Våldsbejakande extremism försvinner inte med Breivik-domen
#18 Jan Wiklund, 2012-09-03, 09:13 Nej, jag har inte kommit på kontrajihadism själv. Det är ett begrepp som funnits sedan tidigare och även kallas för counterjihad. Det står för en rörelse i den anti-muslimska falangen inom högerextrema kretsar och vid användandet av begreppet avses högerextremistiska grupper. Det betyder inte att alla högerextrema är kontrajihadister eller att alla kontrajihadister är våldsbejakande (precis som att alla radikala islamister inte är jihadister) och det finns ett motstånd mot islamism även inom andra kretsar. Men i det här fallet avses den kontrajihadistiska rörelsen på yttersta högerkanten, från vilken Breivik hämtade stor inspiration till sitt manifest. #23 Harald Lang, 2012-09-03, 13:07 Du har helt rätt i att det inte funnits någon offentlig person inom den här fåran som öppet kallat Breivik för martyr och ställt sig bakom dåden. Du har också rätt i att den kontrajihadistiska rörelsen offentligt inte visat några våldsbejakande tendenser. Men det sker en omfamning av dåden på internet och på sikt riskerar det att skapa stöd och inspiration för liknande dåd i framtiden. Vad som går att skåda idag är en radikaliseringsprocess som beskrivs som 'ledarlös' - det behövs därmed ingen offentlig ledare att ge order eller att uppmuntra till attacker och där internet börjat spela en allt viktigare roll. Det betyder inte att det inte finns en betydelse i att offentliga personer omfamnar aktioner, men det betyder att det inte nödvändigtvis krävs någonting sådant. Vad vi såg med Breivik var en person som (vad bevisningen mot honom antyder) agerade ensam. Detta har ökat behovet stort att förstå vilka idéer och motiv som ligger bakom - och i synnerhet vilken roll internet spelar. Det finns en allt växande forskning om jihadism och i synnerhet hur de använder internet för att sprida sina idéer (och rekrytera nya anhängare). Med tanke på att Breivik är, vad jag känner till, den första kontrajihadist som använt terrormetoder för att försöka uppnå sina ideologiska och politiska motiv vill jag se ett liknande fokus även mot kontrajihadismen. I grund och botten är det trots allt inte offentliga personer eller dylikt som genomför våldsamma aktioner, utan anhängare av de extrema rörelserna. Breivik har visat att det räcker med en person för att skapa stor skada och detta skall tas på allvar, även om terrorattentat gjorda av "ensamvargar/loners" fortfarande är ovanligt (mycket på grund av svårigheterna att genomföra spektakulära dåd på egen hand). Men för att någonting sådant skall ske är det hög tid att modifiera synen på att en viss våldsbejakande extremism är farligare än någon annan. Ser vi till historien har det skett flera förändringar i bilden av vad som anses vara en fara och hot . Varken extremism eller våldsbejakande extremism - oavsett politisk, religiös eller annan sort - uppstår inte i ett vakuum och mer ofta än sällan förstärker de varandras världsbilder (i synnerhet jihadister och kontrajihadister). Det är för att bryta den här cirkeln som jag anser det är betydelsefullt att vi undviker att se någon våldsbejakande extremism som farligare än någon annan. Det riskerar att stänga dörrar och möjligheter att upptäcka tendenser inom andra kretsar och nya sätt att bemöta riskerna våldsbejakande extremism för med sig.
