Madeleine Sjöstedts aktiviteter 
Kulturborgarråd (FP): Man kanske inte ska bli allt för förvånad över Åsa Linderbergs utfall med tanke på hennes egen ideologiska hemvist. Men man undrar hur hon har kunnat undgå den renässans för folkbiblioteken som ägt rum utanför hennes egen farstukvist i Stockholm sedan alliansen tog över makten 2006. 
Vid förtätningar och/eller när nya områden planeras ska alltid bästa möjliga förutsättningar för ett levande gatuliv skapas. Vi måste skapa en mer levande och ljusare stad i ögonhöjd. I högsta möjliga utsträckning ska butiker, kulturverksamheter, restauranger eller andra publika lokaler inrättas i gatuplan. Stadens torg ska öppnas upp för mer kommers och kultur. Det skriver folkpartisterna Daniel Forslund, Mark Klamberg, Björn Ljung och Madeleine Sjöstedt.
Imorgon presenterar Svenska Postkodlotteriet sin satsning om 100 miljoner kronor till svenskt kulturliv. Detta är ett välkommet trendbrott där ett kommersiellt företag väljer att satsa på svenskt kulturliv vilket jag hoppas ska leda till ett ökat intresse för en bredare finansiering av kulturen. Det skriver kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP).
Vänstergrupperna menar att allt i samhället borde ägas gemensamt, och för att allt ska vara tillgängligt för alla så ska allt också vara gratis. Mellan den 2-8 maj kommer därför aktiviteter att genomföras i syfte att demonstrera mot den liberala demokrati vi lever i, exempelvis kommer planka.nu i Stockholm arrangera en massplankning in på ett museum. Välkommen säger jag - Stockholms stads museer har fritt inträde. Det skriver Madeleine Sjöstedt, kultur- och fastighetsborgarråd i Stockholm.
Krav har ställts på mig som kulturborgarråd att jag skall ingripa och ta bort en av bilderna i utställningen Mus, Mouse, Maus. Jag tänker inte censurera utställningen. Vi politiker kan inte springa och rycka ner allt som vi tar avstånd från. Till dem som är upprörda över konstnärens budskap har jag en uppmaning: diskutera med honom, istället för att uppmana mig att plocka ner hans bild.
På Moment: teaters hemsida kan man läsa att de får stöd av Stockholms stad och av Statens Kulturråd. Staden ger varje år 1,05 miljoner till Moment:teater i verksamhetsstöd, det är femtiotusen mer än de fick 2006. Men jag tycker verkligen inte att de skall stå med hatten i hand och bocka. Det är vi andra som skall bocka inför alla de eldsjälar som fyller vår stad med kultur. Men tyvärr är det så att endast en minoritet av staden invånare går på de fria teatrarna, och jag vill att fler skall hitta dit. Du kanske tror att man måste spela skitteater för att locka publik, men jag har högre tankar om Stockholmarna och om teatrarna. Jag tror inte Stockholmarna vill se skitteater och jag tror inte att de seriösa teatrarna vill spela det. Jag tror att bra teater kan få en större publik. Moment: teater har lyckats med, de har gett fler Stockholmare en oförglömlig kulturupplevelse. Det tycker jag har ett värde. Det tycker jag är bra för Stockholmarna och för staden. Därför fick de också en bonus 2009 på 145.728 kornor.
Mycket skulle bli guld och gröna skogar om svmp fick bestämma över kulturpolitiken i Stockholm - har det låtit under mandatperioden. Men inte ens i opposition lyckas de finansiera sina löften. Och med tanke på vad socialdemokraterna åstadkom med biblioteken under förra mandatperioden är deras trovärdighet låg. Så det är bara att välkomna att de tänker gå till val på kulturpolitiken.
I budgettexter och skrivelser i kulturnämnden vurmar oppositionspartierna för biblioteken både här och där. I februari 2008 la de till exempel en gemensam skrivelse i kulturnämnden med förslag om "...att Stockholms stadsbibliotek får i uppdrag att undersöka möjligheten till etablerandet av små enheter i kollektivtrafiknära lägen, riktade till Stockholms pendlare".
Imponerande tanke, om det inte var så att kulturförvaltningen sedan tidigare arbetade med att skapa just T-banebiblioteken i Högdalen, vid Östermalms torg och i Bredäng.
När skrivelsen sedan behandlas i nämnden (20 maj 2008) skrev de: "Vi tror dock att Stadsbiblioteket måste tilldelas ökade resurser för att ha en reell möjlighet att utveckla nya filialer och utöka sin verksamhet".
I ett förslag till beslut i kulturnämnden om ärendet "Stockholms bibliotek i världsklass - strukturplan för bibliotek i rörelse" skriver oppositionen också om rädslan för budgeten: "De goda intentioner som återfinns i strukturplaner är dock inte möjliga att genomföra om Stadsbiblioteket inte tillförs ökade resurser. I dagsläget dras Stadsbiblioteket, tillsammans med stadens hela kulturverksamhet, med besparingar som den borgerliga majoriteten fattat beslut om". (Kulturnämnden den 20 maj 2008)
Det är nästan skrattretande. Sanningen är ju att Alliansen alltid har gjort stora satsningar på biblioteken, medan den förra majoriteten gjorde kraftiga nedskärningar.
Under 2002, det sista året före socialdemokraterna tog över kulturpolitiken, fick biblioteken en utökad budget med 16 miljoner kronor till totalt 235 miljoner kronor, en ökning av nettoanslaget på mer än 7 procent. 2006 - socialdemokraternas sista år vid rodret för kulturnämden - låg bibliotekens nettoanslag på 223 mkr, en nedskärning på 12 mkr. Efter det blev det maktskifte och bibliotekens budget har bara ökat. Se tabellen här:
År Majoritet Nettobudget
2001 fp+m+kd 219
2002 fp+m+kd 235
2003 s+v+mp 234
2004 s+v+mp 222
2005 s+v+mp 223
2006 s+v+mp 223
2007 fp+m+kd 226,5
2008 fp+m+kd 226,5
2009 fp+m+kd 260,2
2010 fp+m+kd 278,2
Biblioteken har inte varit ett prioriterat område för de röd-gröna, och ännu mer oviss är framtiden. I partiernas respektive budgetförslag för 2010, framgår det att Miljöpartiet vill ta bort 50 procent av den stora satsning på biblioteksstrukturen som vi gjort i årets budget och använda till annat. En modern biblioteksstruktur med nya bibliotek i kollektivtrafiknära lägen vill de gärna ha, men den får inte kosta.
Vänsterpartiet väljer att inte ens nämna vad man vill med biblioteken i sitt budgetförslag för kulturnämnden 2010 - ett dokument som partiet går till val på.
Slutsatsen blir uppenbar: Den som vill skära i bibliotekens budget bör rösta på oppositionen.
Madeleine Sjöstedt (FP)
Kultur- och idrottsborgarråd i Stockholms stad.
1
När Djurgården som tur är tog det absolut sista halmstrået för att rädda sig kvar i allsvenskan häromveckan, blev ett antal supportrarna så "lyckliga" att de stormade planen och slog ned flera spelare i Assyriska.
Det är obegripligt att vuxna män beter sig så här. Machokulturen inom idrotten förvandlar män till ansvarslösa ligister som blir så arga av ett mål i baken eller en förlust att de måste slåss. Och vissa av dem kan inte ens hålla sig från våldet när de vinner!
Jag har i flera år fått gott om brev av människor som är oroade över att våldet förstör fotbollen. Därför tog jag initiativ till att staden skulle ta fram en plan med åtgärder för att förstärka arbetet. En av de viktigaste slutsatserna var att samordningen bland dem som arbetar med frågan inom Stockholms stad och i resten av länet är alldeles för dålig.
Det behövs någon som ser till helheten, och som vet vad de olika aktörerna gör - en supportervåldsgeneral.
Stadens förslag till plan har nu gått på remiss till alla berörda nämnder, men den finns också på min blogg (http://madeleinesjostedt.wordpress.com/2009/12/14/ny-supporterkultur/), och kommentarsfältet är öppet för såväl ris som ros. Men framförallt hoppas jag på konkreta förslag till vad vi mer kan göra. Jag hoppas alltså att ni som bryr er om fotbollen ska vara med i arbetet och föreslå fler åtgärder som främjar en god supporterkultur. I arbetet med att sammanfatta svaren från remissinstanserna kommer jag därför också att använda de förslag som kommer från er som kommenterar, eller som skickar mail. Välkomna att delta!
Mina utgångspunkter för arbetet med planen är att kärnan till problemet inte ligger i idrotten, inte i de stora fotbollsfesterna, och inte i de enskilda klubbarna. Problemet ligger både i den totala ansvarslösheten hos dem som bråkar på matcherna, och i den kultur som gör "kärleken" till ett lag till en ursäkt för män att helt förlora respekten för sin omgivning.
Vi som representerar den politiska makten måste därför se till att främja insatser på båda fronterna, både kring matcherna, och kring kulturen som hyllar våld utanför matcherna.
Till en början måste klubbarna ta ett stort ansvar, och min bild är också att de stora Stockholmsföreningarna har gjort avgörande insatser de senaste åren, och detta samarbetet är också ett väldigt positivt inslag (http://supporterlaget.se/). Samarbetet med polisen för att göra elitmatcherna till de familjefester de borde vara har utökats. Säkerhetsarbetet är en integrerad del av planeringen inför matcherna. Supporterpolisen arbetar kontinuerligt för att kartlägga dem som är ansvariga för bråken. Klubbarna tar ett stort socialt ansvar i många delar av Stockholm med drive-in fotboll på kvällarna och informationsarbete på skolorna. Och det finns mycket mer.
Dessutom har klubbarna de senaste åren fått utökade möjligheter och befogenheter att filma läktarna för att identifiera dem som bråkar och stänga av personer från matcherna. I dagsläget har Hammarby 40 personer avstängda och Djurgården 26. Detta är positivt, men räcker bara till att förbättra klimatet på arenorna.
Men våldet stävjar man inte bara med polisiära insatser. Det är klubbarna och supporterföreningarna som är ansvariga för det språk och den kultur som råder på läktarna. Aggressivt språk, ledare som tappar fattningen under match, spelare som inte tar avstånd från supportervåldet, vakter som beter sig otrevligt och så vidare trissar upp stämningen. Om språkbruket, stämningen och den organisatoriska inramningen signalerar förberedelse för bråk, kommer det sannolikt att bli bråk.
Min bild är dock att såväl Djurgårdens och Hammarbys ledningar det senaste året blivit allt tydligare i sina avståndstaganden från våldsverkarna, vilket är mycket välkommet.
Men, och detta är ett mycket viktigt men. Ju mer framgångsrika matcharrangörerna blir i arbetet med att minska våldet på läktarna, desto längre bort från matcherna riskerar det fotbollsrelaterade våldet att flytta sig. Nyrekryteringarna till de så kallade firmorna lär öka när klubbarnas sociala kontroll över dem som vill slåss minskar, och medlemmarna blir allt yngre.
Idag sker det organiserade gängslagsmål mellan firmor inför många högriskmatcher i Stockholm. Tiotals ungdomar möts upp på i förväg bestämda platser för att slåss i sina respektive lags namn, och det behöver inte ens vara i samband med matcher mellan lagen. Narkotika och annan kriminalitet följer med våldet. Och ju längre från matcherna och fotbollen som dessa slagsmål sker, desto mer blir det ett gängproblem än ett fotbollsproblem.
När allsvenskan startar i vår kommer problemen upp till ytan igen, och i Stockholm kommer vi inte att kunna lösa det utan ett omfattande samarbete mellan staden, de sociala myndigheterna, polisen, fotbollsklubbarna och alla ni supportrar som älskar fotboll men avskyr våldet. Vi kommer inte att förändra detta över en natt, men förhoppningsvis kommer vi en bit på vägen med er hjälp. Jag vore mycket tacksam om ni ville bidra med era bästa kunskaper och förslag.
Madeleine Sjöstedt (FP)
Kultur- och idrottsborgarråd i Stockholm stad
12
Det borde vara självklart för Madonna att spela i Stockholm och det är ett politiskt problem att hon inte gör det. De röster som nu höjs för att minska kommunala investeringar i kultur- och fritid har inte förstått det nya näringslivets villkor. Det skriver Madeleine Sjöstedt, kulturborgarråd i Stockholm.
Kulturutredningen ger svar på flera viktiga frågor, men jag vill lyfta ytterligare några aspekter som vi från Stockholm ser som utmaningar för den nationella kulturpolitiken. En fråga som saknas är förslag om 2000-talets kanske viktigaste kulturfråga - möjligheten att sprida kultur och kulturarv på Internet.
För denna sida ansvarar Madeleine Sjöstedt
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
