Markus Ollikainens aktiviteter 
Farsan, du är mer speciell än vad de flesta känner till eller någonsin skulle våga erkänna. Din roll som förälder väger så tungt att du tillsammans med ca 1.300.000 andra pappor påverkar hela vårt samhälle. Är du engagerad pappa växer samhället sig starkare, väljer du att vara frånvarande så bidrar du till ökad destruktivitet, skriver Markus Ollikainen på Fars dag.
@Max: "Eller är det här en del i det du vill driva Marcus? Mitt första intryck var att du mest var intresserad förbättra situationen för män som brottsoffer. Men du kanske samtidigt tycker att beskrivningen av våld mot kvinoor är överdriven. Det är inte så farligt som man kan tro, eller?" - Allt våld, oavsett om det kommer från en kvinna eller en man är det allvarligt. Men vi tenderar att göra precis det du skriver när det gäller kvinnor som förövare. Och det tycker jag är fel. Att osynliggöra kvinnan när hon också kan vara förövare skapar enorm obalans och som har resulterat i ganska omfattande samhällsproblem som vi lider av idag. Glöm inte att våldsverkande "män" oftast också haft en mamma/ kvinna. Ett praktexempel som får mig att ifrågasätta huruvida vi erhåller rätt och pålitlig information från våra myndigheter är barns psykiska ohälsa. Enligt aktuell forskning från FHI visat att vi har ca 400 000 barn som löper ökad risk till psykisk ohälsa hos en ensamstående förälder. Den största riskgruppen finner vi bland de som har sällan eller aldrig någon kontakt med sin pappa. Här kan vi inte längre skylla på mannen. Barnets öde vilar på mammans ansvar. Borde inte hemförhållandena varit ideala? Lugnt i huset, nu när mannen är borta? Var har vi dessa anmälan? Borde inte detta synas också i BRÅ? Sen har vi LVU (Lagen om vård av unga). Ca 20 000 barn omfattas av detta idag. Ofta blir det resultatet efter att pappan (åter igen) är borta. Syns dessa anmälan i BRÅ? Istället får föräldern låta socialtjänsten "frivilligt" omhänderta barnet. (Vilket i sig själv drar igång ett nytt helvete för alla inblandade parter) Hur kan det vara såpass stor ohälsa kretsat kring mammor och barn, samtidigt som det finns ensamstående mammor som sköter det alldeles utmärkt? (Vilka också är majoritet vill jag understryka!) Hur kommer det sig att denna ohälsa inte syns i statistiken, eller i BRÅ i den omfattning som det borde? Är det så att det inte nu plötsligt skall klassas som olagligt? Psykisk och fysisk våld? Gäller det bara lagen om våld när det omfattar en man? En glimt av denna verklighet kan vi faktiskt läsa om i BRÅ 2008: ”De små barnen misshandlas oftast av kvinnor som av åldern att döma sannolikt var deras vårdnadshavare... Sammantaget pekar detta mot att det är mödrarna eller andra kvinnor som tar hand om barnen som står för den största delen av misshandeln mot de mindre barnen.” ((BRÅ Rapport 2008:2) Det betyder rent konkret att vi kan se en skymt av sanning kring kvinnor som förövare, men sen säger det tvärstopp och mannen åter intar scenen igen. Avseende anmälan så är det inte kvinnan, utan mannen som lyfts upp som förövare. Mannen är den som blir anmäld (för plötsligt blev det brottsligt igen). Psykisk och fysisk våld tolkas helt enkelt olika beroende på om det är en man eller kvinna. Skulle vi sluta med denna kränkande särbehandling så skulle vi också kunna bemöta problemet på ett mer korrekt sätt - Och med det minska de faktiska problem som innebär enormt onödigt lidande för alla inblandade parter. Oavsett vem som är förövare, man eller kvinna, eller offer så behöver båda parter få hjälp och stöd. Och får man det så kan man faktiskt bli bättre, och komma tillbaka. "våld i nära relation" är lika allvarligt, oavsett om det utövas av en man eller en kvinna.
@Lena "Det är aldrig rätt med våld" = Sant och vi alla bör se det som den enda sanningen. En familj som har dessa problem, oavsett om förövaren är kvinna eller man, oavsett om det rör barnen eller mellan föräldrarna, så finns där signaler som går att upptäcka. Och det är dessa som vi bör vara uppmärksamma på. Utan en förutfattad mening om att det är mannen som alltid ligger bakom, för så ser inte verkligheten ut. Problemet som uppstått är att när en man/ pappa vill göra en anmälan för att få hjälp och stöd så blir han inte betrodd. Just för att regeringens satsning omfattar bara "Mäns våld mot kvinnor". Således osynliggörs en hel grupp "kollektivt" - Män. Socialtjänsten arbetar med utgångspunkt att det är "mannen som gjort något" och resultatet blir att ingen lyssnar, eller tar mannen/pappan på allvar. Så istället för att bli betrodd (dvs. handling) så kommer myndigheten istället med undanflykter. "Det är aldrig rätt med våld, oavsett kön" = Sant Avseende avsaknad av skriverier så är det (tyvärr) så att många artiklar refuseras (dvs. tas inte med) Två som kan vara av intresse är Peter Gills forskning om "våld i nära relation" 2005. http://www.pappamanualen.se/m2011/dn_20050129_debatt.pdf Denna är t.om. bortplockad från DN server... En annan forskning som tystades ner är Uppsalas granskning av "Eva Lundgrens forskning "Slagen dam" som ligger till grund för hela denna misandri 2005. I Uppsala kontrollforskning kan man läsa bl.a.: "Materialet är vad gäller männen helt enkelt för tunt. I den mån någon substantiell slutsats skall dras är det emellertid snarast en som går emot den som Lundgren m.fl. drar." (s.15) http://www.pappamanualen.se/EL/Granskarnas_rapport_av_Eva_Lundgren.pdf Således kan vi vara ganska säkra på att en neutral debatt i ämnet "våld i nära relation" har aldrig funnits - Mannens utsatthet har tystats ner.
@Max "...det är dessutom bara 4 av dessa män och barn av manligt kön som mördas av en kvinna, resten mördas av andra män." Du har helt rätt Max och tack för att du upplyste mig om denna detalj. 11 män mördas i nära relation skall det vara. Blev ihop blandat eftersom det är ca 10 kvinnor som får brottsrubricering "mord" i snitt per år ;-) Drog texten rakt av från http://www.pappamanualen.se/opinion/index.html vilket jag skrev för ca 2 år sedan. Eftersom du gillar detaljer så kan jag även berätta att valet "minst" är taget för att brottsrubriceringen kring just "mord" är diffus, då det även finns andra omständigheter som påverkar brottsrubriceringen. Samma brott får olika rubriceringar, beroende på om det är en man eller kvinna som begått det. Intressant artikel i ämnet: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/antalet-kvinnor-som-begar-brott-fordubblat_4836741.svd Därför kommer vi aldrig att få veta exakt hur många män och pappor som blir mördade i nära relation, det kan vi bara spekulera i. Artikeln handlar dock om att män och pappor också blir drabbade av våld, att män och pappor också kan vara offer och behöver både hjälp och skydd. Något som våra myndighet många gånger blundar för idag. Du kan läsa mer om detta på "Pappan & Föräldraskapet" http://www.pappamanualen.se/pof/pof_2011-08.pdf Som tur är så är det inte mord (!) som är det vanligaste brottsrubriceringen utan fokus bör ligga på psykisk och fysisk våldsbrott i nära relation och där är kvinnan lika delaktig. Mord rent generellt är en enorm tragedi för alla inblandade parter, så vi skall nog vara glada att detta till sitt antal är också det som i antal är minst med ca 100 fall per år. //Markus Pappamanualen.se
I debatten om "brottsoffer som samhället glömt", så finner jag det glädjande att Moderaterna arbetar aktivt med frågan om våld i nära relation. Samtidigt så förundras jag av över den tystnad som råder kring det våld som sker mot män och pappor, skriver Markus Ollikainen från Pappamanualen.se.
Eftersom Ingrid nämner "feministiska" krafter som en potentiell bakgrundsfigur så vill jag bjuda på lite mer understöd till hennes påståenden om rättssystemet... bedöm själva: http://www.pappamanualen.se/rattvisa/
Ett litet referat ur Uppsalas kontrollforskning avseende Eva Lundgrens forskning: "Materialet är vad gäller männen helt enkelt för tunt. I den mån någon substantiell slutsats skall dras är det emellertid snarast en som går emot den som Lundgren m.fl. drar." (s.15) http://www.pappamanualen.se/EL/Granskarnas_rapport_av_Eva_Lundgren.pdf Det vill säga... Forskningen som sådan kanske vi inte kan såga, men ett är säkert; 50% av befolkningen tillfrågades aldrig dvs. mannen. Den forskning som handlar om båda könen hittar vi i det nertystades bås: http://www.pappamanualen.se/m2011/dn_20050129_debatt.pdf Våld är lika omfattande hos båda - Så varför finns det inte hjälp för båda?
Alla föräldrar Pappamanualen kommit i kontakt med under de senaste åren ger en bild av att vara vad man kan kalla för idealförälder. Vid dessa möten får man höra goda tankar, objektivitet och ödmjukhet. Alla talar varmt om barnets behov av båda föräldrarna. Men hur kommer sig då att studier visar på motsatsen? Ökade vårdnadstvister, umgängessabotage, ökad kriminalitet, psykisk ohälsa och smärta, sämre skolresultat etc. En spiral som aldrig verkar ta slut?
Hanne Kjöller skrev en intressant artikel om barnvakter (110323) och att det var mer rimligt att frukta fäder, där hon gick till hårt angrepp på SvD artikelserie om barnvakter och sexuella övergrepp. I Hannes slutkläm menade hon att fäder var större chans till förövare än barnvakter.
Ni har väl inte missat Pappamanualens "10 PAPPAFRÅGOR"? www.pappamanualen.se/valspecial Svaren publiceras den 4:e augusti. Men ni kan redan nu läsa frågorna och skicka frågorna som PDF till Era kommunala partier där ni bor. ;-) //Markus Pappamanualen.se
För denna sida ansvarar Markus Ollikainen
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
