Svensk förskola är ett storskaligt misslyckande
Till Max #86 ang. "Dygnet runt" Jag är en hemmamamma och min man jobbar inte dygnet runt, han är student med extraknäck. Vi har dock varken bil eller hus. Inte heller snor jag min mans tid med barnen, jag tar den från Berit, Malin eller den där vikarien nu igen, ja hon som inte ens kommer ihåg namnet på mitt barn. Ja, för massa vikarier är det ju. Fröknarna blir utbrända och sjuka pg av de alltför stora barngrupperna. Och om de vuxna inte pallar jobbet efter ett tag, förvånas jag inte om barnen också förr eller senare visar tecken på ohälsa... Jag har jobbat många år inom barnomsorgen, jag vet hur det ser ut, jag vet vad man inte hinner med: Barnen! Jag vet vilken fråga de ställer som oftast: "När kommer min mamma? När ska min pappa hämta mig? När ska jag få gå hem idag?" Så är det. De längtar och på så sätt är den hyllade pedagogiken förgäves; barnen blir inte lika mottagliga för inlärning, saknaden stör. På det sätt som jag har varit tvungen att slita loss de lämnade barnens armar kring föräldrarnas hals, skulle jag aldrig vilja uppleva igen. Varken som anställd eller som förälder. Ty mellan de vuxnas armar skriker ett barn! Vem hör? Sverige måste ge utrymme till föräldrar att kunna lyssna till sina barn; utan att nödvändigtvis behöva sälja sitt sin bil eller flytta till lägenhet: Speciellt när det barnen helst vill ha, och behöver, mer tid med sina föräldrar! PS. Ang. "dygnet runt" har jag träffat många barn som kommer till dagis före mig och stannar efter jag har gått. De om några jobbar dygnet runt!
