så att det gagnar sanningen är en annan sak, då behöver man en annan referenspunkt bortom vetenskapen, om det nu är vetenskapen man vill undersöka. Med andlig menar jag icke-materialistisk och holistisk.
Du skriver: "Några rader nedanför kan vi klippa ut detta: "Det är här i dunklet som man finner magin, det som, när de av klåfingriga nördar och avskalade intellekt ska belysas, automatiskt förstörs och försvinner eftersom en av dess egenskaper är att den inte kan färgas eller kontrolleras."
"Nördar? Det var ju ett moget och sakligt argumenterande, minsann. Skäms du inte?""
Nej inte det minsta, ibland måste man måla med färger och med igenkänning, den här artikeln är inte en vetenskapklig avhandling, den är levande och mänsklig.
Du skriver:" Det blir faktiskt värre. Så här står det om kvantmekaniken: "Sällan åberopat av Humanister och VoF:are eftersom de säkert hellre skulle vilja göra denna vetenskap till flum." Här går du över gränsen rejält."
Hur ofta åberopar VoF:re eller Humanister den delen av vetenskapen och lyfter fram det icke-reduktionistiska som kvantmekaniken bär på?
Du skriver: "Det värsta av allt är att den inställning som artikelskribenten visar verkar sprida sig alltmer i samhället. Vetenskapen anses ofta som "ond" och "okänslig"."
Vetenskapen har en total särställning i samhället i dag. Den har samma inflytande som en del religioner har i andra länder. Det krävs "vetenskapliga rön" för att bli betrodd. Denna makt skulle det behövas ruckas på för att minska på obalansen och möjligheterna till att finna en nykter syn på vår existens.
Det är inget fel på vetenskapen, den är viktig och riktig, men när den används som ett tillhygge för ateisms kamp och av människor med samma obehagskänsla för det okända så har det tagit skruv.
Det finns "riktiga" humanistiska förbund man kan engagera sig i fall det är humanism man brinner för.
Mats
