Lina Lybecks aktiviteter Den som konstruerade uttrycket "samkönat äktenskap" mindes inte vad han eventuellt lärde sig i sin gamla biologibok: "Samkönad" innebär att växten kombinerar manligt och kvinnligt i samma planta. "Sammakönat" är onekligen lite långt förstås, "likakönat" kanske hade varit bättre. Men det är väl så dags.
#Jakob Jonsson": Det konstanta människovärdet är en barnslig men farlig chimär". Ett uttalande som väl faktiskt är "farligt". Ett lika människovärde betraktas väl som en demokratisk grundsten, och även om det inte i verkligheten för alla är ett faktum kan det betraktas som ett ideal att sträva efter. Börjar vi de facto värdera liv olika är vi ute på ett sluttande plan, där man kan försvara avlivande av förståndshandikappade som i Nazi-tyskland, avlivande av dementa som har begränsade hjärnfunktioner kvar, dödsstraff för kriminella osv. Tala om "farligt"!!!
Visst behöver ett foster en speciell omgivning med vissa förutsättningar för att bli ett "färdigt" barn. Och om fostret föds för tidigt men är "livsdugligt" behöver det också speciella insatser, som medikament och kuvös. Men ett "i rätt tid" nyfött barn behöver också vissa bestämda förutsättningar för att överleva - såsom mat, värme, kärlek (det senare inte att glömma), trots att väl inte heller Gunnar Arnkvist vill förneka att det är "ett eget liv". (En vuxen behöver för övrigt också näring, vätska, lämplig temperatur osv. En sjuk människa, eller en dement åldring behöver dessutom omvårdnad och kanske mediciner för att överleva.) Det förefaller vara en glidande skala där det är relativt arbiträrt vilket exakt antal veckor eller månader som anges för att man från konceptionen ska bli "livsduglig". Gör tankeexperimentet att alla aborterade foster istället blev barn som adopterades bort till väntande adoptivföräldrar - det skulle som någon skrev bara ta några månader innan adoptionsbehovet blev fyllt. Idén är rätt verklighetsfrämmande. Men om åtminstone bara några av dessa foster fick växa färdigt till livsdugliga barn istället för att aborteras? Vore det inte något att försöka framställa som ett alternativ till abort?
Debatten är definitivt intressant och viktig - det är oerhört skrämmande med kommentarer som Björn Bäckströms "Vad vi minst behöver är en ny debatt i abortfrågan. Den är numera en icke-fråga och lagd att vila efter att gällande lag tog effekt. Inget nytt har tillkommit". Ett par praktiska synpunkter på enkla frågor som kan drivas: Dels en sänkning av tidsgränsen för en legal abort till tolv veckor - hur många kvinnor med normal begåvning har inte dessförinnan insett att de är gravida och bör bestämma sig för om de vill fullfölja graviditeten eller ej? Och dels en förenkling av regler för inhemsk adoption, så att ett "färdigutrett" adoptionsönskande par inte ska riskera få ett nyfött barn att vårda och älska i åtta månader i en tills-vidare-familjehemsplacering, medan socialtjänsten utreder den planerade och önskade adoptionen i all oändlighet, för att sedan meddelas att barnet ska överlämnas till den biologiska mamman som ångrat sig. Barnets rätt borde gå före mammans, sedan det väl är fött, detta för att undvika traumatiska separationer. Adoptionscentrum är medvetet om problemet och har framfört att det bör åtgärdas. Vad gäller abort över huvud taget är det väl rätt naivt att förneka att det är att släcka ut ett potentiellt mänskligt liv, som föreligger redan från konceptionen, men rätten till abort måste trots detta rimligtvis finnas för att inte riskera illegala aborter - dock inte under så onödigt lång tid. Man kan begära så pass ansvar av en kvinna att hon kan bestämma sig före vecka tolv, om hon nu missat alla andra - rikliga - möjligheter att inte bli gravid.
#13 Mattias Irving skriver om abortlagen att "/s/amtidigt ger den modern en så lång tid som möjligt att få bestämma över sin kropp och sitt liv". Är inte detta fel tänkt? Om en kvinna tvekar om att besluta sig, drar hon då inte ut i det längsta med att fatta beslutet, oavsett om det är före en 12 veckors gräns eller en 18 veckors gräns? Beslutet kommer inte att bli lättare för att gränsen går vid 18 snarare än vid 12 veckor. Hon kommer att fatta beslutet när det är nödvändigt för att vara inom gränsen för legal abort, och rimligtvis bör beslutet snarare bli mer plågsamt ju senare detta sker och ju närmare fostret är att bli ett överlevnadsdugligt barn. Och aborten blir onödigt mer traumatisk såväl för henne själv, psykologiskt och medicinskt, som för inblandad sjukvårdspersonal. Och vad gäller könskorrigerande aborter, som "av allt att döma är sällsynta": Här kanske, ja, men glöm inte helt resten av världen. Läs New York Times op-ed columnist i går, om 160 miljoner kvinnor som "saknas" jämfört med förväntad könsfördelning i Kina, Indien och asiatisk-amerikanska grupper, och som till största delen anses bero på abort av flickfoster. Vore väl något för feminister att reagera mot.
Kvinnor har rätt till sin kropp, javisst. Sedan kan man tycka att det inte ska behövas mer än kanske tre månader för henne att fundera över om hon ska göra sig av med fostret eller inte, innan man närmar sig gränsen för att fostret ska ha blivit ett barn som är livsdugligt utanför mammans kropp. (Och istället kunna födas fram och adopteras bort till ett sannolikt gott liv). Så visst, inskränk inte rätten till fri abort. Men varför ska det behöva bli så ohyggligt många aborter? Varför kräver kvinnor bara rätten till abort och till sin kropp utan att bry sig om att ta ansvar för sin kropp? Preventivmetoder kan slå fel – p-pillren kan ha glömts, pessaret kommit på sned, spiralen trillat ut och kondomen gått sönder och känslorna ändå rusat iväg. Men sedan då? När värsta känslostormen är över efter några timmar kan man väl ta sig till ett apotek och inhandla ett receptfritt dagen-efter-piller, som ger 95% skydd mot graviditet fortfarande efter 24 timmar, och visst skydd ännu efter tre dagar. Eller varför inte rentav ha ett sådant piller i handväskan, om det nu skulle gå snett med preventivmetoder och känslostormar? Och därmed har kvinnan sluppit de fysiska och psykiska konsekvenserna av en abort, och sjukvården har sparats resurser som kan användas till sjuka människor. Det undervisas om preventivmetoder, och det är inga problem att få tillgång till medel, men undervisas det inte alls om konsekvenser av abort och om tillgängligheten av ett receptfritt dagen-efter-piller? Det är väldigt många steg som måste gå fel innan man borde behöva utnyttja möjligheten att göra abort.
Och om en kvinna nu misstänker att hon kan ha blivit gravid, pga sprucken kondom eller glömt p-piller t ex , och vet att hon inte vill ha ett barn - varför i allsindar tar inte kvinnan ett piller med norgestrel??? Helst inom 12 timmar men fortfarande effekt inom 72 timmar, skyddar till 95 % om det tas inom 24 timmar efter samlaget. Heter NorLevo eller Postinor, 1,5 mg. Vore mer ansvarsfullt än att ta upp sjukvårdsresurser med att göra abort, och utan de fysiska och psykologiska konsekvenser som en abort kan ge.
Peter H.: Kristna hatgrupper har nog ingalunda så stort inflytande nuförtiden att de driver en aborterande kvinna till depression och självmord. Troligare är att det hänger ihop med den hormonella rubbningen, Även efter en spontanabort, ett missfall alltså, är frekvensen depressiv sjukdom som psykiatrisk diagnos fyra gången större. Kan förstås delvis bero på att man förlorat det barn man så gärna ville ha, men den höga frekvensen depression både efter spontan och framkallad abort talar knappast emot att aborten som sådan har något med saken att göra.
Ina Höst tar upp frågan om det är skadligt att avbryta graviditeten efter halva tiden. Det är det. Abort är inte ett riskfritt medel för barnbegränsning. Den kvinna som utnyttjar rätten över sin kropp riskerar också sin kropp, inte bara själen – en kraftig ökning av depressioner, som avspeglas i en sju gånger högre dödlighet i självmord jämfört med kvinnor som föder fram sitt barn. Kan förstås antas bero på att den som föder barnet vill ha det och är allmänt nöjdare med livet, men... Låt oss se på kroppen då. Risken för bröstcancer ökar kraftigt: En kvinna under 18 år som gör abort efter åttonde veckan har en åtta gånger ökad risk få bröstcancer – Journal of the National Cancer Institute 1994 (risken minskar däremot som kanske bekant ju tidigare en kvinna föder barn). Risken för äggstocks- och levercancer ökar, vilket anses bero på det onaturliga avbrytandet av hormonella förändringar. Det finns en ökad risk för missfall och förlossningskomplikationer i en kommande önskad graviditet, ökad risk för utomkvedshavandeskap med potentiell risk att dö, bara för att nämna ett fåtal av riskerna. Googla på "abortion consequences" för en uttömmande lista. Jag vill inte förespråka en inskränkning av rätten till abort, däremot verkar det rimligt att minska den godkända tiden för graviditeten så att det finns en bredare marginal mellan abort och ett barn som går att rädda till livet. Vad jag önskar kunde åstadkommas vore en minskning av antalet aborter genom att kvinnor som först efter stor vånda bestämmer sig för att göra abort istället får stöd att fundera över om de inte istället vill föda barnet och låta adoptera det. (Med eller utan en ekonomisk kompensation för sveda och värk... se min artikel här bredvid.)
Anna Petersson undrade varifrån uppgiften om psykologiska problem efter abort kom. Gå in och googla på "abortion consequences" så finner du hundratals studier om en skrämmande ökning av behov av psykiatriska konsultationer för depression, nytillkommen missbruksproblematik, sexuell dysfunktion, suicidförsök osv, och fysiska konsekvenser i form av sterilitet, missfall och utomkvedshavandeskap med ökad mödradödlighet i kommande graviditeter osv. Jag valde att inte primärt ta upp detta, men frågan har alltså ställts, och är ju faktiskt relevant.
För denna sida ansvarar Lina Lybeck
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.
