Lena Wiström

Prenumerera Lena Wiströms aktiviteter

Lena Wiström har kommenterat på:

Socialtjänstens makt leder till felaktiga omhändertaganden

Jag har inte hunnit läsa alla era inlägg och hinner i nuläget inte heller kommentera dem alla. Men jag såg en sak som jag måste kommentera. #72 Per Nydahl skriver "Och Lena Wiström, om det var så att innan 2006 att det krävdes en brottsdom för att skilja förälder från barn. Var inte det bättre? Ska det verkligen finnas parallella rättssystem?" Nej det är en orimlig situation. I brottmål ska det bevisas att man är skyldig för fällande dom. I tvistemål talar man om risken. Det ska inte krävas lika höga beviskrav som i brottmål när det handlar om barn och dess välbefinnande. Om barn t ex vittnar om övergrepp men det saknar bevisning som kan leda till en fällande dom för brottet vore det orimligt om det pga det ignorerades. Före 2006 var det inte så att man lagstiftningen och dess förarbeten uttalade att det krävdes en fällande brottmålsdom, däremot fanns en tendens hos sociala myndigheter och domstolar (som finns kvar fast inte lika uttalat) att om man inte har en dom har det inte hänt. Praxis utvecklades i en olycklig riktning efter -98 års vårdnadsreform och barnets rätt till båda föräldrarna blev föräldrarnas rätt att till varje pris vara med en barn som kan inte ens vill och där risken för att ett barn for illa hos en av föräldrarna ignorerades om bevisning saknades. Man satte alltså risken för att barnet skulle fara illa EFTER vikten av en nära och god relation med båda föräldrarna. Att kräva bevisning i tvistemål om barn så som i brottmål vore förödande. Det tror jag att de flesta håller med om.

Lena Wiström har kommenterat på:

Socialtjänstens makt leder till felaktiga omhändertaganden

#59 Sture Svensson Jag har funderat på den där ökningen sedan 2006 års förändringar i FB och har tänkt att fler kanske vågat tvista när det faktiskt inte är omöjligt längre, man har större chans att få ensam vårdnad än mellan -98 och -06. Länge levde många i vetskapen att det var omöjligt att få ensam vårdnad och visste att det var svårt att bli trodd kring övergrepp om dom i brottmål saknades. Detta i kombination med att sociala myndigheter kanske tar anklagelserna på större allvar nu också när presumtionen om gemensam vårdnad inte längre är så stark och när man sett vilka konsekvenser påtvingad gemensam vårdnad fick för de utsatta (som bl a Tunander & Pihl rapporterat om). Alltså, jag undrar om man kan lita på om sociala myndigheter vittnar om en ökning eller om man nu tar samarbetssvårigheter och anklagelser om övergrepp på lite större allvar. Det behöver ju inte vara så att samarbetssvårigheterna ökat utan bara att man äntligen tar dem på allvar.

Lena Wiström har kommenterat på:

Socialtjänstens makt leder till felaktiga omhändertaganden

#57 + 58 Sture Svensson Tack för att du delgav övriga med relevant litteratur och forskning. Jag hade förmånen att nyligen tala med Annika Rejmer kring hennes resultat kring vårdnadstvister som du beskriver, forskning som borde fått större genomslagskraft när den kom. Jag hoppas att de som verkligen behöver få del av dessa resultat tagit till sig denna och det känns bra att personer som du tar dig tid att sprida kunskapen. Jag håller med dig om att det behövs mer fokus på barnen, mindre makt till socialtjänstemännen, och kritiska och objektiva utredningar. Jag vet dock inte om det gynnar barn att införa straffansvar för tjänstemännen även om det är en lockande tanke efter fall som t ex barnen i marks kommun. Jag är bara rädd att andra barn får betala priset. I ett annat system skulle det fungera med ett sådant straffansvar men inte i det nuvarande, eller vad tror du? Din citerade text nedan är huvudet på spiken. Tack! "Kortfattat skulle jag ge mindre makt över barnen till socialtjänsten, mer granskning och djupgående granskning av deras arbete (inte bara rörande om de fört journalanteckningar eller inte eller handläggningstiden vilket är fallet nu) och mer makt till föräldrarna. Detta måste kopplas till förändringar i utredningsarbetet. Samhällets roll vid konflikter mellan föräldrar borde vara att minska dessa samt dess inverkan på barnen. Nu är det allt för ofta tvärtom, där forskning visar att socialtjänsten tydligt tar ställning och väljer sida i konflikter när de genomför vårdnadsutredningar. Återigen kan detta botas med mindre makt, bättre utredningsmetodik och genomförande av utredningar."

Lena Wiström har kommenterat på:

Socialtjänstens makt leder till felaktiga omhändertaganden

#42 Katarina Karlsson #43 Gunilla Madegård Det ni berättar om är en annan mycket viktig fråga som jag skulle kunna skriva egen artikel om. Många anklagelser om våld och övergrepp bortförklaras med argument som att det handlar om smutskastning i en vårdnadstvist istället för en verklig risk. Jag som även arbetar med vårdnadstvister stöter på detta problem regelbundet.

Lena Wiström har kommenterat på:

Socialtjänstens makt leder till felaktiga omhändertaganden

Gunilla Madegård skriver: "För dessa frågeställningar är väl i första hand att relatera till det psykologiska kompetensområdet och inte det sociologiska - eller? - - - ÄR verkligen ev. övergrepp/vanvård av barn/ fosterhemsplaceringar i första hand att relatera till det sociologiska och juridiska kompetensområdet, istället för det barnpsykologiska och i så fall VARFÖR DÅ?" Det barnpsykologiska kompetensområdet är en stor brist i utredningar kring barn anser jag (som jag skrivit ovan) så någon kunnig på området får gärna bidra med sina åsikter i frågan.

Lena Wiström har kommenterat på:

Ett ofattbart svek mot vanvårdade barn

Jag vill bara skriva en kommentar kring delar av det du skrivit. Det är staten som betalar ut ersättningen till oss offentliga biträden, inte socialtjänsten. Jag kan därför inte hålla med om att advokaterna eller juristerna är köpta av socialtjänsten men däremot kan det finnas en viss rädsla att inte följa deras linje just eftersom man vill tro att deras utredningar är utförda på ett korrekt sätt. Den information man kan skaffa själv genom att träffa barn och föräldrar ger givetvis ingen större klarhet. Det är här jag tror att det ofta kan bli fel just eftersom socialtjänstens material inte är ordentligt utrett och inte heller granskat, att många litar mer på socialtjänstens utredning än på föräldrarna. Socialtjänsten kan ibland tycka att barnets offentliga biträde gör fel om man inte går på deras linje och menar att man inte sköter sitt jobb eftersom det är självklart att de har rätt. Detta skriver t ex Advokat Jörgen Frisk om i sin Blogg. Biträdets uppdrag är att antingen företräda föräldrar och då står man på deras sida och för fram deras version. Har man barnet då ska man vara objektiv och se till barnets bästa och ta ställning till om det finns en sådan risk enligt lagstiftarens mening som ska föreligga för att ett omhändertagande ska kunna bli aktuellt. Dock är det ju så att det i många fall tyvärr finns en sådan risk och man kan ofta se att man istället borde ingripit för länge sedan. I övrigt vill jag tacka för ditt engagemang Anne och beklaga kring ersättningen.

Lena Wiström har kommenterat på:

Socialtjänstens makt leder till felaktiga omhändertaganden

Jag tackar för era synpunkter och håller med om sekretessproblematiken. Sekretessen som är till för att skydda medborgarna används istället mot dem. Jag vill också poängtera att systemfelet med socialtjänstens makt leder till stora problem även för de barn som far illa men inte blir lyssnade på. Det får vi aldrig glömma. När det gäller barn som är utsatta för våld och övergrepp av den ena förälder kan en vårdnadstvist göra att man inte tar dessa påståenden på allvar. Jag vill också säga att socialsekreterarna själva gör oftast ett hedervärt och tungt arbete med barnets bästa för ögonen. Det är systemets fel som ger dem mer ansvar än lämpligt och det är inte heller deras fel att adekvat utbildning och kontrollfunktion saknas. Som jurist är det inte lätt att göra en korrekt bedömning eftersom vi inte heller är utbildade för att hålla samtal med barn och utvärdera innehållet. Dock gäller det att objektivt värdera det material som finns och prata med alla parter om man företräder barnet. Sedan får man försöka bilda sig en korrekt uppfattning om det föreligger en sådan risk som lagstiftaren avsett. Jag ska ge er ett exempel på hur det kan vara. Jag hade ett mål där det stod i utredningen att "socialtjänsten har uppmanat mamman att genom en psykiatrisk undersökning". Punkt, alltså inget mer. Det stod inte att hon genomgått denna så som socialtjänsten begärt och att den inlämnats och visade att mamman var frisk. Formuleringen i utredningen får det att låta som om mamman ombetts att genomgå en utredning men inte gjort så. Istället var verkligheten en annan. Den här typen av "fel" förekommer mycket ofta och det är stort ansvar offentliga biträden har att bidra med korrekt information. Jag menar att om det föreligger så allvarliga brister som socialtjänsten menar så kommer ett omhändertagande att bli av även med ett korrekt material.

Socialtjänstens makt leder till felaktiga omhändertaganden

Bristande kompetens hos sociala myndigheter ger utrymme för godtycke och prestige vid omhändertaganden av barn. En utredning kan dessutom bygga på vad en eller två personer tycker vilket inte är rättssäkert, skriver Lena Wiström som företräder barn och föräldrar i LVU-mål.