Jag är f.d. medarbetare på Vallentuna gymnasium men arbetar sedan en tid på en gymnasieskola i Stockholm. På min nya skola finns varken vakter, övervakningskameror eller kodlås under dagtid, trots att skolan ligger centralt i det ökända området ”knivsöder”. Ännu har mig veteligen ingen galen människa attackerat någon annan privatperson eller elev på eller utanförs skolan så att det bevakats i Expressen och vi får hoppas att det aldrig sker (vilket ju är det normala vid skolor). Men kanske vore det fel slutsats att tillskriva rektorerna den förtjänsten?
Utifrån Britta Svenssons snäva kommentar (http://www.expressen.se/1.2638392) till det förfärliga överfallet på en elev utanför Vallentuna gymnasium 30/11-11 kan jag dra några slutsatser. Hon/Expressen anser att vakter, övervakningskameror och inpasseringskort är enda vägen till ett tryggt samhälle. Spännande att se vad det skulle innebära i köpcentrum, på akutmottagningar och i lokaltrafiken. Vidare anser hon/Expressen att enda sättet att bemöta otäcka händelser i och utanför skolor är att skicka hem barnen. Ensamma – för föräldrarna ska väl inte beordras hem? Hon/Expressen anser uppenbarligen också att de krisplaner skolor har (hon bad väl att få se den?) inte ska följas. Slutligen anser hon/Expressen att ungdomar ska skolas in i att uppfatta att alla miljöer de vistas i är livsfarliga och måste ha lås och bom för att ingenting någonsin ska kunna hota deras tillvaro. Jag undrar vilken sorts invånare Sverige får då? Michael Moore har i alla fall visat hur en sådan skrämselpedagogik i samband med tillåtande vapenlagar skapat ett ännu mer livsfarligt samhälle.
Jag tycker att det är beklämmande att Britta Svensson försöker vinna billiga poänger på den otur pojken, Vallentuna gymnasium och kommunen Vallentuna hade den 30 november 2011, när en privat uppgörelse med en inblandad uppenbart sjuk person råkade ske i närheten av skolan. Skolan kan inte lastas för det; rektorn kan inte lastas för det och eleverna ska inte lastas för det genom att vuxenvärlden sviker dem genom att skicka hem dem. När det står klart vem förövaren var kanske vi kan lasta samhället för att de inte fångat upp förövaren i tid och lärt honom inse vikten av ett tillåtande, välkomnande samhälle som styrs av medmänsklig värme istället för lås och övervakningskameror.
Maria Håkansson, 2011-12-02 11:43