Martin Öhman

Staten är ingen garant för kulturens frihet

#31 Ahrvid Om vi nu valt att ha kulturbidrag, så är vi väl så illa tvungna att ha ett organ som på något sätt bestämmer vilka som bör få bidrag eller inte. I det fallet är jag långt mycket mer positiv till tanken på en jury, bestående av en bred palett av kunniga människor, som har möjligheten att se bortom politik eller personlig smak. Denna bedömning är jag övertygad om att kunniga på området kan göra. Vill tillägga att långt ifrån all kultur och konst är politisk. Många konstnärer är ointresserade av politik. Vill anknyta till J Brun. Självfallet kommer konsten att uppleva all typer av ideologier och statsskick. Det kan möjligen vara lättare eller svårare beroende på vilket statsskick vi har. Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att jag tror inte Sverige överhuvudtaget hade haft den status vi har i världen som kreativ nation, om det inte hade varit för vår ganska unika blandekonomi. #33 Patrick Som jag nämnde tidigare är det faktumet att vissa barn för börja arbeta vid 8 års ålder ett resultat av kapitalism, inget annat. Kapitalismen är den ideologi som tvingar oss i arbete och tvingar oss till lönsamhet. Det är den ideologi som förhindrar vår möjlighet att utnyttja naturresurser fritt. Det är den ideologi som påstår att jag har rätt att äga fisken i en sjö och på så vis förhindra dig från att fiska den. Det är ett vanligt misstag bland förespråkare av kapitalism att se kapitalismen endast som räddaren, utan att egentligen se vad som är orsaken till att folk behöver räddas. Räddningen OCH problemet är samma sak. Skillnaden är hur man förhåller sig systemet. Så, alternativet är inte som du säger den planekonomi som socialister står för. Det går inte att planekonomisera kapitalismen, det är dömt att misslyckas, vilket var det som skedde. Vad som i sådana fall krävs är en total nedmontering av den kapitalistiska strukturen. Huruvida detta är möjligt eller eftersträvansvärt är en helt annan diskussion. Jag förvränger inte på något sätt begreppet frihet. Jag anser att man måste kunna ha en viss dynamik i vad begreppet innebär. Det räcker inte att förklara det endast som fri från tvång, det blir för vagt. Då måste man fördjupa sig och fundera på vilka sorts tvång som finns, på vilket sätt det påverkar oss inte bara fysiskt utan psykiskt. Därför är det omöjligt att säga att planekonomi är dåligt och den fria marknaden bra som jag ser det. De olika ekonomiska lösningarna bjuder på olika typer av positiv och negativ frihet och tvång. Gällande Schweiz vårdförsäkringar, så var det ett ganska bra exempel på en väldigt reglerad privatmarknad, vilket inte är någon större skillnad mot en planekonomisk lösning... Jag skulle vilja tillägga att jag mer eller mindre också via studier valt att argumentera mot våld, tvång och hot och för fred och frihet. I min bok ingår det då att blottlägga kapitalismens och marknadens groteska trynen. ;) Man ser världen och dess problem på olika sätt helt enkelt... Ha det gott!