Martin Klepkes aktiviteter 
Arbetarens politiske redaktör: Alltfler börjar nu bli ganska trötta på talet om ”starka offentliga finanser” då de ser att arbetslösheten inte viker och det enda recept som omskrivs är de övriga allianspartiernas förslag om att sänka människors löner.
Roligt med debatt. Det skulle vara ännu roligare med en saklig debatt. Jag har varken angripit eller försvarat Israels politik. Inte heller Günter Grass skriverier. Däremot reagerar jag kraftigt mot Thomas Steinfelds ord om att han, Israel eller vem det vara må ska få sätta gränser för Günter Grass yttrandefriheten. (i och för sig är det lätt att också reagera mot Steinfelds grava faktafel, men det är trots allt av underordnad betydelse). Günter Grass har samma rätt som någon annan att framföra kritik. Att försvara yttrandefriheten mot angrepp à la Thomas Steinfeld och DN ser jag som en journalistisk plikt. I annat fall rör vi oss mot den typ av samhälle som Waffen SS dessbättre misslyckades med att genomföra.
Politisk redaktör på Arbetet: Thomas Steinfeld, och även Dagens Nyheter, får naturligtvis ha vilka åsikter de vill. Men att på detta sätt propagera för åsiktsförtryck mot Günter Grass är ovärdigt ett civiliserat samhälle.
Politisk redaktör på LO-tidningen: Många industriarbetare men allra främst LO-kvinnor anställda inom vården orkar inte jobba upp till dagens pensionsålder. För dem är det både provocerande och hånfullt att höra Fredrik Reinfeldts föreslå att alla ska jobba längre.
Flera gånger under Ekorts lördagsintervju upprepade Håkan Juholt att han anser att vinsten i vårdföretag bör återinvesteras. Socialdemokraterna kan inte att båda vara för och emot vinst, det finns ingen lightvariant. Sätt ner foten Juholt, skriver Martin Klepke, politisk redaktör på LO-Tidningen.
Cyklisterna i Stockholm utgör definitivt en trafikfara. Det är ingen ond beskyllning, det är fakta. Däremot borde det inte behöva vara så. Varje gång jag är i mitt andra hemland Nederländerna njuter jag av den jämfört med Sverige betydligt mer civiliserade cykelkulturen. I Nederländerna är det ingen som använder sådana larvigheter som hjälm. Ändå, som nämns i artikeln ovan, är Nederländerna ett av de länder där det är säkrast att ta cykeln. I Nederländerna är tempot LUGNT, trots ofantligt många fler cyklister än i Stockholm. Man cyklar lugnt, gärna i bredd, och pratar medan man cyklar. I Sverige orsakar samma beteende inom några sekunder att någon fradgatuggande extremt förbannad cyklist skriker som om han eller hon var beredd att döda. Det måste nog vara de långa vintrarna som framkallat detta beteende. Svenskarna vet helt enkelt inte hur man gör då man cyklar eftersom det sker så sällan, och det värsta av allt, i denna vilsenhet har de mest rabiata galningarna fått skapa normer och regler: Aldrig i bredd; alltid så snabbt som möjligt, Aldrig låta någon medcyklist få företräde. Sorgligt nog har denna svettkaskadernas totalitarism fått till följd att en allmänt upptrissad cykelkultur utvecklats i Stockholm vilket, som jag skrev inledningsvis, fått svenska cyklister att bete sig fullkomligt livsfarligt. Jag önskar att den dagen kommer då riktiga cyklister en gång ska resa sig och revoltera mot cykelfascisternas herravälde, så att vi, likt holländarna, kan cykla för att det är kul och framför allt cykla i säkerhet.
Genast målar arbetsgivare och borgerliga debattörer upp en undergångsstämning i samband med den kommande avtalsrörelsen. Men slutsatsen att facken nu måste skruva ned sina löneanspråk är inte bara förhastad utan också mycket farlig, skriver Martin Klepke, politisk redaktör på LO-Tidningen.
För denna sida ansvarar Martin Klepke
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
