Mats Gerdau

Bra skola minskar brottslighet, men vad gör egentligen Malmö?

Våldet i Malmö skakar alla i Sverige. Vi blir både berörda och upprörda över hemska brott och tragiska händelser.

Jag hör Ilmar Reepalu, socialdemokrat och kommunstyrelsens ordförande sedan 1994, skylla på regeringen. I mina öron är detta billig pajkastning och försök att överskyla sina egna tillkortakommanden.

Det jag saknar i diskussionen om brottsligheten i Malmö är perspektivet om barns och ungdomarnas uppväxtvillkor och problemen med utanförskap. Kärnan i moderaternas politik är att bygga vidare på Sverige som ett sammanhållet och hållbart land. Här är en bra skola helt avgörande. Med en bra utbildning ges alla barn och ungdomar möjlighet att förverkliga sina drömmar och var och en får chans att utveckla sina färdigheter. En bra skola är också en förutsättning för välstånd.  

Den sorgliga sanningen är att Malmö har bland de allra sämsta skolresultaten i Sverige och så har det varit under lång tid. Var tredje elev når inte upp till kraven för att komma in på gymnasiets yrkesprogram. Detta är ohållbart, både för varje ungdom som inte får de kunskaper som behövs vidare i livet och för Malmö som stad och för det svenska samhället i stort. Om ungdomarna inte får de kunskaper de behöver för att klara sig och inte får en positiv framtidstro så skapas ett kallt samhälle där kriminalitet riskerar att breda ut sig.

Vi måste våga se orsakssamband och arbeta för att lösa verkliga samhällsproblem. Därför är skolan så viktig för att bygga ett tryggt samhälle.

Alliansen har utvecklat skolpolitiken och gett den svenska skolan en välbehövlig nystart. Vi sätter kunskaper i fokus med tydliga mål, bättre uppföljning och betyg. Vi vet att lärarnas kompetens är den enskilt viktigaste faktorn för att ge eleverna goda kunskaper. Därför är det viktigt med vidareutbildning av obehöriga lärare men också fortbildning av de lärare som redan finns. Lärarlyftet är den största satsningen på lärarnas fortbildning i modern tid där lärarna getts möjlighet att förstärka sina ämneskunskaper och sin didaktiska kompetens. Tyvärr har Malmös intresse varit väldigt svalt.

Jag tvivlar inte på att socialdemokraterna i Malmö har goda intentioner med att utveckla skolan. Men god vilja räcker inte alltid. Den förda politiken lokalt har inte lyckats bryta en förödande trend med allt större klyftor och utanförskap.

Statens ansvar är också att ingripa när kommunen inte sköter ett av sina viktigaste åtaganden - skolan. Kanske borde man ingripa mot Malmö så att eleverna slipper gå i skolor som inte håller måttet?

Vi måste också motarbeta utanförskap och fattigdom. Rädda Barnen pekar ut Malmö som den kommun i landet som har störst barnfattigdom. I möten med ungdomar i Malmös utanförskapsområden och på behandlingshem i Skåne hör jag hur de saknar positiva framtidsdrömmar och tro på sig själva. De har ”Scarface” i Al Pacinos skepnad från filmen med samma namn som förebild.

Även här tar Alliansregeringen ansvar. Barnbidraget och bostadsbidragen höjs. Vid årsskiftet genomfördes den högsta höjningen av socialbidragsnormen på 10 år. Det är träffsäkra åtgärder för att de som har det allra sämst ekonomiskt ska få en drägligare tillvaro. Än viktigare är att vi bryter utanförskapet genom att tiotusentals nya jobb skapas. Att kunna leva på en egen intjänad vit lön är vår långsiktiga lösning för att minska fattigdomen. Därför är jobbskatteavdragen också viktiga. Men vad gör Malmö för att bryta utanförskapet? Hur stimuleras tillkomsten av nya jobb?

Tillsammans med skolan är en aktiv politik som tar ansvar för jobben det bästa sättet för att utanförskapet ska minska. Fler som jobbar ger mer pengar till välfärden och Alliansen har kunnat presentera en välfärdsbudget med reformer för att vår arbetslinje fungerar.

Det här borde Ilmar Reepalu (S) prata om. Kommunerna har stort ansvar i dessa viktiga frågor. Med den socialdemokratiska politiken blir det däremot mindre pengar till välfärden. De vill höja arbetsgivaravgifterna vilket innebär att kommunerna och landstingen förlorar 3 miljarder kronor. Då är det svårt att göra insatser som minskar utanförskapet och då kommer problemen med kriminalitet och brottslighet inte heller lösas.